LRF Mjölks Guldmedalj får man för att ha ha levererat mjölk av högsta kvalitet under 23 år.
LRF Mjölks Guldmedalj får man för att ha ha levererat mjölk av högsta kvalitet under 23 år.
– Medaljen betyder jättemycket. Det känns stort att vi hann med att få den, säger Håkan Markström.
1983 köpte han och frun Barbro en egen gård i Hjoggböle, där de idag har 45 kor.
– Det är viktigt med en bra ladugårdsmiljö, foder av fin kvalitet och att man är noggrann vid varje mjölkning. Jag kontrollerar mjölken från varje ko och varje spene innan mjölken går vidare till tanken. Det hjälper också att ha djuröga, så att man snabbt ser på korna hur de mår, berättar Håkan.
För egen del börjar Håkan och Barbro känna sig redo för pension. Två söner är med i driften av gården, men de vill inte fortsätta med mjölkproduktion. Förhoppningen är därför att hitta någon som är intresserad av att köpa gården och driva mjölkproduktionen vidare.
Paret David och Helena Lundberg har 25 kor på gården i Segerlund. David tog över den efter sina föräldrar 1987 och några år senare flyttade Helena in.
– Det är en bedrift att klara Guldmedaljen så det känns kul att få den, säger Helena Lundberg.
Mjölken går till Burträsk och blir Västerbottensost.
Parets intresse för kor har smittat av sig och tillsammans med nästa generation satsar de vidare.
– Vår son Mattias är utbildad maskinmekaniker och även engagerad i gården. Det är roligt att han är intresserad och vill ta över. Mattias tanke till att börja med är att bygga ut för att kunna behålla tjurkalvarna och satsa på kött också, berättar Helena.
Roland Nilsson i Gamla Storbäcken är också en av dem som får ta emot guldmedaljen. På gården har han 26 kor.
– Jag har alltid gjort så gott jag kunnat, det har varit viktigare än att sträva efter guldmedaljen. Men det är trevligt med ett erkännande för att mjölken har varit av god kvalitet, säger Roland Nilsson.
För honom har det alltid varit självklart att jobba för hög kvalitet på mjölken. Det handlar om såväl djuromsorg som ekonomi och yrkesstolthet.
– Jag vill leverera en bra produkt för att folk ska kunna ha glädje av min råvara. Det känns bra att producera ett livsmedel som är till nytta för folk i Sverige, berättar Roland.
Lars Jonsson tog över familjegården i Gulltjärn, som sjätte generationens mjölkbonde, 1985. Då fanns där 11 kor, som han under åren dubblat till 22. Lars lägger många timmar på djuren eftersom korna måste må bra för att mjölk bra och av högsta kvalitet.
– Egentligen borde guldmedaljen hänga hos korna, de har ju gjort den stora bedriften. Ägaren gör bara en del, säger Lars Jonsson.
Han är stolt över gårdens mjölk och även över den insats djuren gör för trakten.
– Djuren håller landskapet öppet och gårdarna skapar liv i bygden. Det är oerhört viktigt. När djurgårdarna lägger ner blir det väldigt dött. Jag har fått mycket uppskattning för att djuren är kvar.
Hur länge mjölkproduktionen blir kvar på den egna gården är osäkert, men djur blir det i alla fall.
– Jag har problem med en höft och tar ett år i taget. När jag inte orkar med korna blir det ungdjur eller något liknande istället. En helt tom ladugård blir man nog konstig av, avslutar Lars Jonsson.