Foto: Lina Andersson
Johan Gustafsson, Lina Tjäck och Niklas Erholtz har samlats på bryggan för att inleda dagens dykövning. Vattnet ligger stilla och ser inbjudande ut, om än temperaturen fortfarande är långt ifrån badvänlig.
Två dunkar har placerats på botten av sjön och nu ska Lina och Niklas söka rätt på dem. Övningen ingår i de tre årliga övningarna som räddningstjänsten gör. Varje år får de fem till tio larm om drunkningstillbud, så det gäller att hålla sig alert.
– Vid ett larm så dyker vi om det är öppet vatten, ned till fyra meters djup, om vi inte bedömer att det är för riskfyllt. Är det isbelagt eller isbelagt och strömt så dyker vi inte. Älven ska till exempel vara helt öppen för att vi ska dyka där, berättar Johan Gustafsson, som håller i övningen.
Johan Gustafsson vid räddningstjänsten i Skellefteå höll i övningen.
Räddningstjänstens ytlivräddare söker först av vid ytan och när de får syn på personen dyker de ner. Det är av säkerhetsskäl, vid sök i exempelvis älven finns det annars en risk att fastna i bråte som ligger på botten.
– Det är viktigt att inte hasta heller. Här i Falkträsket är det mycket sjögräs vid bryggan och ett barn kan ju ligga inbäddat i det och då kan man ju missa det.
Det finns olika sätt att spara på krafterna, så de kan hålla ut längre.
– När de ska dyka ned så gör de ett så kallat nervik, de får upp fötterna i luften och använder kraften i dem för att ta sig ned, så de slipper simma.
Niklas Erholtz visar ett så kallat nervik.
Dessutom har de på sig flytvästar som inte är uppblåsta. När dykaren fått tag i en person, så trycker de på en spak och en kolsyrepatron blåser upp flytvästen så de snabbt tar sig upp till ytan. Vid skarpa utryckningar kan det också bli en hel del adrenalin och då är det viktigt att dykarna försöker hitta lugnet, så att de inte får andnöd så fort.
Vid sökande av en försvunnen person utgår räddningstjänsten alltid från den plats där personen senast var sedd. Johan Gustafsson berättar att personer som försvinner under vattnet sällan befinner sig särskilt långt från platsen där de försvann.
– Om man ser någon som försvinner under vattnet ska man försöka komma ihåg platsen och märka ut den på något sätt, kanske med pinnar som pekar i rätt riktning från stranden.
Niklas Erholtz och Lina Tjäck under dykövningen i Falkträsket.
Även i älven brukar försvunna personer sällan flyta särskilt långt.
– De sjunker oftast till botten och där är det inte strömt som vid ytan, säger han.
Om den person som söks är upp till 100 meter ut på vattnet så simmar en ur räddningstjänsten ut till personen och en annan ur styrkan möter upp i gummibåt tillsammans med en chaufför eller paddlar efter med en räddningsbräda.
– Om det är över 100 meter ut så simmar den första personen ut med räddningsbrädan direkt och så kommer de andra i båt. Det är för att personen ska hålla modet uppe och se att vi är på väg om de inte hamnat under ytan.
Dagens övning i Falkträsket blir lyckad för Lina och Niklas. De hittar de två utplacerade dunkarna och får bland annat öva på nervik och att rädda varandra.
Lina Tjäck övar på att rädda Niklas Erholtz.
– Vi gjorde ju två fynd, så det var bra. Det är tacksamt att ha ficklampan också, säger Niklas Erholtz.
Johan Gustafsson fyller i:
– Man får en liten reflex, det blänker till, och det blir lättare att se.
Lina Tjäck testade både att dyka med en huva och utan.
– Jag skakade på slutet, det var bra att få prova både och, säger hon.
Lina Tjäck testade att dyka både med och utan huva. Det blev kallt på slutet utan.