Är inte arg. ”Självklart känns det jobbigt att ens barn inte riktigt är välkommen överallt, men de gör inte det här av ondska”, säger Therese Lestander. Foto: Jeanette Lövgren.
Eftersom skolorna inte har rätt att neka något barn plats på grund av ett funktionshinder, skickade hon in en anmälan till Skolinspektionen och Diskrimineringsombudsmannen.
Sonen går i dag på Ursviksskolan och Therese tycker att skolan är för stor för att passa hans behov.
– Skolan är stor och det är mycket barn och i den miljön är det svårt att göra något. Björkskolan är liten och personalen finns nära till hands. Dessutom går det skolskjuts från Skelleftehamn och Ursviken till skolan. Sedan finns det ju inte så många andra alternativ om man vill ha sina barn på en mindre högstadieskola, säger hon.
Barn med autism har bland annat svårt med det sociala samspelet.
– Han har för mycket empati och tar in alla känslor runt omkring sig och vet inte om det är hans egna eller andras och det blir en enorm påfrestning. Han har svårt att sitta still och plugga och få in information.
Therese Lestander skickade ett mejl till Björkskolan och förklarade situationen.
– De hörde av sig snabbt och ville ha ett möte. Så jag fick träffa rektorn, en specialpedagog och kuratorn. Vi gick igenom hans behov och jag sa att jag inte vet hur stora behoven är i en mindre miljö. Det kan vara så att han inte behöver alla resurser han har i dag, säger hon.
Det dröjde inte länge förrän rektorn skickade ett mejl där hon berättade att skolan inte skulle ha möjlighet att ta emot Therese son. ”Jag ser inte möjligheten att kunna ge (honom) den skolvardag han behöver då den resursfördelning som jag har till förfogande inte går att förändra utan att det drabbar andra delar av verksamheten”, skriver rektor Lenitha Öhlund i mejlet.
– Först satt jag bara och tittade på mejlet och tänkte att det här inte känns okej. Alla ska ha fritt skolval. Om min son inte hade haft de här behoven så hade han kommit in. Så jag kände att någon annan behövde titta på det, det är därför jag anmälde det till Skolinspektionen och Diskrimineringsombudsmannen.
Samtidigt känner hon sig inte arg på skolan.
– Självklart känns det jobbigt att ens barn inte riktigt är välkommen överallt, men de gör inte det här av ondska. Jag tror att de redan har barn med behov av särskilt stöd. Jag kan förstå att de inte har möjlighet, så jag kommer inte att bråka och flytta honom dit. Men sedan säger ju lagen att man inte får neka. Anmäler jag inte så kommer det vara som att det aldrig har hänt. Så jag ser det här som att vara en röst och lyfta frågan, säger Therese.
Anmäler jag inte så kommer det vara som att det aldrig har hänt. Så jag ser det här som att vara en röst och lyfta frågan.