Han har sjÀlv rÄkat ut för flugan som egentligen heter hjortlusfluga, men ocksÄ kallas Àlglus, och som gillar Àlgar, hjortar, rÄdjur och renar.
â Ja, det har hĂ€nt flera gĂ„nger och det kan vara vĂ€ldigt irriterande. Det Ă€r jobbigt om man hamnar i en svĂ€rm. De kan vara jĂ€ttemĂ„nga. Man tror att man lyckats fĂ„ bort dem genom att duscha. SĂ„ vaknar man pĂ„ natten och de kryper nere i hĂ„rbotten och det kliar. De kan vara riktigt svĂ„ra att fĂ„ tag pĂ„. Och de Ă€r platta. KlĂ€mmer man pĂ„ dem Ă€r det inte sĂ€kert att de dör. Man mĂ„ste ta av huvudet pĂ„ dem, sĂ€ger Jonas Malmsten.
Ălgflugan har funnits ganska lĂ€nge i södra Sverige dit den kommit frĂ„n söder. Senare tror man den har invandrat österifrĂ„n till Mellansverige. I Norge rapporterades den pĂ„ 1980-talet. Nu rör den sig norrut pĂ„ grund av klimatförĂ€ndringarna. Den gynnas av att vĂ€rmen ökar. Snörika och bistra vintrar missgynnar dem och Norran har tidigare berĂ€ttat att snön stannar kortare tid och att vintrarna blir varmare. För att de ska spridas behövs Ă€ven lĂ€mpliga vĂ€rddjur.
â Jag fĂ„r rapporter frĂ„n friluftsfolk, jĂ€gare och Ă€ven journalister som ringer och vill veta vad det Ă€r för skit. För tio Ă„r sedan skrev vi en artikel om distributionen i södra HĂ€rjedalen och nu finns rapporter frĂ„n VĂ€sterbotten. Allt pekar pĂ„ att det Ă€r Ă€lgflugan de stött pĂ„.
Ălgflugan svĂ€rmar under den tid nĂ€r vi Ă€r som mest aktiva i skogen, det vill sĂ€ga nĂ€r vi plockar svamp och bĂ€r och jagar Ă€lg i augusti och september. Flugorna söker nĂ„gon att para sig med och ett vĂ€rddjur att bo pĂ„.
â Det Ă€r en intressant art, som Ă€r anpassad till hjortdjur och trivs i deras pĂ€ls. Men de verkar inte vara sĂ„ bra pĂ„ att skilja mellan mĂ€nniska och Ă€lg. De landar och sĂ„ brukar de ganska snabbt tappa vingarna. Sedan kommer de snart pĂ„ att det inte Ă€r en Ă€lg som de kan trivas och överleva pĂ„.
PÄ Àlgar lever de nere vid huden dÀr de biter hÄl och dricker blod lite dÄ och dÄ. Honan föder en förpuppningsfÀrdig larv som ligger i pÀlsen och sedan trillar av, gÀrna i mossa, men Àven i snö. Mot hösten klÀcks en fluga fram och sÄ börjar allt om.
De kan Àven testa att ta ett bett pÄ mÀnniskor, vilket kan klia och vara riktigt irriterande.
â Vissa Ă€r överkĂ€nsliga och kan fĂ„ svullnader, klĂ„da och lite feber.
Men nÄgra vÀrre smittor har inte rapporterats.
Ăven andra djur som hĂ€star och hundra kan drabbas av de kliande flugorna och betten, Ă€ven om Ă€lgflugan inte anvĂ€nder dem som vĂ€rddjur.
â MĂ„nga hĂ€star fĂ„r panik av att det kliar. De fĂ„r nĂ€stan koliksymtom och rullar sig. Ăven hundar kan bli irriterade.
En enskild Àlg kan ha uppemot 20 000 flugor i pÀlsen, men enligt Jonas Malmsten visar mÀtningar att Àlgarna verkar tÄla det. Att det skett nÄgon evolutionÀr anpassning till det.
Ăn sĂ„ lĂ€nge tror Jonas Malmsten att risken för att hamna i en svĂ€rm i VĂ€sterbotten Ă€r lĂ„g.
â Men i VĂ€rmland exempelvis kan en del inte gĂ„ ut i skogen pĂ„ hösten.
Han sÀger att vi troligtvis mÄste lÀra oss att leva med Àlgflugan hÀr i norra delen av landet framöver. Man fÄr helt enkelt se till att klÀ sig sÄ att flugorna inte kan sÀtta sig pÄ en.
â BĂ€sta skyddet Ă€r att klĂ€ sig som en biodlare. Och har man fĂ„tt dem i hĂ„ret kan det vara bra att kamma ordentligt med en vanlig kam, sĂ€ger han.