Polisens teknikerbil samt bombgruppens större lastbil på plats utanför villan i centrala Skellefteå den 11 december efter att husrannsakan avslöjat en omfattande bombtillverkning i källaren. Nu åtalas en 37-årig Skelleftebo.
Den 11 december kallades det nationella bombskyddet till Skellefteå då polisen hade hittat misstänkta föremål i en bostad. Inledningsvis greps två personer. Den ena släpptes senare och där har alla brottsmisstankar avskrivits.
Däremot stärktes misstankarna mot en 37-årig Skelleftebo som häktades, på sannolika skäl misstänkt för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor.
I ett tidigt skede gick polisen ut med informationen att man hade påträffat personer vid bostaden som misstänktes för narkotikabrott, vilket föranledde husrannsakan i 37-åringens fastighet.
Men uppgifter som Norran fått fram under fredagen pekar mot ett betydligt mer sofistikerat och omfattande, polisiärt utredningsarbete som ledde fram till de grova brottsmisstankarna.
Och efter en hundra dagar lång förundersökning har nu åklagare Thomas Forsberg, Uppsala, väckt åtal mot Skelleftebon för nämnda, grova brottsrubricering.
Thomas Forsberg berättar för Norran hur det gick till när mannen greps:
– Polisen ser att det, i en chattgrupp i Umeå där det bland annat säljs narkotika, mer eller mindre annonseras efter folk som kan utföra uppdrag. Polisen skapar då ett alias och inleder en chatt med den som vill anställda folk.
Polisen, eller rättare sagt polisens alias, får i uppdrag att hämta sprängladdningar i Skellefteå.
– Det leder till att man kan bedriva en spaningsinsats vid platsen där sprängladdningarna ska lämnas.
Den 37-årige Skelleftebon åker, visar förundersökningen, till överlämningsplatsen och lägger två sprängladdningar bakom en container. I den krypterade chatten skickar han sedan bilder, för att visa att sprängladdningarna är på plats.
– Polisen skuggar honom då till hans bostad, där han grips och det genomförs en husrannsakan, berättar Thomas Forsberg.
Åklagare Thomas Forsberg berättar i dagens Norran om polisens riktade insats. Den omfattade bland annat spaningsarbete mot den 37-årige Skelleftebon och dennes bostad, där bombtillverkningen avslöjades.
Vid husrannsakan hittar polisen fler sprängladdningar:
– I källaren finns vad man kan kalla för en verkstad. Verkstaden finns för att tillverka sprängladdningar och i verkstaden hittas ytterligare tre sprängladdningar som han har tillverkat.
Det finns även annat material, som misstänks ha använts i tillverkningen.
– Det handlar bland annat om verktyg och stålkulor, som kan användas som splitter, säger Thomas Forsberg.
Polisen har teorier om vad sprängladdningarna skulle användas till.
– Utifrån chattmaterialet i utredningen kan man se att sprängladdningarna, i alla fall de två som levererades, var avsedda att användas inom ramen för vad vi bedömer har varit organiserad brottslighet. Man skulle använda dem för att sätta press på personer för att få in pengar, säger Thomas Forsberg.
I chattarna skrivs det om sprängattentat mot en bil och en pizzeria i Umeå.
– Vilken pizzeria man tänkt spränga eller vilken bil man tänkt spränga, det kan jag inte påstå något säkert om. Det är lite av ett frågetecken.
Både polisen och tullen deltog i brottsplatsundersökningen i december. Några av polisens utredare/spanare var delvis maskerade under arbetet för att skydda sin identitet.
Thomas Forsberg konstaterar att polisen, när de skapade ett alias och lurade Skelleftebon till containern, genomförde en ”provokativ åtgärd”.
– Det gjordes efter beslut från åklagare. Det var en väldigt lyckad åtgärd som ledde till ett bra resultat. Ärendet hade förmodligen inte blivit något alls om inte polisen hade genomfört den här provokativa åtgärden.
Det finns juridiska begrepp som det genom åren pratats om i polisiärt arbete, kallat brottsprovokation och bevisprovokation. Det förstnämnda är förbjudet och det andra är tillåtet.
Enkelt uttryckt: det är förbjudet för polisen att ställa fram en olåst cykel på torget och sedan fånga en person som tar cykeln, då är det en brottsprovokation.
Thomas Forsberg svarar:
– Man brukar i dag prata om att det finns tillåten och otillåten provokation från polis och åklagare. Det här är, enligt min bedömning, en tillåten provokation. Man får inte provocera någon att göra ett brott som den annars inte skulle ha begått.
– Men här handlar det om att personen som annonserar efter folk ska ha tag på en chaufför som kan köra två sprängladdningar från Skellefteå till Umeå. Så det är redan något som ska göras, det är redan på gång. Sedan är det här såklart något som domstolen nu ska pröva, om det varit en tillåten provokation eller inte, tillägger han.
Advokat Jens Nyström är den åtalade Skelleftebons offentlige försvarare. ”Hans känslomässiga läge är att han är bestört över att det har landat i de här konsekvenserna”, säger Jens Nyström.
Den åtalade Skelleftebons advokat Jens Nyström säger:
– Min klient medger att han innehaft tre stycken explosiva föremål i den egna bostadens källare samt att han överlåtit två liknande föremål till en annan person.
Är den personen den 21-årige man från Umetrakten som utreds för liknande brottslighet?
– Det vet inte min klient, han har inget uppfattning om vem det är. Han har fått frågor av polisen om detta, men han har bara haft en konversation med en person som velat köpa dessa föremål, som han också har tillhandahållit. Han har alltså fått en förfrågan men han känner inte till vem det var.
Varför har han haft tillverkning i den egna källaren av explosiva varor, har det med hans arbete att göra?
– Nej, han är dels nyfiken och dels experimentell. Han har haft det här som en hobby, att se vad som händer när man stoppar ihop saker. Vi menar att sprängkraften i de här grejerna är på fyrverkeri-nivå. Vi ifrågasätter om det här ska rubriceras som ett grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Skulle det vara ett grovt brott borde det finnas en kraftigare sprängkraft än så här, svarar Jens Nyström.
Mycket står på spel för den 37-årige Skelleftebon. Döms han av tingsrätten för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor kan påföljden bli ett långt fängelsestraff. Minimistraffet för denna grova brottsrubricering är fyra års fängelse.
Hur ställer han sig till brottsmisstanken?
– Förutom själva medgivandet av innehavet så förnekar han grovt brott. I första hand förnekas brott helt, i andra hand att det skulle vara grovt.
Eftersom minimistraffet för grovt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor har fyra års fängelse som minimistraff är det lätt att förstå att Skelleftebon vill slippa dömas för ett grovt brott. Ett normalgradsbrott skulle innebära ett betydligt kortare straff.
Hur upplever han brottsmisstankarna?
– Känslomässigt är att han är bestört över att det landat i de här konsekvenserna. Han har förstått att det här inte blev bra, men han har inte haft något brottsligt uppsåt eller haft som tanke att förse någon annan som kunde tänkas begå något brott med hjälp av de här varorna.
Rättegången hålls i Skellefteå den 4 april. Åklagaren gör bedömning att förhandlingen kommer att kunna klaras av på en dag.
Förutom två poliser som medverkade i insatsen mot Skelleftebon har inga andra vittnen kallats.