Datorers styrka ligger i att de alltid följer regler i form av de instruktioner de är programmerade med. Anna Jonsson, som är verksam vid Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet, konstaterar att detta också är deras svaghet när det kommer till att bearbeta människors språk.
– Vi människor använder språk på ett inte alltid helt entydigt sätt, men givet sammanhanget tenderar vi att förstå varandra ändå. För en dator är vi dock i grunden helt obegripliga, säger Anna Jonsson i ett pressmeddelande.
Ett annat problem är att språk är oändliga, och att en dators minnesutrymme är ändligt.
– Det vi som jobbar med språkbearbetning gör är att försöka använda det ändliga utrymmet för att täcka en så stor del av ett språk som möjligt.
Datorer kommunicerar via så kallade formella språk – språk som följer ett ändligt antal logiska regler. Trots att människospråk också följer vissa grammatiska regler så är dessa regler föränderliga och inte strikt nödvändiga för att vi ska förstå varandra, vilket ju är målet med mellanmänsklig kommunikation.
För att en dator ska kunna analysera människors språk behövs ändliga modeller som representerar aspekten som ska analyseras. Språkanalysmodeller måste också kunna utvärderas. I sin avhandling utvecklar Anna Jonsson en metod som extraherar de högst poängsatta syntaktiska analyserna från en existerande språkanalysmodell.