Det är i lägenheten i Ursviken som vi möts: Jag och den pigga damen som på söndag fyller 100 år jämnt. Hennes handslag är fast och rösten klar och tydlig. Förutom hjälp med att handla matvaror, städ och promenader ett par gånger i veckan roddar hon fortfarande mycket i sin vardag på egen hand – med god hjälp av bland andra dottern Lillemor Fernerud Öster, som också finns med vid besöket.
– Vi kommer att fira mamma på lördag, då blir det stora tabelraset, säger Lillemor och skrattar.
Uttrycket tabelras kommer från tabberas. I många dialekter uttalas det tabb(e)rasch och, enligt Svenska Akademiens ordbok, kan det användas för att berätta att man gör rent bord, att ingenting blir kvar och allt töms.
I 26 år har Maj bott i den mysiga lägenheten i Ursviken. Hon trivs bra, men skulle önska att hon hade mer umgänge, fler människor runt omkring sig.
– Många äldre är väldigt ensamma i dag och jag blir nedstämd när jag är ensam mycket, säger Maj. Dottern Lillemor fyller i:
– Det borde finnas fler boenden för de som är lite piggare, bara för att ha någon att prata med och för att äta tillsammans.
Men Maj understryker att hon haft, och har, ett bra liv.
– Det bästa i mitt liv har varit att jag fått bestämma över min tid, jag har fått leva det sociala liv som jag har älskat, säger hon.
När Maj flyttade till Ursviken, där hon trivs väldigt bra, blev hon medlem i EFS-församlingen. Hon säger att det gett hennes liv ett innehåll och att det har betytt mycket att få vara en del i ett större sammanhang.
Hon är född och uppvuxen i Simsjölandet, en liten by i trakterna kring Åsele. I dag är utflyttningen total och alla hus har rivits. Då, när Maj växte upp där, var det sexårig folkskola och barnen fick ordna sin egen lunch. Efter ett par år flyttade en ny familj in i byn och frun i huset tog på sig att göra skollunch.
– Jag minns att vi fick havregrynsgröt ena dagen och havregrynsvälling den andra. Sedan utvecklade hon det och det kunde vara köttbullar och makaroner.
Det kändes lyxigt, minns Maj. Dåtidens skola var också tydligt genusuppdelad. Maj berättar att när barnen gått ut sjätte klass fick flickorna gå en kurs i skolkök, pojkarna gick slöjdkurs. Så var det då.
Under samtalets gång berättar både Maj och Lillemor anekdoter ur Majs liv. En av dem var första gången som hon såg en personbil. Det var stort, minns hon.
– Vi hade en man som delade ut posten i byn, han gick på sommaren och åkte skidor på vintern. När hans son tog över postutdelningen köpte han sig en bil. Första gången han kom körande så sprang vi ner till vägen för att titta på den. Hon ler åt minnet.
Men hennes dröm om att utbilda sig till sjuksköterska gick inte i lås. På den tiden föll det på föräldrarnas lott att finansiera barnens utbildning och det var inte möjligt i hennes familj. Det fanns inte pengar till det, helt enkelt.
Majs yrkesliv började i tidiga tonåren. Hon var fäbodpiga en sommar och som fjortonåring tog hon plats som hembiträde hos en familj med två barn.
– Det var bara att börja försörja sig, konstaterar hon.
Hon tycker att förändringen som skett, att vem som helst har möjlighet att utbilda sig, är en positiv utveckling.
– Och det var en sak som jag arbetade för inom politiken, säger Maj.
I unga år tjänstgjorde hon också som matsalsbiträde i gruvstugan i Boliden. Sedan bar det hem igen – till Simsjölandet. I Åsele träffade hon sin livskamrat Åke och de gifte sig mitt under brinnande världskrig, närmare bestämt 1944. Han tog över föräldrarnas gård och jobbade själv som virkesmätare, så Maj skötte många sysslor på gården med fem barn, djur och allt vad det innebar.
– Jag minns att det kom ganska många flyktingar till byn, finska flyktingar, men vi var aldrig oroliga under kriget för Sverige var ju aldrig hotat, säger hon och fortsätter:
– Det som händer i Ukraina nu är förskräckligt, de skjuter ju mot civila mål som byggnader och så.
Hon har tydliga åsikter om Ukrainakriget och sticker inte under stol med var hon står politiskt heller. Hon följer noggrant nyhetsflödet, inte minst det som vidrör politik – dels på lokal nivå, dels på riksnivå. För Maj har lång bakgrund inom lokalpolitiken.
Under många år var hon aktiv politiker, närmare bestämt från 1964 då hon fick plats i socialnämnden samt blev ordförande för partiets kvinnoavdelning. Tre år senare tog hon plats i kommunfullmäktige. Vi pratar om Åsele kommun och Majs politiska engagemang låg hos Socialdemokraterna.
Hon var ordförande i socialnämnden under tre mandatperioder och säger att det var mycket värdefullt.
– Det bästa med uppdraget var att få vara med då mycket byggdes upp i vårt samhälle. Nu tycker jag att mycket delegeras till tjänstemännen och det är inte bra, säger hon och tillägger:
– Jag tycker att det går nedåt, mycket blir sämre i samhället.
Hon säger också att då, när hon inledde sin politiska bana, så var det svårare för kvinnor än för män att axla politiska uppdrag.
Men politiken var inte det enda som låg henne varmt om hjärtat. Parallellt med de uppdragen drev hon och en annan kvinna även lekskola för sexåringarna i byn. Det blev väldigt populärt och de hade två grupper per dag, två dagar i veckan. Suget efter utbildning ledde henne till slut till Umeå där hon utbildade sig till barnsköterska. Året var 1973, det år hon fyllde femtio.
1979 lärde hon sig simma, tog körkort och köpte sig en bil. Hon har också varit ledare i vattengympa. Man kan nog säga att Majs livsdevis är: ”Ingenting är omöjligt”, vilket är en helt korrekt analys, enligt Lillemor.
– Man ska vara positiv och göra det bästa av den tid man har. Sedan är det ju också så att vi har olika förutsättningar, säger Maj och ler.
Hur ser du på den digitala utvecklingen?
– Det är väl både för- och nackdelar. En fördel är att man kan få kontakt med varandra snabbt, men å andra sidan är baksidan de här bedragarna, säger Maj och Lillemor tillägger:
– En annan baksida är att alla behöver ha en smartphone för att kunna får kontakt med exempelvis vården eller utföra tjänster.
Maj, du sa att du skulle vilja träffa Magdalena Andersson och Ulf Kristersson. Vad skulle du säga till dem?
– Jag har ganska mycket att säga dem, svarar Maj kort och koncist.