Kontrabokens hemlighet avslöjad: Visst snusade pappa

När Monica Lundmark låste upp dörren den allra första gången, då hade hon en riktigt bra plan. Här skulle hennes båda vävstolar stå. Så mycket plats de skulle få, så mycket ljus. Och titta så fina fönster. Det hon inte visste då, det var att hennes plan skulle gå i stöpet med omedelbar verkan. För det hon och maken Erik hade köpt var inte bara en tomt med ett gult affärshus på. Det var en tidskapsel med hudvårdssalva från Paris, kyssäkta läppstift och rostfläckmedel på hyllorna.

Kassaskrinet som fanns i kassaskåpet innehåller mynt och sedlar som inte längre är gångbara i butik. Men det gör inget. Alltihop ska sparas precis som det är.

Kassaskrinet som fanns i kassaskåpet innehåller mynt och sedlar som inte längre är gångbara i butik. Men det gör inget. Alltihop ska sparas precis som det är.

Foto: Jeanette Lövgren

Västanträsk2019-10-25 09:00
undefined
Kassaskrinet som fanns i kassaskåpet innehåller mynt och sedlar som inte längre är gångbara i butik. Men det gör inget. Alltihop ska sparas precis som det är.

Monica skruvar av korken på den lilla flaskan med eau de cologne som stått orörd i 45 år, om inte mer, och nosar lite försiktigt över flaskhalsen.

- Usch, det lukar inte gott. Aromen har försvunnit för länge sen.

"Där är pallen jag brukade klättra upp på när jag skulle välja vilken karamell jag ville ha."

Det har gått ett par år sedan paret Lundmark bestämde sig för att köpa fastigheten som ligger så praktiskt till, precis invid vägen som går genom byn.

- Vi bor i det röda huset härovanför, vår mark fanns på båda sidor om den här tomten så det skulle passa oss så bra att ta över.

Då, 2016, var det bara den praktiska sidan som hägrade. Och så vävstolarna förstås.

När det var dags att börja undersöka vad tidigare ägare lämnat efter sig i skåp och skrubbar, då insåg Monica att det var sina egna barndomsminnen hon hade köpt. Där fanns de allihop, mitt framför näsan på henne.

- Där är pallen jag brukade klättra upp på när jag skulle välja vilken karamell jag ville ha och här är glasdisken jag hittade. Det fanns kvar massor av grejer i den.

Den numera 62-åriga Monica är uppvuxen i Umeå. Men med en mamma från Västanträsk och en pappa från Kvarnbyn så har hon har en stark koppling både till byn, dit hon flyttade 1989, och till den gamla lanthandeln.

undefined
Invid vägen, mitt i byn, det har alltid varit bästa läget för en lanthandel. Idag är butiken Monicas hobby och bara till lyst, men det finns en loppis också. När skylten är ute, då är det öppet.
undefined
Den kroppskramande korsetten har snörning i ryggen som ska dras åt - hårt.
undefined
Hål på strumpan? Hål på tröjan? Hål på näsduken? Stoppa hålet med denna stoppapparat. Instruktion medföljer.
undefined
Tack och lov att det fanns en handskriven lapp som förklarade vad detta är. Slaskfiltret fångar upp allt som inte ska rinna med ut i avloppet.
undefined
Faktum är att det finns en del ätbart kvar, till exempel kardemummakärnor i små glasrör.
undefined
Kläder var dyra så fläckborttagningsmedel var ett måste.

Hon har så många minnen av hur det var en gång. Och i glasdisken finns både påsk- och julkort att bli nostalgisk över, plus tjusiga flugor för herrar och en rejäl korsett för en rejäl dam att snöra in de svällande kurvorna i.

Affärens grundare och förste ägare hette Gottfrid Nystedt. Monica drar ut en låda och tar fram en stor, rund pappask med handskriven text på.

- Det här är Gottfrids magmedicin.

1962 togs butiken över av Gottfrids dotter Kerstin som fortsatte att driva Nystedts fram till 1974 då affären lades ned. Och det är alldeles sant, för det stod på förstasidan i Norran. Monica har hittat ett exemplar av just den tidningen.

"Det här är Gottfrids magmedicin."

Från 1974 och framåt hade fastigheten en annan ägare, dessutom hade Västby Elektronik sina lokaler här. Men trots detta så verkar det mesta från lanthandelsepoken ha sparats. Även kyldisken där falukorven trängdes bredvid det rökta fläsket.

När Monica fick se allt detta, och förstod vad som fanns gömt och undanstuvat på lagret, i de olika rummen och ute i bodarna, då bestämde hon sig på fläcken.

Det var dags för Nystedts att återuppstå. Här fanns ju allt hon behövde för att återskapa den gamla miljön så som hon mindes den.

- Jag kallar det affärsminnen och det är öppet när jag har ställt ut skylten.

Nystedts har blivit ett museum på hobbynivå. Ett ställe att återuppliva gamla minnen på, minnen av stoppapparater, praktiska slaskfilter av papper och svarta sorghattar.

- Tänk, en sådan här hatt hade jag på mig på 80-talet. Det var omodernt redan då, försäkrar Monica och lyfter på floret.

Folk som kommit hit och tittat har inte bara fått något drömskt i blicken när de hittat en kartong med ett par skridskoskenar att snöra fast på vinterkängorna.

Somliga har också gjort nya, släkthistoriskt laddade upptäckter i de så kallade kontraböckerna som självklart finns kvar de också.

I kontraboken skrevs kundernas inköp upp, både vad man köpt och vad det kostade, och så betalades räkningen vid nästa löneutbetalning. Det kallades att handla på krita, vilket känns igen anno 2019. Köp nu, betala sedan betraktas ju som fullkomligt normalt även i våra dagar.

Det var när en besökare tittade i en kontrabok som hen upptäckte sin egen fars väl dolda hemlighet.

”Va, snusade pappa?”

Ja, det gjorde han minsann. Och tre kronor kostade kalaset.

Monica går omkring och pysslar i huset som har fyra luftvärmepumpar. Då och då får hon höra att hon har räddat affären inte en, utan två gånger i sitt liv.

2006 upptäckte hon att det brann i konstnärsateljén som fanns på övervåningen på den tiden. Tack vare det hann branden släckas i tid.

Nu har hon räddat huset en gång till. Det, och alla historier om Gottfrid. Ta bara den där som handlar om matransoneringen under andra världskriget. Kontrollörerna var benhårda och nu visade det sig att Gottfrid hade 1,5 kilo socker för mycket i sin butik.

Ajabaja så fick det verkligen inte gå till. Det blev att svara för sig inför tinget och domaren minsann.

- Men han blev frikänd, avslöjar Monica.

Sedan berättar hon om jakten på kassaskåpsnyckeln. Hon fick leta igenom hela huset, centimeter för centimeter, och till slut hittade hon den.

Gottfrids barnbarn fanns på plats när dörren öppnades för första gången sedan 1974.

Ut ur skåpet lyftes ett kassaskrin. I skrinet låg ett fint gratulationskort från 1954 och 135 kronor i sedlar. Det var 60-årspresenten som Gottfrid aldrig hann handla för.

undefined
I kontraboken antecknades vartenda köp, precis på öret.
Nystedts/Affärsminnen

Finns i: Västanträsk, cirka två mil sydväst om Burträsk. Från butiken har man en härlig utsikt över Stora Bygdeträsket.

Affären invigdes: 1923. Drevs först av Gottfrid Nystedt och därefter av hans dotter, Kerstin Lundmark, och hennes man Halvar fram till 1974. Nej, Monica är inte släkt med Kerstin, efternamnet till trots.

I många år: Ägdes sedan huset av Lars Lundmark, fram till dennes bortgång då det köptes av Monica och Erik Lundmark 2016.

Här finns: En butikslokal som bara är att titta på, en loppis och en stor lägenhet en trappa upp. Tidigare fanns byns postkontor här också.

I bodarna: Finns massor av grejer som inte har hunnits gås igenom ännu. Där finns bland annat den första affärsdisken (ganska illa medfaren numera) och några igentejpade garderober vars innehåll ingen vet något om.

Först hittade Monica: En trampsymaskin. Sedan hittade hon två till.

Hennes vävstolar: Väntar fortfarande på att få ett eget rum.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!