För att en hälsocentral ska kunna ta emot utbildningsläkare krävs att det finns en allmänläkare anställd, någon som kan handleda. Det må låta enkelt, men är långtifrån någon självklarhet inom primärvården i Skellefteområdet.
– Man kan beskriva det som ett moment 22-problem. Har vi endast stafettläkare, finns ingen som kan handleda och vi kan inte ta emot AT-läkare. Kan vi inte ta emot AT-läkare är det svårt att rekrytera ST-läkare, säger Marina Bokvist, verksamhetschef vid Ursviken- och Bureå hälsocentraler.
Från noll till tre
Men i Ursviken syns en ljusning. Sedan april har man lyckats anställa en ny läkare, vilket gjort att de också gått från noll till tre utbildningsläkare. De har ”kommit upp ur den värsta gropen”, som Marina Bokvist uttrycker saken.
Hälsocentralschefen: ”Det är en fruktansvärt svår utmaning”AT står för allmäntjänstgöring och är en tidsbegränsad anställning som följer på läkarutbildningen. ST-läkare blir den som fullgjort sin AT och specialiserar sig.
– Det är ofta under AT-tiden som man kan locka läkarna till sig, men de fungerar också som våra reklampelare. Om de trivs talar de väl om arbetsplatsen och i förlängning kan det få andra att hitta hit, säger Marina Bokvist.
”Ett riktigt trendbrott”
Linda Taawo vid landstingets primärvårdsstab arbetar med projektet som syftar till att minska landstingets beroende av hyrpersonal. Hon säger att det ligger mycket i det Marina Bokvist säger.
– I år har det rekryterats sju stycken ST-läkare till just primärvården i Skellefteområdet, det är faktiskt en fantastisk siffra, ett riktigt trendbrott. En stor del i att siffran blivit högre beror på hälsocentralernas arbete, säger hon.
Är det brist på fast personal blir arbetsbördan tyngre och arbetsmiljön sämre. Sådana rykten kan leva kvar, även när det faktiskt blivit bättre.
Resan mot ett oberoende av hyrpersonal är lång, särskilt i Skellefteområdet. I exempelvis Ursviken och Bureå har man knappt en tillsatt läkartjänst, jämfört med nästan fyra budgeterade. Totalt finns för tillfället 17 ST-läkare inom primärvården i Skellefteområdet. Men läkarutbildningen är lång – så en utveckling med fler utbildningsläkare tar tid innan det ger utslag i fler anställda distriktsläkare.
– Det må låta som en liten sak, att vi tillsatt den här läkartjänsten. Visst är det fortfarande en sårbar situation, men steget från att inte kunna handleda alls är ju enormt, säger Marina Bokvist.
Läkarkrisen: Här är argumenten som ska få stafettläkarna att byta sidaEn negativ spiral
Hon tror också att hälsocentraler där det länge varit läkarbrist måste brottas med sitt ”dåliga rykte”.
– Även det är ju en negativ spiral. Är det brist på fast personal blir arbetsbördan tyngre och arbetsmiljön sämre. Sådana rykten kan leva kvar, även när det faktiskt blivit bättre.
Hon vill också ge en eloge till hälsocentralens övriga personal, de som ser till att sjukvården fungerar varje dag och aldrig ger upp.
– De gör ett fantastiskt jobb. Och att många väljer att stanna och kämpa på under tuffa förhållanden är ju också ett tecken på att det upplevs som ett givande arbete, säger Marina Bokvist.
Läkarbristen är stor i primärvården generellt. Värst är det i Skellefteå, där bara hälften av de cirka 40 budgeterade distriktsläkartjänsterna är tillsatta.
– Generellt är det lättare att rekrytera till städer än till glesbygd. Men för Skellefteå stämmer inte det, där har det varit tuffare centralt. Varför vet vi faktiskt inte, men stora generationsväxlingar kan vara en orsak, en tuff arbetsmiljö kan naturligtvis också spela in, säger Linda Taawo.
Att arbeta på en förbättrad arbetsmiljö är därför i fokus inom hela primärvården.
Marina Bokvist berättar hur det kan se ut rent konkret:
– En viktig del i det arbetet handlar om att stärka upp övriga yrkeskategorier. Alltifrån distriktssköterskor och medicinska sekreterare till fysioterapeuter. Det är inte alltid en läkare man ska träffa, och det administrativa arbetet varierar också. Har man många stafettläkare, kan det krävas fler medicinska sekreterare, säger hon.
En av de nya AT-läkarna som i dag arbetar i Ursviken är Patrik Lind.
Hur skulle du beskriva din arbetsmiljö?
– Jag trivs jättebra. Jag upplever att alla tar sig tid när man har frågor, inte bara den fast anställda personalen utan även hyrpersonal, säger han.
Men är arbetsbelastningen tuff?
– Det är den absolut, men inte så att den går ut över min handledning. Jag får alltid den stöttning jag behöver, och det är den bilden jag vill föra ut till andra när jag ska berätta om arbetsplatsen, säger Patrik Lind.
I Ursviken har man även två läkare som går på ”övertid”, som egentligen är pensionerade men som tagit två tjänster vardera på 20 procent. Bertil Ekstedt är en av dem.
– Visst är det tungt inom primärvården idag, men det är också otroligt givande. Här får man en patientkontakt som man inte får på många andra håll, från vaggan till graven som man brukar säga, säger han.
Att erbjuda seniora medarbetare att jobba längre är också en medveten strategi. Liksom att påverka stafetterna som arbetar att välja att bli landstingsanställda.
Hur gör man det, handlar det om pengar?
– Nej, jag tror inte det. Ofta är det annat som styr. Det kan handla om en frihet i arbetstid, som man är rädd att gå miste om. Men här kan vi försöka erbjuda anställningsavtal som är attraktiva även ur den aspekten, säger Marina Bokvist.