Tina Samsiani är nyinflyttad i Boliden och gillade det hon såg. Hon har två barn i röda skolan. Foto: Jeanette Lövgren.
Alla elever som går i förskoleklass - sexan samlades bakom röda skolan i Boliden, invid den höga stentrapp som en gång i världen var huvudingång. Även många föräldrar var med på denna speciella dag.
Rektor Camilla Hedlund höll ett kort tal och Lina Andersson som går i sexan fick äran att klippa invigningsbandet. Sedan fick de 210 eleverna tåga in i sin skola, en klass i taget.
Klass 5a fick vänta rätt länge på sin tur. Eleverna sade att de var förväntansfulla. De minns skolan som den var förr.
– Slitet, klotter på väggarna, lös färg som flagade, lösa tapeter, ruttet trä, är saker som de minns.
Kritiken var stor för några år sedan, vilket uppmärksammades i insändare och artiklar.
.lemonwhale-embed-container { position: relative; padding-bottom: 56.25%; height: 0; overflow: hidden; max-width:100%; }.lemonwhale-embed-container iframe { position: absolute; top: 0; left:0; width: 100%; height: 100%; }
Så blir det dags att gå in i skolan och upp på den övre våningen. Eleverna tar plats vid de nya bänkarna i ett rum så vitt att det nästan bländar.
– Vi har markiser nu, som är automatiska, säger fröken Inger Wellenius och ett samfällt "ååå" susar genom klassen.
– Förr tvingades vi ha rullgardinerna nere hela dagarna och det gav en så instängd känsla, förklarar hon.
Inger berättar vidare om skolan:
Att man tar av sig skorna redan borta vid trappuppgången:
Att man inte springer runt i skolan, utan går ett hänvisat stråk direkt mellan utgång och klassrum.
Att det numera finns hiss (ännu ett beundrande "ååå" hörs), men att skolbarn inte får använda den. Den är för funktionshindrade och för transporter av material mellan våningarna.
– Vi ska provåka en hiss sedan så ni vet hur det är, säger hon tröstande.
Vidare framgår att fröken numera har sitt arbetsrum alldeles intill klassrummet och inte i andra änden av skolan.
Fina bänkar
Så ska pennor och material delas ut och vi passar på att fråga några elever vad de tycker.
– Det ser bra ut, bänkarna är jättefina, säger Majken Waller och stryker med handen över sin bänk.
– Mycket fräschare, säger Måns Tornberg medan han packar ner saker i sin bänk.
Bakgrund: Här är kritiken om den slitna skolan.
Även Inger Wellenius förklarar sig nöjd. Hon har varit lärare i dessa lokaler sedan 1975.
– Det var slitet här väldigt länge, så det är upplyftande för oss i personalen att det nu äntligen blev fint, säger hon.
Nu har hon förlorat den klassiska katedern och svarta tavlan är numera digital.
– Visst ska jag använda den, men även skriva med vanlig whiteboardpenna. Jag ska vara både digital och analog. Och en sak jag kommer att sakna är kartorna som satt på rulle i taket, det gick så lätt och snabbt att dra ner dem.
Alla vill se
I korridoren hörs tramp av många fötter. Sedan klasserna installerat sig är det nu dags för rundvandring. Alla är nyfikna på hur resten av skolan ser ut.
Lite känsla av labyrint blev det när skolan fick nya hissar med trappuppgång, men även de gamla trapporna är kvar.
– Vi går nog vilse innan det här är klart, säger Linnea Holmberg och Johanna Wihlborg, som tidigare gått i skolan men nu är här som föräldrar.
– Vi kände igen stentrappen när vi gick in, men det var nog allt. Här är fint, det känns som en sval och lugn miljö, säger Linnea.
Johannas dotter Vera och Linneas dotter Ella har alldeles nyss börjat ettan, så nu väntar många skolår i en fin gammal skola.
Se också: Bilder från i vintras när renoveringen gjordes.
Linnea Holmberg och Johanna Wihlborg (med sonen Ruben) har gått i den här skolan. Nu är det så omgjort att de bara kände igen fasaden och trappstenen. Foto: Jeanette Lövgren.
Måns Tornberg och Majken Waller i 5a är glada att få ha egna hyllor i korridoren. Nu väntar de på att få se klassrummet också. Foto: Jeanette Lövgren.
Axel Burman inviger den nya skolbänken. Foto: Jeanette Lövgren.