Maria Lundqvist vill varna andra så att de inte råkar ut för samma sak. Foto: Linda Eliasson/VK.
Det var i slutet av maj i fjol som Maria Lundqvist gick in på ett apotek i Umeå och frågade om råd om sin lilla upphöjda prick på framsidan av underbenet.
– Det var en pytteliten, två till tre millimeter, knöl som jag stört mig på, säger hon till VK .
Det felaktiga rådet på apoteket gav Maria Lundqvist en vanprydande sårskada på benet. Foto: Linda Eliasson/VK.
En anställd på apoteket trodde, men var inte säker på, att det var en vårta och rekommenderade Maria vårtmedlet Verruxin. Även om medlet skulle användas på fötter och händer följde Maria både rekommendationen och bruksanvisningen och satte en droppe på knölen.
– Jag hoppades att det kunde handla om något så enkelt som en vårta.
Enligt farmaceuten skulle medlets verkan bekräfta om det var en vårta genom att fungera, annars skulle inget hända.
Apoteket medger att de gjorde felMaria Lundqvist arbetar med barn därför låg det här med att det kunde vara en vårta nära till hands.
Efter tre dagars behandling var hon dock tvungen att avbryta den.
– Det gjorde fruktansvärt ont.
Från den lilla pricken på benet hade Maria fått ett djupt, varigt sår i storlek av en femkrona.
– Ordinationen var att ta en droppar per dag i tio dagar. Jag klarade av tre.
Maria sökte direkt sjukvård för sitt sår. Diagnosen blev att den var en akut infektion av en kemisk sårskada. Hon fick antibiotika utskrivet, men såret fortsatte att växa till dess att det täckte hela underbenet. Efter ytterligare en antibiotikakur började infektionen att lägga sig. Det tog dock fram till i början av september innan såret var helt läkt.
När såret var som störst tävkte det hela underbenet. Nu finns en liten prick kvar som omges av missfärgad hud. Foto: Linda Eliasson/VK.
Maria drar upp byxbenet och visar att hon fortfarande har en röd prick kvar som omges av missfärgad hud på fem–sex centimeter.
– Jag fick nekros på benet. Det betyder att celler och vävnader i huden dör.
Under hela den varma sommaren 2018 fick Maria gå med benet i bandage. Hon hade ont och använde tidvis kryckor. Långbyxor var också ett måste.
– Sjukvården hade aldrig varit med om något sådant här. Det var en kemisk frätskada. Jag var öm och svullen och fick göra omläggningar hela sommaren.
Sola och bada var inte heller någonting som Maria kunde göra.
– Sommaren blev inte som jag hade tänkt mig. Jag hade tagit sex veckors semester. Jag och mamma skulle jobba ute i stugan, men mamma fick göra det mesta.
Att byta omslag så ofta som hon behövde göra var inte bara besvärligt och smärtsamt. Det blev också rätt dyrt.
Direkt när såret hade uppstått gick Maria tillbaka till apoteket för att berätta vad som hade hänt.
– Jag ville varna dem så att de inte skulle ge samma råd till andra.
Chefen på apoteket tog händelsen på stort allvar och Maria blev väl mottagen.
En högre chef inom Apoteket AB, Vicki Tomas, har också varit i kontakt med henne samt gjort en anmälan om vårdskadan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Företaget har dessutom vidtagit åtgärder när det gäller utbildning och kompetensutveckling. Händelsen har även diskuterats på ett personalmöte i slutet av september.
Problemet är nu hur Maria ska få ersättning för sin skada. Hennes egen försäkring gäller inte eftersom hon själv orsakat den även om hon följde apotekspersonalens råd.
De instanser som Maria har varit i kontakt med anser att det var den felaktiga rådgivningen som orsakade den kemiska sårskadan. Men frågan är vem som ska ersätta henne. Foto: Linda Eliasson/VK.
Hon har varit i kontakt med fem olika instanser, som Svenska läkemedelsföreningen, Svenska läkemedelsskadenämnden och Patientförsäkringsföreningen. De bekräftar att sårskadan orsakats av den felaktiga rekommendationen från farmaceuten. Det som ställer till juridiska bekymmer är bland annat att medlet är receptfritt och att något liknande inte har hänt.
– Ingen har kunnat ge klara besked om vem som är ansvarig, men apoteket har hört av sig och frågat vad jag vill ha för ersättning, säger Maria.
Det har hon dock inte kunnat ge något besked om. Det handlar ju inte bara om sveda och värk utan också om ett vanprydande ärr.
– De sa då att de var inne i en process och har bekräftat att jag har fått vanprydnaden men har inte hört av sig sedan i höstas.
Behandlingen av den lilla knuten, vad det nu kan ha varit, orsakade Maria stora besvär. Givetvis vill hon ha kompensation för sin skada men det viktiga för henne är att det som hände henne blir känt så att inte fler drabbas av samma sak.
– Det behövs också rutiner för hur skador orsakade av receptfria läkemedel ska hanteras.
Monica G Engström/ Västerbottens-Kuriren