Hjalmar Nyström och Clara Granberg. Foto: Leif Andersson.
Hjalmar fick sin dyslexi konstaterad i början av årskurs 2, Clara i årskurs 3. I ett reportage i Norran i juni 2013 berättade de om sina svårigheter i skolan och hur de hade insett att de inte är korkade bara för att de har läs- och skrivsvårigheter.
Nu, drygt ett och ett halvt år senare, har de hunnit börja högstadiet, med allt vad det innebär.
– Vi får mer hjälp i skolan nu, eller de försöker i alla fall hjälpa oss. Vi har mer press på oss, men kraven är inte för stora och vi vågar säga till om vi inte förstår, säger Clara Granberg.
Varit välkomnande
Hon har valt att vara öppen med den hon är, så att andra ska förstå varför hon gör som hon gör.
– När jag började högstadiet presenterade jag mig för klassen och sa att jag har ADHD och dyslexi. Klassen har varit välkomnande och de har velat vara med en trots att man är annorlunda.
Hjalmar har dyslexi i kombination med ADD.
– Det är bra att vara öppen med vem man är, annars kan man få dålig självkänsla.
Vad har ni för råd till andra elever som har dyslexi?
– Skaffa kompisar som också har dyslexi. Det kändes bättre när jag träffade Hjalle och fick prata med någon som förstår hur det är, säger Clara.
– Bara för du har dyslexi betyder det inte att du kan göra det du vill och det som du tycker är kul, säger Hjalmar.
Clara tillägger:
– Du ska inte undervärdera dig själv och tycka att du är dålig. Det tar bara längre tid för dig.
Både Hjalmar och Clara lägger mycket tid på att plugga. Oftast blir det några timmar varje kväll och så passar de på när de får en lucka under skoldagen. Trots att båda har det kämpigt i skolan är det sällan de känner sig dåliga.
– Jag har betyget E i svenska och det är jag nöjd med. Jag har D i de flesta ämnen och ungefär sex E. Jag fick faktiskt D i engelska. I engelska! Det trodde jag aldrig, säger hon.
”Borde gå kurser”
Hjalmar och Clara har en del hjälpmedel i skolan. Dels en dator med olika typer av program och dels inlästa böcker för alla ämnen utom matematik. De flesta proven får de göra muntligt.
– Lärarna försöker hjälpa till och de är snälla, men de borde gå kurser för att få veta mer om hjälpmedel, säger Clara.
Båda har haft ett stort stöd från sina familjer. Hjalmars mamma Magdalena och Claras mamma Linda var med och startade Dyslexiförbundet FMLS Skellefteå.
– Om jag inte hade haft en mamma och pappa som hade brytt sig skulle jag inte klara av det här, säger Hjalmar.
– Jag hoppas jag blir en så bra förälder som min mamma, säger Clara.
Att få förståelse för sin dyslexi av omgivningen har inte varit lätt för någon av dem.
– Förr blev jag förbannad på de som sa att de förstod hur det kändes. För det gör de inte. De ska hellre peppa mig och säga att allt kommer att bli bra, säger Clara.
14 februari ska Dyslexiförbundet FMLS Skellefteå anordna en familjedag. Både Hjalmar och Clara ser fram emot att få träffa fler som går igenom samma sak som dem.
Förr blev jag förbannad på de som sa att de förstod hur det kändes.
Gör det du vill. ”Bara för du har dyslexi betyder det inte att du kan göra det du vill och det som du tycker är kul”, säger Hjalmar Nyström och får medhåll av Clara Granberg. Foto: Leif Andersson.