Peter har i stort sett hela sitt yrkesliv jobbat som resande säljare. Han är utbildad telereparatör, men började som 24-åring att sälja så kallat finpapper från Sundsvall och norrut.
Peter började tids nog fundera på att plugga vidare, men slumpen förde honom in på en annan säljarbana. Han satt utanför Åhléns i Lycksele och läste en tidning där ett läkemedelsföretag, Anatomica, som sökte en säljare, antingen med bakgrund som operationssköterska eller civilekonom.
– Jag var ingendera, men fick komma på intervju och fick tids nog jobbet. Jag tror att de som ägde bolaget gillade min attityd. Anatomi, den grundläggande, pluggade jag själv in på egen hand. Sedan har jag lärt mig otroligt mycket på jobbet. De man möter vill berätta.
Delad tid
Så kom Peter in i läkemedelsbranschen. Han började resa på Gävle/Falun och norrut och sålde ortopediska implantat till sjukhusen. Det handlade om saker som höft- och knäimplantat, och nu sedan några år tillbaka neurokirurgiska instrument och implantat som aneurysmclips och shuntar.
Efter en tid blev distriktet så stort att han bodde två veckor i Stockholm och två veckor i Skellefteå.
– Det var i samband det jag började flyga.
”Hela Sverige”
De senaste åren har flygandet ökat. För fyra år sedan övergick Peter till att konsulta i egen firma och då började flygpendlandet på allvar.
– Jag täckte hela Sverige. Det var roligt, men krävande, men jag kände mig ensam och inte som en del av något.
Peter körde ett par år själv och värvades då av sin nuvarande arbetsgivare, B. Braun, ett tysk bolag med 60 000 anställda, varav 60 i Sverige. Åt dem säljer han nu huvudsakligen till sjukhusen i Umeå, Örebro och Lund.
Tar fakiren
Peter har levt halva sitt liv som resande, men han har aldrig flugit så mycket som nu.
– Jag hade 190 lyft i fjol. Jag flyger ibland hem från Stockholm 17.50 även om jag ska dit med fakiren nästa dag. Jag kommer inte senare än kollegorna.
Att han har årskort är givet.
– Jag vill vara hemma så mycket som möjligt. Jag vill ta tillvara timmarna jag har under veckorna. Vi hinner fara och träna tillsammans om jag är hemma 19.30 och kan tillbringa tid ihop. Flexibiliteten är viktig och jag känner att jag kan minska min egen stress, säger Peter som och väljer hotellövernattningar ibland.
– Det blir nog en hotellövernattning i veckan nu, men jag inser att det är jobbigt för den som är hemma. Hotell kan det bli om det blir en sen kväll eller om jag ägnat mig åt tidsmässigt önsketänkande…
– Jag äldre nu, men det var nog mer slitsamt då barnen var små, att man missade tid med dem.
Handbagage
Från början tog Peter flygbussen, men sedan det blev gratis parkering på Skellefteå Airport har han valt bilen. Han har bara handbagage normalt.
– Det är bekvämt och enkelt då vi bor på Sörböle. Jag kan åka hemifrån fem i sex.
Det har hänt att Peter missart att boka en biljett. Han har då åkt ut och ringt och bokat en plats från Skellefteå Airport. Återstår mindre än en timme till avgång måste bokningen nämligen ske per telefon.
Skapar rutiner
Peter har med tiden fått rutiner på flyget. På fakiren försöker han ofta sova en stund.
– Det händer då och då att flygpersonalen lämnar frukostlådan bredvid mig så att jag kan ta den med mig.
På längre flygningar försöker han vila.
– Jag tar en magnecyl och dricker vatten. Jag har alltid tandborsten, noice cancelling lurar och rena kompressionsstrumpor med mig så att jag kan fräscha upp mig lite grann.
Och blir det uppehåll på vissa platser försöker Peter att utnyttja det på ett positivt sätt.
– De flesta hotell har i dag gym som man kan få använda även om man inte bor på hotellet.
Glamouren borta…
Peter konstaterar att glamouren som finns runt resandet i jobbet då man är yngre försvinner med tiden.
Samtidigt betonar han att han har en bra arbetsgivare, vars resepolicy innehåller allt från krav på hur tjänstebilar ska se ut till vilken våning man ska bo på hotellen, av säkerhetsskäl.