Skidåkning, tennis och löpning är ständigt återkommande aktiviteter i Curt Anderssons liv.
Vintern har gett skidentusiaster möjlighet till en lång och skön säsong. En av dem är Curt Andersson som bor på Morö Backe, bara ett 50-tal meter från skidspåret. Fyra dagar i veckan tränar den 78-årige pensionären – tennis under hela året, löpning på sommaren och skidåkning på vintern.
– Jag har tränat i stort sätt hela mitt liv, säger Curt Andersson med ett piggt leende.
Nere i källaren har Curt ett prisskåp som skvallrar om att tävlandet har varit en viktig del i hans idrottande. De allra flesta medaljerna kommer från tennisen, men även skidåkningen har resulterat i några priser.
”Läkarna sa att jag överlevt tack vare min goda grundkondition.”
Curt föddes 1939, samma år som andra världskriget utbröt. Han växte upp i den väglösa byn Ålund, sex kilometer nordväst om Stavaträsk. För att ta sig till Stavaträsk fick man antingen gå eller ta hästen. Detta gjorde att Curt och hans syskon blev tvungna att flytta hemifrån redan vid tidig ålder.
– Vid sjuårsåldern blev jag inackorderade på skolhemmet i Jörn. Vi fick bara komma hem på loven, det blev inte många gånger per år.
På elevhemmet var det sträng disciplin där bestraffningar var en del av uppfostran, till exempel utegångsförbud.
– En hel vecka kunde vi bli inlåsta i skolhemmet. Det var hårda bud där, men det mesta har jag glömt. Det enda vi fick att äta var strömming och kanske pannkaka någon gång.
När Curt var nio år fick de bilväg till byn vilket gjorde det möjligt att åka skolskjuts och bo hemma igen.
Curt Andersson åker gärna skidor under vintern.
Redan som ung började Curt idrotta och framför allt att åka skidor. Träningen har sedan följt Curt genom livet. Den har inte bara gett honom energi och välmående för stunden utan även varit livsavgörande. För fem år sedan fick han helt plötsligt fruktansvärda smärtor i magen och ramlade ihop på golvet.
– Jag minns ingenting, men ambulansen tog mig till lasarettet.
Det visade sig att det hade gått hål på Curts matstrupe. Ett ovanligt och ytterst allvarligt tillstånd. Efter två månaders vistelse på lasarettet var den akuta faran över.
– Läkarna sa att jag överlevt tack vare min goda grundkondition.
Curt blev informerad om att att han aldrig skulle kunna komma tillbaka till sin ursprungliga fysiska form. Men det var inget som han brydde sig om utan direkt efter hemkomsten började han att träna.
– Jag hade gått ner tolv kilo. I början kunde jag inte ens gå runt kvarteret, det var så jobbigt.
Efter ett års träning var han tillbaka i samma goda form som innan han föll ihop.
– Det var tjurskallen som kom till användning, säger Curt och skrattar.