Michael Rystedt vid polisen i Västerbotten konstaterar att polisen begick misstag efter anmälan om våldtäkt på ett hotellrum i Skellefteå.
Michael Rystedt arbetar tillfälligt vid polisen i Lycksele men är till vardags chef för utredningssektionen vid polisen i Västerbotten. Det är därför som Norran riktar frågorna till honom.
Vilka utredningsåtgärder gjordes och gjordes inte den aktuella helgen kring den misstänkta våldtäkten?
– Inledningsvis kan det konstateras att polisen i Skellefteå gjorde precis som man ska göra när det gäller förstahandsåtgärder, så där finns det inga konstigheter.
– Vad som sedan blir fel är det man kan kalla är en formaliasak, att ansvarig polisiär förundersökningsledare inte gick vidare med ärendet till åklagare. Det skulle ha handlat om att den misstänkte skulle ha anhållits eller inte, fortsätter Michael Rystedt.
Mer konkret, vad betyder det?
– Eftersom brottsmisstankar fanns mot mannen hämtades han in till förhör av Skelleftepolisen under söndagen. Efter det inledande förhöret skulle förundersökningen ha underställts en åklagare för bedömning ifall mannen skulle anhållas eller inte. Men så blev det inte, mannen släpptes.
Men brottsmisstanken var våldtäkt vilket i vanliga fall ger minst två års fängelse, som är obligatorisk grund för häktning. Varför kopplades inte åklagare in?
– Det är korrekt att det hade varit den naturliga följden, att dra ärendet för en åklagare. Men det enskilda polisbefälet missade att prata med åklagare, som hade att fatta beslut om den misstänkte skulle släppas eller inte.
Hur kunde detta inträffa?
– Det handlar helt enkelt om den mänskliga faktorn, det var en tankevurpa hos den enskilde polisen. Det har också utretts internt inom polisen, händelsen har bedömts som en ringa tjänsteförseelse, svarar Michael Rystedt.
Hur ser du på att misstaget gjordes och att åklagaren inte fick en möjlighet att bedöma om mannen skulle anhållas och kanske begäras häktad?
– Det var ingen som med vett och vilja gjorde på det här sättet, det var som sagt den mänskliga faktorn. Men utifrån den här händelsen har vi ”flaggat upp” för det här och vässat våra rutiner.
Vad betyder det?
– Att alla förundersökningsledare inom polisen påminns om gällande lagstiftning och vilka åtgärder som ska göras i sådana här fall. Det kan ju exempelvis vara på utbildningsdagar som vi pratar om det. Till sist handlar det om varje enskild befattningshavares kunskap och skicklighet, svarar Michael Rystedt.
Nu har det gått snart åtta månader och utredningen är inte klar. Det finns en målsäganden som undrar vad som händer, det finns en person som fortfarande misstänks för våldtäkt.
Hur ser polisen på detta?
– Självklart är det olyckligt för berörda parter när sådant här inträffar. Sedan kan man bara spekulera i om personen hade blivit häktad eller inte.
– Efter att jag översiktligt läst igenom ärendet så kan jag dock säga att polisens förstahandsåtgärder var väl genomförda, så rent bevismässigt kan man fråga sig om det gjorde någon skillnad att mannen släpptes, tillägger Michael Rystedt.
Första dygnet gjordes en brottsplatsundersökning samt att andra spår samlades in. Det resulterade att beslag skickades på analys vid Nationellt forensiskt centrum, NFC, i Linköping.
Men eftersom ingen häktades har denna NFC-analys hamnat långt ned på väntelistan, vilket inte minst drabbar brottsoffret med lång väntan?
– Våldtäkter är ett grovt brott och är prioriterat utifrån en mängd olika perspektiv, dock hamnar det lägre i prioritet gentemot andra grova brott där särskilda tidsfrister finns. Polisen har också försökt skynda på analysen vid NFC. Även om det blivit lite bättre det senaste åren så är de långa analystiderna ett problem, svarar Michael Rystedt.
Enligt honom är det främst analysbesked från NFC som kvarstår innan polisen kan redovisa ärendet för åklagare Stina Westman, som är förundersökningsledare.