I förhör har hundägaren, boende i en kranskommun till Umeå, berättat att hon upptäckte att hundens ena tass blev svullen och att hon antog att hunden hade stukat foten. Svullnaden gick dock inte ner och efter två veckor bestämde sig hundägaren för att uppsöka veterinär.
Under veterinärbesöket röntgades tassen och veterinären gjorde bedömningen att hunden borde avlivas på direkten, alternativt att det skadade benet och tassen amputerades, då hunden troligtvis drabbats av cancer.
Amputering kunde inte utföras på den aktuella veterinärkliniken så i väntan på vilken åtgärd hundägaren skulle välja att vidta skickades hon och hunden hem med smärtstillande tabletter.
Hundägaren har i förhör berättat att hon undersökte alternativa kliniker när hon kom hem. Något som för henne tog tre veckor. Men hunden togs aldrig till den klinik som till slut valts ut då tumören i benet hann spricka.
Trots att tumören sprack ända in till skelettet väntade hundägaren ytterligare tre dagar innan hon tog hunden till veterinären och lät den avlivas. Enligt hennes egen utsago var det för att hon väntade på att hennes man skulle komma hem med bilen.
Efter att hunden avlivats undersökte veterinären hundens skada närmare och fann då att benet och såret stank kraftigt, bandaget som satts på benet var genomfuktat och såret kraftigt infekterat. När veterinären tog bort bandaget följde vävnaden med och under bandaget var huden rutten så att veterinären såg ända in till skelettet.
Tingsrätten finner att hundägaren har agerat grovt vårdslöst och dömer henne för djurplågeri. Påföljden blir 2 000 kronor i dagsböter.
Evelina Lindfors/ Västerbottens-Kuriren