– Hur partier väljer att arbeta med kvinnorepresentation har betydelse för resultatet, det finns det flera exempel på, säger hon.
Jessika Wide har i sin forskning studerat kvinnorepresentation i svenska kommuner. På många sätt liknar det Norran ser i Skellefteå trenden i riket i stort. Exempelvis att många partier väljer att varva sina vallistor och att representationen försämras då kvinnor ”hoppar av.”
”Inte skylla på någon annan”
Att få kvinnor sitter på ordförandeposter är också ett välkänt fenomen.
– Om S har egen majoritet i fullmäktige, utser de troligtvis samtliga ordföranden. De behöver inte förhandla med andra. Då borde valberedningen fundera över varför det ser ut som det gör, de kan ju inte skylla på någon annan, säger hon.
Snarare uppger man privata skäl, flytt eller svårigheter att kombinera jobb och familj. Män upplever inte samma problem generellt.
Att Vänsterpartiet har den bästa kvinnorepresentationen är ingen slump, fortsätter hon.
– Partiet har väldigt strikta formuleringar i sina stadgar om att kvinnorepresentationen ska vara minst 50 procent.
Ordet ”minst” är av betydelse. Det signalerar att det inte är något problem om kvinnorepresentationen blir högre, vilken den är hos V i Skellefteå.
–Lyckas Vänsterpartiet inte uppfylla kvoten så räcker det inte heller med att hävda att ”det var svårt”. Misslyckandet ska rapporteras uppåt och skäl anges till varför.
”SD:s syn problematisk”
Sverigedemokraterna i Skellefteå är sämst på kvinnorepresentation. Resultatet stämmer väl överens med SD i övriga landet. Men åsikten att ”män kan driva jämlikhetsfrågor likväl som kvinnor” kan vara problematisk, enligt Jessika Wide.
– Så kan det vara, men det studier visar är att mångfald i form av exempelvis ålder och kön breddar den politiska agendan. Saknas det perspektivet, kan det leda till legitimitets- och rättviseproblem. Det sänder märkliga signaler till medborgarna. Har alla möjlighet att delta i politiken, om inte, varför då?
Ambitionen hos de flesta partier i Skellefteå är ändå att sträva efter en representativ fördelning. Däremot varierar inställningen till hur och vilka begrepp som används. Det har sin bakgrund i partiernas ideologi, säger Jessika Wide.
– Centerpartiet vill exempelvis helst inte använda begrepp som ”könskvotering”. Det är ett klassiskt liberalt parti, där anses strukturerna spela mindre roll, man understryker individens betydelse, säger hon.
Ideologisk grund
Men Centerpartiet har samtidigt en etablerad kvinnoorganisation.
– Samtidigt som de värnar om den ideologiska hållningen, så ser kvinnoförbundet till att lyfta frågan. De bevakar representationen.
Lyckas Vänsterpartiet inte uppfylla kvoten så räcker det inte heller med att hävda att ”det var svårt”. Misslyckandet ska rapporteras uppåt och skäl anges till varför.
Starka kvinnoorganisationerna har även betydelse på andra sätt, fortsätter hon.
– De grundar ju för att det finns ett bra underlag av aktiva kvinnliga politiker, vilket underlättar i rekryteringsarbetet.
SD:s inställning kan komma att förändras, förutspår Jessika Wide.
– Även de har ett kvinnoförbund, som med tiden kan få större betydelse.
Personliga skäl
Kvinnor kan tveka mer inför att ta på sig politiska uppdrag, och hoppar oftare av än män. Det visar studier. Men skälen som anges handlar sällan om att kvinnor upplever sig motarbetade av män.
–Snarare uppger man privata skäl, flytt eller svårigheter att kombinera jobb och familj. Män upplever inte samma problem generellt, säger Jessika Wide.
Män uppvisar också generellt ett större politiskt självförtroende, vilket visar sig genom att de oftare själva anger intresse för uppdrag.
Det finns därmed taktiker att använda sig av om man vill rekrytera fler kvinnor.
– Bygger nomineringsarbetet till största del på att kandidaterna visat egetintresse, eller tillfrågas både män och kvinnor aktivt? Det kan spela roll för rekryteringen av kvinnor, säger Jessika Wide.
Partierna kan även fråga sig hur de rekryterar till ordförandeposter.
– Vad är det som avgör om en person ses som bra kandidat eller inte?