Henrik Rånman och Petra Klerhed hade tur både fredag och lördag kväll.
På fredagskvällen var Petra Klerhed från Ursviken ute och körde bil på en skogsväg utanför centrala Vindeln med sambon Henrik Rånman. Förhoppningen var att få se en björn, efter att de hade fått höra att en person sett en i det aktuella området någon dag tidigare.
– Jag tänkte inte att vi skulle se något för vi har gjort det här så många gånger förr, säger Petra.
Hon berättar att hon och Henrik alltid brukar ha ett öga öppet när de är ute i naturen, särskilt vid gryning och skymning.
– Jag är så avundsjuk på de som har sett björn i det vilda, vi har spanat hela tiden. Man hör att de finns i skogarna men man ser dem inte.
De körde långsamt längs en grusväg och stannade till bredvid en åker. Med sig hade de både systemkamera och kikare, ifall de skulle ha tur den här gången. Till en början verkade så inte vara fallet.
– Vi hade bestämt oss för att ge upp och skulle vända bilen – precis då så ser min sambo att något rör sig framför oss. Då ropar han ut: Det är en björn!
Båda två turades om att titta genom kikaren och satt knäpptysta och iakttog björnen en stund. Sedan började den röra sig emot dem.
Petra Klerhed hade aldrig tidigare sett en björn.
”Det var häftigt”, säger Petra om björnmötena.
– Den passerade runt bilen – det var det häftigaste – då satt vi på helspänn. Man kunde se detaljerna med blotta ögat: ögonen och pälsen. Den kom ganska nära, kanske 30 meter ifrån oss, och sedan försvann den ner i diket och in i slyn. Det är helt sjukt att vi fick se en på så nära håll, säger Petra.
Även när björnen var som närmast höll sig både Petra och Henrik lugna.
– Det var så overkligt på något sätt. Jag var lyrisk, adrenalinet pumpade inombords och man var bara så glad att man fick uppleva det.
Dagen efter åkte de ut till samma ställe igen, och precis som kvällen före var det först när de skulle åka därifrån som björnen visade sig.
Petras sambo Henrik föreslog att de skulle åka ut och spana efter att en kollega hade nämnt att en björn synts till i området.
– Den var alldeles lugn och gick där på åkern och käkade. Det var som en vildsafari, säger Petra.
De satt i bilen och tittade på björnen i närmare en halvtimme, och när de väl åkte därifrån kände de sig ganska nöjda.
– Nu skulle det kanske vara spännande att få se en annan björn någon annanstans, säger Petra.