Coronan tog hennes smak och lukt

Tänk att förlora både lukten och smaken. Det är vad som drabbat Josefin Stenlund, 23 år, efter att hon fick corona. ”Livskvaliteten blir sämre utan smak, men praktiskt så saknar jag doften mest”, säger Josefin.

Chili åker ner i maten. Josefin Stenlund kryddar gärna på ordentligt för att känna något då hon äter.

Chili åker ner i maten. Josefin Stenlund kryddar gärna på ordentligt för att känna något då hon äter.

Foto: Gerth Hedberg

Ursviken2020-10-08 08:00

Det är en glad och aktiv tjej som tar emot i huset i Ursviken. Detta trots att hon lever med sviterna av coronan.

– Det som har hänt förändrar livet, men värre saker kan hända. Jag kunde ha fått sjukdomen tuffare och legat i respirator, jag håller humöret uppe, säger hon.

I mitten av juni kom coronan in i hennes liv.

– Jag hade bara vaga symptom, fick bara nästäppa i knappt två dagar. Samma dag som jag blev tät i näsan började smaken och lukten försvinna.

Då talar vi om söndagen den 14 juni.

– De på min arbetsplats hade insjuknat tidigare och jag var som sist ut. Och enda anledningen att jag stannade hemma på måndagen var just att de varit dåliga. Jag är nämligen pollenallergiker och symptomerna var svåra att skilja åt.

Josefin Stenlund ansökte då direkt om att få testa sig via sin hälsocentral.

– Jag fick avslag på den frågan. Men sedan bytte jag hälsocentral och fick testa mig en vecka senare. Det är tydligen väldigt olika agerande inom vården.

Josefin stannade hemma i karantän till efter midsommar. Men någon smak eller lukt kom inte tillbaka. Vi skriver nu slutet av september och det har inte skett någon förbättring.

– Sjukvården kan inte säga när, eller om, jag får tillbaka lukt eller smak. Det är lätt att kunna bli deppad, men jag lever på hoppet om att det ska bli bättre. 

Sjukdomen har förändrat Josefins liv. Det som är självklart för oss andra är inte lika enkelt för henne.

– Jag såg fram emot min livs först betalda semester, att få njuta och äta och dricka gott. Men så blev det ju inte, säger hon.

Hur fungerar det för dig att leva utan lukt och smak?

– Jag tycket lukten är värst. Kompisarna säger att det är så hemskt att jag inte har någon smak, men jag vet inte om det luktar dåligt i hemmet, luktar jag illa, när ska träningskläderna tvättas eller när måste jag ta ut soporna?

– Om det börjar läcka något, eller om det sprids rök, det känner jag inte. En dag då jag målade med en sprayburk i garaget kom sambon Marcus inrusande och undrade vad jag sysslade med, där stod jag i ångorna från sprayfärgen och förstod ingenting.

Men även smaken är besvärande och restaurangbesöken har minskat rejält..

– Det är mycket tråkigare att äta, jag ser inte fram emot måltiderna. Jag har gått ut någon gång med tjejkompisarna för att umgås, inte för att äta. Jag kan ju inte njuta av god mat på restaurangen.

Det är också svårt för andra att komma ihåg att smaken är borta

– Sambon kan fortfarande glömma av sig och fråga om maten var god, berättar Josefin.

I köket är det välfyllt med kryddor på köksbänken. Det blir lite extra med chili och cayennepeppar i maten.

– Jag känner styrka. Den starka maten kan jag särskilja. Jag jobbar mot att det ska hända något.

Hon gör samma mat till sig och Marcus.

– Ja, han får göra en del uppoffringar.

Josefin jobbar även med lukten.

– Jag försöker minnas hur saker luktade. Jag kan se på ett äpple och tänka på hur det doften var. Jag kan ta ett djupt andetag i kaffepulvret och tänka på det, berättar hon.

Hur går du vidare nu?

– Man får ju ingen direkt hjälp av sjukvården, så jag tänker ge det mer tid. Jag avvaktar någon månad till innan jag tar nästa steg, men man vet ju inte hur långt tålamod man har, säger Josefin, som trots allt har lätt till ett leende.

Fakta

Namn: Josefin Stenlund.

Ålder: 23 år:

Familj: Sambon Marcus Lundberg, 27 år. Katten Luna.

Gör: Jobbar 80 procent på förskola i Bergsbyn och studerar på 100 procent till förskollärare, blir klar till sommaren.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!