– I Skellefteå är det lite mer "kom som du är". Man lyssnar på varandra och ser medmänniskan. I Stockholm handlar det ibland mer om ifall någon kan vara till nytta eller bidra till ens karriär. Det är rätt dystopiskt och en mentalitet jag tyvärr ofta kommit i kontakt med, säger Philip Bärring, nybliven demokratiutvecklare på Skellefteå Kommun.
Utannonseringen av tjänsten efterföljdes av ett stort medialt uppbåd. Själva pr-kampanjen fick ta emot både ris och ros. Philip själv upplever att kritikerna ändå kunnat skilja på kampanjen och honom som person. Själva debatten ser han som ett sunt tecken för demokratin.
Det finns väl en viss ironi att du vill ha seriösa samtal men blev föremål för en pr-kupp?
– Mycket av kritiken har varit mot själva rekryteringen, jag förstår att folk blir fundersamma och undrar vad friden en demokratiutvecklare är. Det är helt legitimt med kritik och bra med olika uppfattningar, det är ju det jag jobbar med, Säger Philip.
Vad är då en demokratiutvecklare och är det ett hittepå-jobb?
– Titeln demokratiutvecklare blev det för att befattningen är etablerad på andra kommuner. Men det jag ska jobba med är medborgarråd. Det är något som flera kommuner redan börjat med och jag har tidigare varit med och genomfört ett medborgarråd om miljöfrågor.
Medborgarrådet ska bli en arena för verkliga samtal - mellan vanliga människor. Slumpmässigt utvalda invånare får en fråga att diskutera, exempelvis hur E4:an ska dras om. Sedan görs ett urval av personer som speglar samhället. Dessa bjuds sedan in till demokratiska samtal.
Medborgarnas idéer ska föras vidare till politiker och kommunens förvaltningar. Tanken är att ge en röst till personer som normalt kanske inte hörs i debatten. Dessutom ska vara ett respektfullt samtal – inte politiska utspel.
– Det man märker är att när man bjuder in till öppen dialog är det ofta samma typ av människor som hörs. De som redan vet hur man talar i det offentliga rummet. Men här vill vi ha ett underlag som representerar alla grupper i samhället.
Philip är djupt oroad över det demokratiska samtalets förändring i det nya medielandskapet. En alltmer konfliktsökande och polariserande debatt där snabba utspel betyder mer än värderingar. Samtidigt styrs den media vi konsumerar av algoritmer som riskerar ge oss en ensidig bild av samhället där olika politiska läger är fast i sina egna bubblor.
– Man måste vara någon för att synas, det räcker inte med att vara en vanlig person. Man måste bygga ett varumärke och marknadsföra sig själv. Det är toxiskt och farligt för demokratin. I grunden handlar demokrati om samtalet. Är vi del av en gemenskap som tar gemensamma beslut? Min oro är att vi har en stor ensamhet i Sverige och vi är svåra att få kontakt med i vår sociala bubbla.
Philip beskriver det som att vi skriker på varandra - istället för att prata. Han jämför med ett gammalt klipp från en debatt med Olof Palme där partiledarna kunde tala långsamt och diskutera mer djuplodat.
– Jag är inte nostalgisk för dåtiden, men tveklöst har demokratin stora utmaningar idag. Idag har vi en väldigt intensiv media. Då får man inte en dialog där man byter upplevelser, tankar och värderingar. I stället gäller det att få in någon klyschig kommentar som genererar uppmärksamhet. Vi har ett medielandskap som inte skapar den typen av dialog får vi hitta ett annat sätt för det, exempelvis medborgarråd.
Hur är det med demokratin i Skellefteå?
– Det har ju varit en väldigt tydlig politisk majoritet i många årtionden. Partipolitiken är en dimension av demokratin. Samtalet mellan medborgare är något annat. Det är viktigt att vi designar ett råd för att inkludera flera politiska perspektiv. Både fullmäktige och oppositionen måste delta i designen av rådet och vilka frågor som bör tas upp.
Tror du att du har kvar jobbet efter provanställningen?
– Jag vet faktiskt inte men hoppas så klart på det. Jag är inte säkert på att vi hinner genomföra ett råd under de första 6 månaderna, så det kan bli svårt att utvärdera min tjänst. Mitt drömmål är att instifta permanenta inkluderande samtal med medborgarna.