Det är lördagen den 7 oktober och mannen och kvinnan träffas på ett hotellrum i Skellefteå. Det slutar med att mannen misstänks för att ha våldtagit kvinnan, som i anslutning till händelsen slår larm till en ordningsvakt på hotellet.
Skelleftepolisen kallas till platsen, senare samma dygn hämtas mannen in till förhör. Men ansvarigt polisbefäl i Umeå tar inte kontakt med åklagare och den misstänkte släpps, trots att våldtäkt normalt är en obligatoriskt grund för häktning (lägsta straffet är två års fängelse).
Det innebar att jouråklagaren den helgen inte fick en chans att bedöma om mannen skulle anhållas och längre fram begäras häktad.
Frågan är: vad har hänt med förundersökningen om den misstänkta våldtäkten på hotellrummet i Skellefteå, vilka följder fick det för polisen – och hur mår målsäganden i dag?
Åtta månader senare väntar Skelleftekvinnan och hennes advokat Urban Rönnblom på att åklagaren ska besluta om det ska väckas åtal.
Ansvarigt polisbefäl har utretts internt, misstaget att inte kontakta åklagare bedöms som en tjänsteförseelse. Hur ser du på detta?
– Om det är så att det funnits brister i den inledande hanteringen och att dessa brister lett till att utredningsläget försämrats, är det allvarligt. Jag blev förordnad som advokat för målsäganden några dagar efter händelsen.
– Jag fick då information om att den misstänkte redan hade släppts i ett tidigt skede, vilket var förvånande med tanke på den allvarliga brottsmisstanken och att våldtäkt har ett minimistraff om två års fängelse, fortsätter Urban Rönnblom.
Hur kommenterar du rimligheten att polisen inte kunde fatta beslut om rätt åtgärder när brottsmisstanken var våldtäkt?
– Jag har inte insyn i var det brustit i detta fall, men det är naturligtvis väldigt viktigt för rättssäkerheten och förtroendet för rättsväsendet att rätt åtgärder vidtas vid alla brottsutredningar, inte minst vid utredningar om våldtäkt.
Hur mår din klient som tvingats vänta så här lång tid?
– Det jag kan säga är att min klient lever med händelsen i tankarna varje dag. Att utredningen pågått under så lång tid och ännu inte är klar är självklart väldigt betungande, säger Urban Rönnblom.
Vad har du gjort för att hjälpa din klient, vilka kontakter har du haft med åklagare eller polis?
– Jag har under ärendets gång varit i kontakt med polisen för att få information om vad som händer. Det besked vi har fått är att det inväntas analysbesked.
Åklagare Stina Westman, Umeå, leder förundersökningen:
– Jag har lämnat flera direktiv på utredningsåtgärder. Utifrån utfallet på dessa får vi se hur jag går vidare, det är vad jag kan säga i dag.
Chefsåklagare Åsa Jonsson säger till Norran:
– Jag ser av mina minnesanteckningar som jag gjorde efterföljande måndag, alltså den 9 oktober, att polisen själva konstaterat att det borde ha tagits kontakt med åklagare under helgen, men att så inte blev fallet.
Din åsikt om detta?
– Självklart ska polisen ta kontakt med åklagare när det handlar om en så allvarlig brottsmisstanke som våldtäkt. Det gäller även om det finns misstankar om exempelvis brott i nära relation, det finns i polisens riktlinjer för vilka utredningsåtgärder som ska vidtas i ett inledande skede, svarar Åsa Jonsson.
Nu har kvinnan, men även den misstänkte, fått vänta i åtta månader. Kommentar till detta?
– Det visar tyvärr att den här typen av ärenden, liksom en del ärenden där barn är inblandade, tar för lång tid att utreda. Nu vet vi ju inte vad som hänt om åklagare kontaktats i det här enskilda fallet, men om någon häktas så finns ju helt andra tidskrav om att förundersökningen ska bedrivas så skyndsamt som möjligt och snabbare analyser vid NFC i Linköping.