Här ljuger bilden, jag fegade ur och startade betydligt längre ner i backen.
En solig och varm vårdag i mitten av april klev Jeanette Lövgren och jag ombord på isbrytaren Baus i Skellefteå hamn för att göra ett reportage om arbetet ombord. Befälhavaren Björn Stark körde oss ut mot det väntande fartyget med van hand. Med en liten joystick rattade han fartyget i en smal ränna med krossad is.
Steg åt sidan
När väl det andra fartyget var levererat i rätt hamn och vi var på väg tillbaka så började jag ställa frågor om vem som egentligen äger Baus.
– Det gör du och jag för det är skattemedel, svarade befälhavaren Björn.
– Då borde jag få köra, slank det ur mig.
– Självklart, sa Björn och tog ett steg åt sidan och släppte joysticken.
Utan att egentligen tänka efter (vilket händer ganska ofta när det gäller mig), så ställde jag mig på förarplats och greppade joysticken. Till en början gick det riktigt bra, Baus tuffade på rakt fram mitt i den smala rännan och jag kände mig riktigt proffsig.
Tjock iskant
Men ganska snart fick jag panik eftersom båten började svänga och kränga och allt mer närmade sig den tjocka iskanten som bestod av cirka 50 centimeter tjock is. Anledningen var att jag vickade joysticken snabbt åt höger och vänster och det gillade inte fartyget.
Jag ropade åt Björn att det var dags att ta över rodret och han kom snabbt till undsättning och fick direkt rätsida på problemet jag skapat. Alla ombord andades ut och snart var vi tryggt tillbaka i hamnen.
Första porten
Hur gick det då när jag skulle testa alpin rodel i Bygdsiljumsbacken inför SM-veckan? Jag fegade ur när jag stod uppe vid den branta pisten. Tog mig ner till fots med rodeln i handen och startade istället vid de tre sista portarna på flacken. Första porten gick galant, sedan gick det rakt framåt. Det blev inget deltagande i SM för mig ...