Foto: Patrick Trädgårdh/TT
Planet fraktades del för del från olycksplatsen för vidare transport till Strängnäs. Där har Statens haverikommission en egen lokal med den apparatur som behövs för undersökningen, berättar Peter Swaffer som är avdelningschef på myndigheten.
Framme i Strängnäs ska varje del få sin rätta plats igen, menar han.
– Saker är till viss del förvridet så det är svårt att se på olycksplatsen exakt var allt ska vara. Vi kommer lägga ut det som ett pussel, säger han.
De är ännu inte säkra på att alla delar har hittats. Om en privatperson skulle hitta en del som de tror tillhör planet ska de inte röra någonting utan ringa polisen som då kan komma dit och fotografera den, säger Peter Swaffer.
I Strängnäs kommer motor, flygelektronik, radio- och navigationsenheter och andra instrument att undersökas. Flygplanets struktur, till exempel vingar och kablar.
– Vi kollar allt på flygplanet. Alla olika brottytor, det vill säga där det är söndrigt, åt vilket håll det är söndrigt och hur det kan komma sig, säger han.
Det finns inget fel som är extra vanligt utan håller det helt öppet medan undersökningen pågår. Om man hittar ett fel kommer arbetet ändå fortsätta med övriga delar, enligt Peter Swaffer.
– Vi har förhoppningar om att frakta flygplanet i dag. I veckan som kommer får vi samla oss och se hur vi går vidare. Vi behöver sakkunnig expertis och det kan vara svårt att få tag på folk vid den här tiden, sa Peter Swaffer till VK på onsdagen.
Två personer leder arbetet men de kommer att behöva ta in hjälp från experter, till exempel så kallade metallurger eller motortillverkare.
I internationella jämförelser brukar Statens haverikommission arbeta ganska snabbt, menar Peter Swaffer. I det här fallet beräknas det ta 6 till 12 månader. Det finns internationella aktörer att ta hänsyn till – planet hade en australiensk tillverkare och en amerikansk motortillverkare, som då bidrar till utredningsgruppen.
Efter undersökningen kan Statens haverikommission även komma att lämna säkerhetsrekommendationer till både nationella och internationella myndigheter. Till exempel kan det vara att de har hittat ett fel och vill rekommendera ett regelverk som följd, men det kan också handla om utbildning och andra procedurer. De lämnar dock aldrig några direkta uppmaningar, menar Peter Swaffer.
Sigrid Törnqvist/Västerbottens-Kuriren