Kritiska. Jenny Vikberg och Viktoria Persson är två av många föräldrar som är kritiska till att skolan är i dåligt skick.
Föräldrarna har bildat en grupp för att försöka påverka beslutsfattarna att ge medel till skolan så att renoveringar kan påbörjas. De säger att flera löften har kommit genom åren, men att det aldrig har blivit något av dem. Mindre arbeten har utförts, men inga omfattande renoveringar.
– Det känns förjävligt att lämna barnen på skolan. Barnen som går här måste få må bra fysiskt och kunna få en likvärdig utbildning som de som går på en skola i stan. Det här är akut, nu måste det hända något, säger Jenny Wikberg, förälder.
Viktoria Persson är också engagerad förälder.
– Min son är en av de som har astma och det blir knappast bättre av att han går på skolan. Och det är lika hemskt för lärarna att behöva ha den här arbetsmiljön, säger hon.
Både högstadiebyggnaden och det röda, kulturmärkta huset som tillhör årskurs 1–5, är slitna. Norrans team får en rundvandring inne i lokalerna. När vi kommer in i det röda huset möts vi direkt av en kvav, dålig lukt. Vi går sedan in i ett grupprum och fram till ett fönster. Färgen är helt bortflagnad på vissa ställen.
– Här har det regnat in. Och träet i fönsterkarmen är så murket att det ger vika, säger skolteknikern Per Andersson.
Han tar fram en blyertspenna och stoppar ned spetsen i fönsterkarmen utan problem.
– Det regnar in på övervåningen i det röda huset, men när man skulle lägga nytt tak valde man att bara göra det på ena sidan istället för på hela flygeln. Allt blir som bara halvgjort, säger han.
Kring många fönster är det väldigt dragigt, menar föräldrar.
– Min dotter som går i årskurs 2 sitter vid fönstret i klassrummet, och man kan se att det blåser i håret på henne, säger Jenny Wikberg.
I högstadiebyggnaden finns dessutom inget brandlarm installerat. Det finns en högtalaranläggning installerad 1966 som ska användas för att uppmärksamma elever och personal att det brinner. Någon måste alltså se märka att det brinner och rapportera detta.
Rundvandringen fortsätter in i kemisalen på högstadiet, där bänkarna är så hårt nötta att det finns stora hål, gropigheter och brännmärken.
– Bänkarna och stolarna på högstadiet är samma som när jag gick på skolan för 25 år sedan, säger föräldern Janina Wallin.
Bänkar som köps in till kemisalar i dag har särskilda ytskikt som är extra tåliga.
Eftersom klassrummen inte har renoverats på väldigt länge, finns heller inga projektorer i taket, eftersom taken inte är anpassade.
Rektorn Nina Thunebro säger:
– Trots förutsättningarna så gör lärarna på skolan ett fantastiskt bra jobb.