Bekymrad. Läraren i idrott och hälsa Åsa Eriksson tycker att elevernas hälsa är oroväckande. Arkivbild: Jeanette Lövgren
Hon har jobbat 14 år som idrottslärare. Hon började 1998.
– Det är stor skillnad i elevernas fysiska nivå då och nu, framförallt när det gäller de som inte är aktiva på fritiden. Där är det riktigt oroväckande när det gäller kondition och styrka. Jag har elever i årskurs 6–9 som redan har problem med till exempel ryggen och att orka med lektionerna, säger hon.
Hon är mest bekymrad över den låga konditionsnivån.
– De ska ju senare orka med arbetslivet och förhoppningsvis ett friskt liv i stort, så sker ingen förändring så kommer det att bli tufft för dem.
Glappet mellan de som är aktiva på fritiden och de som inte är det ökar, menar hon.
– De som tränar på fritiden tränar mer än vad de gjorde förr. Antingen så tränar eleverna minst fyra pass i veckan eller så inget alls, det är min uppfattning.
Hon konstaterar också att idrotten fått en allt mindre plats i skolan.
– När jag började hade vi två gånger 60 minuter i veckan. Nu är skolorna i Skellefteå nere på två gånger 50 minuter, vilket är minimikravet från Skolverket. Jag tycker det är tråkigt att kommunen väljer att ta det minsta möjliga, men det är ju av kostnadsskäl. Det kanske inte låter så mycket att dra ned 10 minuter per lektion, men det ger ganska mycket, säger hon och fortsätter:
– Det bästa, även ur andra ämnens perspektiv, är att ha schemalagd fysiskaktivitet varje dag. Det är vetenskapligt bevisat. Det ger förutom friskare och starkare elever även ökad måluppfyllelse i skolans alla ämnen.
Hur gör du för att motivera de elever som inte rör på sig på fritiden?
– Inom ramen för ämnet så försöker jag erbjuda så mycket olika aktiviteter som möjligt. Idrott behöver ju inte bara vara att spela fotboll till exempel, utan det kan vara att åka skridskor på en rundbana. Alla är ju inte intresserade av att tävla. Sedan försöker jag visa sambandet mellan att vara fysiskt aktiv och må bra både fysiskt men även psykiskt och att det till exempel minskar stress.
Jag har elever i årskurs 6–9 som redan har problem med till exempel ryggen och att orka med lektionerna.