Bråda dagar för Umeåbon Jenny Eriksson. På söndag den 21 juli klockan 12 i Döbelns park kommer en minnesceremoni att hållas för anhöriga till de omkomna.
Vi möts vid utomhusscenen i Döbelns park. Solen skiner varmt och en behaglig bris smeker trädkronornas blad där vi står. För Umeåbon Jenny Eriksson råder bråda dagar. Hon har på lite dryga tre dygn lyckats samla ihop sponsorer, artister och viktiga nyckelpersoner till söndagens minnesceremoni i Döbelns park klockan 12.
– Jag vill från djupet av mitt hjärta beklaga så mycket till alla som är drabbade. Alla anhöriga, alla nära och kära och vänner. Det är en stor tragedi det som hände i söndags, och det påverkar oss allihop, säger hon märkbart tagen av händelsen.
Initiativet till att anordna minnesceremonin föll sig naturligt för Jenny Eriksson som började spåna på arrangemanget redan samma kväll som olyckan skett.
– Jag är en helt vanlig Umebo och har som ingen anknytning egentligen till den här olyckan, förutom att den har påverkat mig så oerhört starkt. Jag kände att jag på något sätt ville visa mitt deltagande till alla som är drabbade. Hur gör man det när man inte känner någon som fanns på planet eller deras anhöriga?
Jenny Eriksson tog snabbt kontakt med artisten Carolina Miskovsky som genast tackade ja till att delta. Hon berättare vidare om hur hon sökte tillstånd hos polisen samt ordnade sponsorer. Två sponsorer nappade och har hjälpt till att bidra med ljud och ljudtekniker samt blomsterdekorationer och marschaller.
Söndagens minnesceremoni kommer bjuda på uppträdanden med bland annat Carolina Miskovsky och Johannes Nordström. Det kommer också att hållas tal med landshövdingen Magdalena Andersson, en representant från Umeå kommun – Peder Westerberg, prästen Liza L Lundkvist, Jenny själv och en kvinna som miste sin bror i flygolyckan.
– Jag har även varit i kontakt med Umeå Fallskärmsklubb. De har lämnat lite med reservation hur det kommer att kännas för dem den dagen. Har de ork så kommer även de hit och deltar i denna minnesceremoni, säger hon.
Minnesceremonin närmar sig allt mer och för Jenny Eriksson återstår fortfarande några dagars arbete. Hon berättar att det blivit långa kvällar och natten mot onsdagen satt hon uppe till halv två och skrev på sitt tal.
– Jag har gått igenom talet flera gånger och funderat hur jag ska klara av att läsa det inför de anhöriga. Men brister det så brister det. Man är inte mer än människa.
Trots det är Jenny Eriksson hoppfull om att det blir en fin stund för alla inblandade.
– Det här är mitt sätt att visa mitt deltagande i denna svåra sorg. Jag hoppas verkligen att det uppskattas och att det blir bra det här. Jag är ju ingen erfaren arrangör, men jag ska göra mitt bästa för att sprida all den kärlek jag bara kan på söndag.
Lina Wahlnemo/ Västerbottens-Kuriren