Om du någon gång suttit och följt sändningarna från SM i skidor, eller ishockey för den delen, och sett guldmedaljerna som där delas ut och tänkt att det vore fräckt att själv ha en sådan, men samtidigt är du för hederlig för att lösa det genom att stjäla så du har insett att du faktiskt måste ställa upp mot Frida Karlsson och Jonna Sundling i spåret eller ta en av 22 platser i Skellefteå AIK:s trupp så du har gett upp på den tanken och dykt ned i chipspåsen i stället?
Ge inte upp.
Jag har hittat sporten för dig.
Det tog mig 37 år och en lördag utan hockey på dagsschemat men jag har tamigtusan hittat sporten för dig.
• • •
En lördag på Norrans sportavdelning brukar annars vara precis som lördagen före och lördagen som veckan efter; fokus på Skellefteå AIK. Men med en grundserie som just avslutats och ett slutspel som innebär matcher på dagar som hockey annars inte spelas har plötsligt luckor öppnats upp för att bredda bevakningen och viga timmar åt sporter som annars inte får det utrymmet.
Som när Arvid sa till mig: "Robin, du får börja lördagen med att åka på alpinrodel på Vitberget".
Ursäkta, alpin-VADÅ?
Det tog ett par knapptryck på Google och några minuter på Youtube för att förstå vad jag skulle ge mig in på men det visade sig när lördagen kom att jag ändå inte hade en aning om vad jag hade gett mig in på (ett tag undrade jag faktiskt vad fan jag hade gett mig in på).
Efter att ha parkerat bilen utanför receptionen till campingen och klivit ut ur bilen började de första tecknen om att det avgjordes ett SM i Skellefteå denna lördagen göra sig hörda. Ur ett dovt högtalarsystem hördes det hur en manlig röst hälsade åskådarna välkomna att ta plats för att "det alldeles strax är dags för dagens första åkare".
Det skulle senare visa sig att mannen med mikrofonen även deltog i mästerskapet själv.
Jag följde ljudet av mannen och kom till målfållan där jag snabbt kunde sålla ut de tävlande från publiken för där stod de.
Där stod SM-alpinrodelåkarna i sina tajta fartdräkter som påminde om de dräkter valfri längdskidåkare har på SM i längdskidor, ja förutom åkaren som kom till start i jeans. Intill dem stod kälkarna.
Jag såg åkare i unga tonåren som laddade upp med att äta ur en stor godispåse eller nalla från lådan med Delicatobollar och åkare som passerat 70 år fyllda. Som sagt, det här är sporten för alla som vill tävla i ett svenskt mästerskap.
Sen började tävlingen.
Först ut var damklassens första åk och om det var otydligt för mig vad sporten gick ut på var det så tydligt det bara kan bli att det där handlade om Luna Wiklund-show. Efter att ha samlat guldmedaljer på hög visade hon redan i första åket att den samlingen samma kväll skulle utökas.
Sen kom herrklassen, med elva tävlanden, och om det i damerna var tydligt vem som skulle vinna kändes det lite mer öppet när bärare av det andra könet satte sig på sina kälkar och styrde dem genom portarna från toppen till målfållan. En känsla som skulle visa sig vara direkt felaktig för lika överlägsen som Luna var bland damerna – lika överlägsen var Rickard Svedberg bland herrarna.
Med lördagens två snabbaste åk vann han ett välförtjänt guld till allas stora jubel.
Ja, förutom sonen Gusten då som slutade trea och såg ut att ha svårt att glädjas över att ha blivit slagen av farsan.
Som avslutning på det svenska mästerskapet i Skellefteå samlades alla åkare i målfållan där guldmedaljerna hade lagts fram. Samma guldmedaljer från det svenska riksidrottsförbundet som Charlotte Kalla och Joakim Lindström samlat på.
Luna Wiklund och Rickard Svedberg lämnade sedan målfållan med sina medaljer och jag med övertygelsen om att alpinrodeln är en sport för alla; en familjär sport som är lätt att lära och där du snabbt kan tävla om att bli svensk mästare.