Hit, till Uppfinnarvägens garagelänga på Degerbyn i Skellefteå, lurades den unga pojken av de utpekade kidnapparna. Han överfölls vid 23-tiden sent på kvällen den 24 januari. Det blev början på en skräckfylld timme för pojken.
Onsdag den 9 april: det är isande nordliga vindar den här morgonen i Skellefteå. Och när rättegången inleds om januari-skräcknatten för den unge pojken, är det som att kylan trängt in i rättssalen.
Just nu pågår den rättsliga prövningen om det största ungdomsmål som hittills utretts inom lokalpolisområde Skellefteå.
Aldrig tidigare har så många unga personer i Skellefteå – sammanlagt sju personer där den yngsta är 15 år – misstänkts för så allvarlig brottslighet.
Den här onsdagen handlar det om sex åtalade mellan 15 och 20 år. De misstänkta brotten: kidnappning, grov misshandel, rån samt – för den 20-åriga kvinnan – medhjälp till kidnappning och rån.
Förhandlingen är fortsättningen på den månadslånga rättegången som de första veckorna handlat om ett stort antal mycket allvarliga brott mot tre unga Skelleftepojkar, som inträffade under sex dagar i slutet i november där de fyra åtalade pojkar är mellan 15 och 16 år.
Åklagarna Anders Norberg och Irene Falk inleder med att, inför en närmast fullsatt rättssal, redogöra för de fem åtalspunkterna där de sex åtalade har olika delaktighet i brotten sent på kvällen och natten den 24 januari.
Därefter följer en fem timmar lång genomgång av den skriftliga bevisningen, exempelvis brottsplatsundersökningarna på Uppfinnarvägen där offret rövades bort, skogsbilvägen mellan Kåge och Skellefteå där offret lämnades delvis avklädd samt Nordanåområdet, där offret dumpades i snön blodig och grovt misshandlad.
När polisen undersökte bilen där ungdomarna färdats den aktuella natten användes ett blodframkallningsmedel, som reagerade på flera ställen vid vänster baksäte/dörren. Offret placerades i baksätet liggandes, ovanpå kidnapparna.
I en av 16-åringarnas mobiltelefoner hittade polisen en bild på brottsoffret, när denne sitter skadad och blodig i bilens baksäte. Bilden är daterat till klockan 23.49 fredagen den 24 januari. Bara någon minut senare dumpas offret på Nordanåområdet, och han slår själv larm till polisen.
När delar av det omskakande bildmaterialet visas upp i rättssalen får det till följd att några personer gråter och tröstar varandra.
Rättsintyg över offrets omfattande skador, analys hur de misstänktas mobiltelefoner kopplats upp under brottstimmarna och undersökning av den aktuella bilen där blodspår påträffades, är andra delar av bevisningen.
Den mest anmärkningsvärda bevisningen är att polisen hittade en inspelning i den åtalade 15-åringens mobiltelefon, där man timmarna före kidnappningen i detalj planerar vad som ska ske, hur offret ska luras till Uppfinnarvägen.
– Hur den inspelningen kom till förstår jag faktiskt inte, medger åklagare Anders Norberg, med närmast förvåning i rösten.
Utskrift från den mobilinspelade kidnappningsplanen, som polisen hittade i en av de åtalade pojkarnas telefon. ”Jag vet faktiskt inte varför den hamnade i mobiltelefonen”, sa åklagare Anders Norberg närmast förundrat i sin sakframställan.
Den långa sakframställan, och efterföljande inlägg från övriga parter, innebär att det hinner bli torsdag morgon vid nio-tiden innan rättens ordförande ropar på att brottsoffret nu ska höras om händelserna.
Linnea Hettinger ger då beskedet att klienten inte orkar bli förhörd om det finns åhörare i rättssalen, de psykiska påfrestningarna skulle bli för stora då. Efter en kort enskild överläggning kommer beskedet: förhöret ska genomföras utan åhörare i rättssalen.
Men den unge pojken har vid ju förhörts av polisen, och där framgår det hur skräckfylld den här kvällen och natten blev för honom.
I det första förhöret, som hölls bara tolv timmar efter att han förts till Skellefteå sjukhus för vård för de skador han ådrog sig, berättar han att den 20-åriga kvinnan, som står åtalad för medhjälp till människorov och rån, hade lovat att komma och hämta honom på Uppfinnarvägen på Degerbyn i Skellefteå.
Den unge pojken lämnades – mitt i natten i vinterkylan den 24 januari – delvis avklädd på en skogsväg intill gamla Kågevägen mellan Skellefteå och Kåge. Polisen hittade spår av blod, portionssnus och en strumpa på brottsplatsen.
Han ser en bil köra långsamt mot honom, han pratar med den 20-åriga kvinnan som säger att han ska gå mot bilen:
– Då hoppar det ut folk, jag tänker på att det var en maskerad man i bilen. Bilen sänker farten och kör lätt på mig så jag hamnar på marken, det är halt ute. Jag blir sedan sparkad flera gånger, jag sätts i bilen och får många slag där. De sätter en påse över huvudet på mig, de fortsätter att slå mig.
Sedan startar den skräckfyllda timmen för tonårspojken.
Han körs till en avsides skogsbilväg mellan Skellefteå och Kåge, längs gamla Kågevägen. Våldet och förnedringen fortsätter, och han blir delvis avklädd ute mitt i natten i januarikylan.
Sedan lämnar bilen platsen och tonårspojken börjar, barfota i snön, springa mot gamla Kågevägen. För att värma sina fötter trär han en kofta över fötterna.
Den avspärrade brottsplatsen på Nordanåområdet i Skellefteå. Det fanns en blodliknande besudling i snön som säkrades genom att polisen, på natten, la över en presenning för att säkra bevisningen.
Lite senare kommer bilen tillbaka, och pojken trycks på nytt in i bilen, liggandes över de tre misstänkta kidnapparna som sitter i baksätet. Våldet fortsätter, beskriver tonårspojken i polisförhör.
Allt slutar med att han dumpas från bilen på Nordanåområdet.
I det första polisförhöret får tonårspojken frågan om varför de gjorde så här mot honom, vad kunde ligga bakom det grova våldet och kidnappningen.
Han svarar att han tidigare bråkat med en av de som befann sig i bilen, och som för övrigt hörs på inspelningen då kidnappningen planeras:
– Han har varit på mig tidigare, han är konstig och söker alltid bråk.
Offrets jeans efter den blodiga kidnappningen. Jeansen var uppklippta längs bägge byxbenen upp till midjan som ett resultat av vårdinsatsen på Skellefteå sjukhus på natten mellan den 24 och 25 januari.
– Hur mår du nu, vilka skador fick du, undrar polisens förhörsledare.
– Jag blödde mycket, det var en pöl på byxorna. Jag spred ut blodet i bilen. Jag är chockad och har fått smärtlindring, blir svaret.
Han minns hur brutalt han behandlades när han bokstavligen kastades in i bilen:
– De nyper mig i fingret, jag får slag mot påsen som jag har över huvudet. Och de hade jätte, jättehög musik på hela tiden i bilen.
Han fortsatte i polisförhöret:
– På väg dit är det slag efter slag efter slag. Efter det stannar de bilen, de drar ut mig, jag har påsen på huvudet och mina ben är tejpade. Det är som en mardröm, jag trodde jag skulle dö. Jag sa till och med: ”Gud, hjälp mig”.
Målsägandebiträdet Linnea Hettinger redogjorde för skadeståndsanspråken för den unge pojken, som totalt var på cirka 238 000 kronor. Den största delen av skadeståndet, 200 000 kronor, gällde kränkningsersättningen för de många och allvarliga brott som de unge pojken ska ha blivit utsatt för.
Målsägandebiträde Linnea Hettinger redogör för skadeståndsanspråken på totalt 238 000 kronor, som de sex åtalade ungdomarna ”solidariskt med varandra” ska betala. Där omfattas även fem vårdnadshavare till tre av de åtalade till följd deras barns låga ålder.
Norran kontaktar Linnea Hettinger i samband med starten av förhandlingen, för att erbjuda en möjlighet att kommentera rättsfallet, skadeståndsyrkandet och hur pojken upplevt efterspelet till de mycket allvarliga händelserna den 24 januari.
– Just nu vill vi inte lämna några kommentarer, svarar Linnea Hettinger.
Efter de två inledande rättegångsdagarna onsdag och torsdag denna vecka återstår ytterligare minst tre förhandlingsdagar innan bevisningen är presenterad och samtliga parter ska plädera i skuld- och påföljdsfrågan. Detta sker preliminärt i mitten av nästa vecka.