”Allt som glimmar är guld”. Fredrik Lindkvist, chef för provtagning och materialhantering på Boliden Rönnskär visar nyare och äldre kretskort.
Fredrik Lindkvist inspekterar de kretskort som är på väg att återvinnas.
Boliden Rönnskär har sedan tidigt 1980-tal använt elektronikmaterial som en av källorna för råmaterialförsörjning. När WEEE-direktivet (se faktaruta) kom 2003 innebar det snabbt en växande marknad.
2010 tog Boliden beslutet om en investering på 1,3 miljarder kronor, som invigdes den 1 juni 2012. Den stora delen av investeringen bestod av en ny kaldougn, e-kaldoverket, som ökade kapaciteten för återvinning av elektronik med närmare 200 procent, från 45 000 ton till 120 000 ton per år. Den satsningen gjorde Boliden till en av de ledande aktörerna i världen inom återvinning av koppar och ädelmetaller ur elektronik.
Det som ska återvinnas mals ned till 25 millimeters storlek. Här samlas det i behållare med 50 kilo som sedan används för analyser av innehållet.
Sex år senare är verksamheten en väl inarbetad del av Bolidens vardag. Det handlar inte bara om elektronik, utan också om metallhaltigt hushållsmaterial och annat som kommer.
– När vi lossar materialet ser vi ganska snart var det ska avverkas, berättar Fredrik Lindqvist som varit chef för avdelningen i två år och dessförinnan jobbade som inköpare av sekundära råmaterial.
Den vanligaste bilden av återvinningen på Boliden Rönnskär är elektroniken delar från persondatorer, servrar och mobiltelefoner, främst kretskort, som innehåller koppar, silver och guld, som är betydligt rikare per ton än traditionell gruvmalm.
Gröna och röda plattor
Vi åker runt på området där Boliden Rönnskär hanterar återvinningen. Fredrik Lindkvist stannar vid en hög av kretskort. Han plockar upp en platta som är grön och en som är röd.
– Den gröna är den äldre och den innehåller mer ädelmetall. Titta här, säger Fredrik, alla pläteringarna är av guld. Allt som glimmar är guld.
– Den röda är modernare och där har halten guld minskat markant, pläteringarna har blivit tunnare.
Svenskarna är duktiga på att återvinna sin elektronik. Insamlingen av elavfall, enligt avfallsportalen sopor.nu, var 2015 motsvarande 13,9 kilo per person.
Enligt El-Kretsen minskar mängden i kilo och det beror på att riktigt gamla och tunga produkterna blir alltmer sällsynta. EU:s insamlingsmål är fyra kilo per år, vilket säger en del om att många länder har en lång väg innan de är i nivå med Sverige.
Vi är till exempel intresserade av att köpa kopparrika rester av olika slag. Det blir mer och mer sopor som förbränns och askor som sedan upparbetas.
Men det finns också annat som Boliden Rönnskär tar hand om. Från återvinningsföretag som exempelvis Kuusakoski och Stena, där enorma mängder material processas, kommer dagligen järnvägsvagnar med rester, Bolidens råvara, som ska återvinnas. Det kommer inte bara kretskort, utan också kablar, hushållsmaterial och annat som också kallas sekundära material. Återvinningsgiganterna har avtal med kommuner och andra företag för att samla in och behandla elektroniken.
Boliden köper också bottenaska från sopförbränningsverk vilken innehåller metaller.
– Vi är till exempel intresserade av att köpa kopparrika rester av olika slag. Det blir mer och mer sopor som förbränns och askor som sedan upparbetas, berättar Fredrik Lindkvist.
Vi måste hitta rätt mix för att kunna maximera lönsamheten. Det handlar också om att mixa gruvmaterialet och det här, den sekundära sidan.
I grunden handlar det om affärer.
– Får vi bra villkor innebär det mer pengar för oss, men det är inte alltid lätt att förutspå mängd och värde som kommer. Vi måste hitta rätt mix för att kunna maximera lönsamheten. Det handlar också om att mixa gruvmaterialet och det här, den sekundära sidan. Vi försöker pussla ihop det. Det är en utmaning, men vi har kommit ganska långt.
– Det handlar om en komplicerad matris för att kunna optimera det här. Det handlar också om en ung och föränderlig världsmarknad ifråga om den här återvinningen, berättar Fredrik Lindkvist.
På Boliden Rönnskär görs provtagning i flera steg av det som kommer och köps. Det som ska återvinnas mals ned till 25 millimeters storlek i en kvarn. Ett prov med ungefär 50 kilo material tas ut för att analyseras.
Glasögonbågar
Fredrik Lindkvist stannar upp och rör om i en hink. Han lyfter bland annat upp en skruv och en del av en dragkedja. Genom åren har en del udda återvinningar gjorts, som två ton (!) glasögonbågar eller korkar från guldförgyllda parfymflaskor.
Provhinkarna smälts och blir så kallad skärsten, som sedan mals till pulver och därefter analyseras vid labbet på smältverket för att se exakt vilket innehållet är.
Slutstadiet för återvinningen är e-kaldoverket, som var den stora investeringen för sex år sedan.
Där körs elektroniken in och tillförs slaggbildare och syrgas.
Ingen energi tillsätts då plasten i elektroniken räcker för att processen ska fortlöpa och mer därtill. Processen genererar mer energi än vad som behövs. Överskottet blir fjärrvärme eller elproduktion.
Vi smältningen bildas en slagg som återvinns i andra delar av Boliden Rönnskär. Själva metallsmältan, svartkopparen, tappas av och förs in i det stora kopparflödet på smältverket.
Kopparen är på väg att få nytt liv.