Umebon Mikael Heyl är 54 år och beskriver sig som en vanlig 50-plussare utan några kända riskfaktorer förutom "några extra kilon". Att han skulle hamna på intensivvårdsavdelningen vid Norrlands universitetssjukhus var inget han kunde föreställa sig för några månader sedan.
Vi tar det från början. En onsdag i slutet på mars, den 25:e, så fick Mikael Heyl feber. Mikaels hustru, som jobbar på lungmottagningen, insjuknade också. Hustrun testades och fick bekräftat att hon var smittad av covid-19 så paret fick snabbt klart för sig vad det handlade om.
Även parets 17-åriga dotter insjuknade. Men medan dottern tillfrisknade redan inom några dagar, så blev det värre för Mikael. På lördagen, tre dagar efter att insjuknandet, så tog han kontakt med vården då han var andfådd, hade hög feber och magsmärtor. Ambulansen kom och han fördes till akuten, men efter kontroll fick han åka hem igen med uppmaningen att dricka mycket. En vecka efter insjuknandet mådde Mikael fortfarande inte bra och åkte in till sjukhuset igen.
– Då blev jag inlagd på en gång, det var problem med min syresättning, berättar Mikael Heyl.
Efter två dagar på infektionskliniken blev läget kritiskt, de fick inte ordning på syresättningen och Mikael skickades till intensivvårdsavdelningen.
– När jag kom upp var det åtta rymdfigurer som stod runt mig, läkaren sa att de antagligen skulle behöva intubera mig. Men de tittade på två parametrar, både syresättning och hur jag gjorde mig av med koldioxid, och då den sistnämnda var bra så klarade jag mig från att bli nedsövd och intuberad, berättar Mikael Heyl.
Han blev kvar på intensivvården över natten och säger att han egentligen var ganska ovetande om allvaret när han låg där.
– Jag fick syresättning via mask, så jag fick ju den syre jag behövde och kände inte så jättemycket egentligen. Jag blev mest förskräckt för familjens skull, framför allt för min hustru som jobbar på lungmottagningen och vet exakt vad det innebär när man måste till IVA, säger Mikael Heyl och berättar hur tankarna gick.
– Jag ska tillbaka till infektion! Jag ska inte bli intuberad, så gick hela tiden mina tankar på IVA.
Han hade tur. Dagen efter kunde han lämna IVA och återvända till infektionskliniken. Där blev han kvar ytterligare en tid med maximal syresättning om 15 liter. Successivt under veckan som följde kunde de minska syresättningen i takt med att han mådde allt bättre och 11 dagar efter att han lades in på sjukhuset kunde han skrivas ut på påskdagen.
Han säger att han under tiden på sjukhuset aldrig var jätteorolig över om han skulle klara det eller inte. Tankarna har i stället kommit efteråt.
– Det är efteråt jag reflekterat mer. När sjukdomen blir synlig och man kan relatera till den, exempelvis med Adam Alsings död, då får man ju de tankarna om hur det hade kunnat gå. Vi blev sjuka ungefär samtidigt och vi hamnade båda på IVA. Men jag blev frisk, säger han.
Varför just han blev så sjuk vet han inte.
– Läkarna på infektionskliniken sa det, att varje fall är unikt, inget är det andra likt och det ser jag ju bara i min egen familj. Vi var tre som smittades, men sjukdomen skilde sig åt. Min hustru hade hosta och feber och blev inlagd en dag på grund av uttorkning och vår 17-åring hade bara feber ett par dagar och tappade lite smak och lukt och sen var det klart.
Han har nu varit frisk ett par veckor och mår bra i dag. Han jobbar återigen heltid som ekonomikonsult och säger att han i dag orkar både promenera och cykla.
Han är i dag oerhört tacksam mot sjukvården.
– Jag är ofantligt tacksam för vår vård, den har varit helt magisk. Allt från 1177 och 112 till läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, säger Mikael Heyl och vill också rikta en uppmaning till allmänheten.
– Följ de riktlinjer som finns, tro inte att det är över bara för att det är vår och att man måste ha alla fester, skolavslutningar och baler. Det är inte värt att vara någon som blir smittad eller att smitta ned någon annan. Det är några veckor i våra liv och det kan vi stå ut med.
Elin Turborn/Västerbottens-Kuriren