I cirka sex månader har Maya, som kommer från Palestina, och colombianska Viviana arbetat som busschaufförer vid Skellefteå buss AB. De möttes första gången via utbildningen, klickade direkt och blev goda vänner. Men deras historier skiljer sig åt.
– Min man körde buss och när jag följde med honom tyckte jag det var väldigt roligt att åka buss, säger Viviana.
Hon hade arbetat inom vården i fem år, men bestämde sig för att lämna det yrket och söka in till utbildningen för busschaufförer, något hon inte ångrar.
– Det är jättekul varje dag och det händer något hela tiden, säger hon.
Maya hade påbörjat tandsköterskeutbildningen, men kände sig inte riktigt hemma.
– Jag ville göra något helt annat och valde att söka in till utbildningen som busschaufför, säger hon och fortsätter:
– I början höll jag det hemligt. Jag trodde att folk skulle tycka det var negativt, men när jag hade klarat proven så berättade jag och alla var positiva. Jag känner mig stolt, för det finns ingen kvinna i Palestina som kör buss, säger hon.
De säger också att kollegorna är hjälpsamma och stöttar, att stämningen är god på arbetsplatsen och att jobbet som busschaufför kräver fokus, seriositet och innebär utmaningar – varje dag.
– Det innebär också stort ansvar för resenärerna och för trafiken. Vi ska också hålla tidtabellen och kunna fokusera, oavsett vad som händer, säger Viviana.
Enligt målen vill Skellefteå buss AB skapa en mer heterogen arbetsgrupp där bland annat etnicitet, kön och ålder är viktiga faktorer. Jenny Sundén, HR-chef vid Skellefteå buss använder ordet ”genombrott” om Maya och Viviana.
– Förutom att vi har för få kvinnor, rent generellt, så vill vi också att våra chaufförer ska spegla samhället och det gör vi inte i dag, säger hon.
Att rekrytera utrikesfödda kvinnor har hittills varit svårt.
– Vi har försökt genom bland annat arbetsförmedlingen, men de får inte rikta sig till enbart kvinnor i sökningar och vi funderar fortfarande på hur vi ska nå fler, säger hon och fortsätter:
– Vi hoppas fler utrikesfödda kvinnor ska söka sig till oss. Jag tycker också att Sverige fortfarande är väldigt könssegregerat i yrkeslivet.
Hur menar du då?
– Min erfarenhet, eftersom jag har jobbat med HR-frågor inom olika typer av yrken, är att vi fortfarande har yrken som dels anses manliga, dels anses kvinnliga, säger hon och nämner som exempel vissa yrken inom vårdsektorn.
Hon säger också att bristen inom olika kategorier av chaufförsyrken gör att arbetskraften behövs och att utrikesfödda kvinnor är oerhört viktiga på arbetsmarknaden.
– Just det handlar om flera delar. För vår del är en mix av chaufförer ett mål. Det blir bättre klimat på arbetsplatsen, en helt annan dynamik om vi har olika typer av chaufförer, säger hon.
Något Maya och Viviana håller med om. Båda säger också att de vill vara förebilder och ambassadörer, dels för yrket som busschaufför, dels för andra utrikesfödda kvinnor i Skellefteå.
Men nu börjar det vara dags för Maya att jobba, Viviana ska åka hem efter sitt arbetspass.
– Vi hoppas att vi kan locka fler utländska kvinnor, säger Maya och Viviana nickar instämmande.