Donna Richmond och Paul Connolly med tvillingdöttrarna Caitlin och Leila. Fattas på bilden gör familjens katt, en Maine Coon vid namn Mr T.
Det doftar te (så klart) och nybakat hemma hos Paul Connolly och Donna Richmond. Från köksfönstret breder Västanträsket ut sig i skymningen, och en känsla infinner sig som bara utsikt över vatten kan ge.
– Det är något speciellt med det, eller hur? säger Donna.
Paul och Donna blev tillsammans år 2000 när båda jobbade som journalister i London och levde det hektiska storstadslivet. De var kollegor, vänner och så småningom mer än så.
– Jag flirtade genom att retas och stöka till bland Donnas grejer, säger Paul.
– Sånt brukar ju inte funka men den gången funkade det, säger Donna och skrattar.
För att ge en bild av hur paret levde i England, kan nämnas en episod från deras andra dejt. Paul dök aldrig upp på dejten, istället ringde han Donna från ett hotell i Tyskland. Kvällen innan hade han intervjuat det brittiska syntpopbandet Depeche Mode och blivit bjuden på fest och en åktur med bandets privatplan.
– Tyvärr minns jag inget av det där, säger Paul.
Deras liv i London präglades av hårt arbete. De jobbade långa arbetsdagar för att kunna ta ledigt ett par veckor under sommaren och resa till sitt drömland USA. Men år 2010, i en håla i North Dakota, förvandlades drömmen om Amerika till en mardröm.
– Efter en middag på väg tillbaka till hotellet kollapsade Donna. Gatan var av betong och hon slog huvudet så hårt att jag var säker på att hon var död, säger Paul.
I ambulansen på väg till akuten piggnade Donna till och hon skickades hem, men morgonen efter blev hon våldsamt illamående. Donna har inga minnen av vad som hände, men Paul minns desto mer.
– Vi körde längs Route 2 och Donna låg i baksätet och täckte huvudet. Hon fick ont i ögonen av ljuset.
När de kom till akuten i Kalispell, Montana var Donna i så dåligt skick att hon genast fick komma in för en röntgen av huvudet. Den visade ett brustet aneurysm i hjärnan.
– Läkaren sa att Donna hade dött inom 24 timmar om vi inte sökt behandling, säger Paul.
Paul Connolly och Donna Richmond hann inte bo länge i Västanträsk innan Donna blev gravid. ”Det hade aldrig hänt om vi stannat kvar i London”, säger Paul.
Kollapsen hade föregåtts av för låg puls – Donna bedömdes ”övertränad”. Det tog månader för henne att tillfriskna och när paret kom hem till London började de ifrågasätta vad deras tolv timmars arbetsdagar var värda.
– Det kändes löjligt. Vi tyckte inte ens om våra jobb och det var dags för en förändring. Vi började bli desperata efter barn och det skulle aldrig hända om vi fortsatte leva som vi gjorde, säger Paul.
Paul lämnade kontorslivet och började frilansa. Donna tvekade, men så åkte de på en roadtrip igen. Inte till USA den här gången, utan till Skandinavien.
– Vi stod vid en frusen sjö i Norrland och såg norrskenet dansa ovanför oss. Vi kände att det vore fantastiskt att bo på en sådan plats, säger Paul.
De började leta hus i norra Sverige och var på visningar i Norrbotten och Lycksele. Så fann de huset i Västanträsk.
– Vi föll för utsikten över sjön. Jag hade visserligen som kriterium att det skulle vara cykelavstånd till affären. Och visst, vissa kanske tycker att 2.5 mil är cykelavstånd, säger Donna.
Paret hann inte bo i huset särskilt länge förrän Donna blev gravid. Det var mycket efterlängtat, men en ensam tid väntade henne.
– Den första tiden här var svår. De första åren faktiskt. Jag är en social person men jag hade liksom ingen, säger Donna.
Hur är det att försöka lära känna oss norrlänningar?
– Den frågan går inte svara på. En del är svåra att lära känna och en del är lätta. Så är det överallt. Men jag och Paul är väldigt öppna och det är nog lite ovanligt här, säger Donna.
Idag är parets tvillingdöttrar Caitlin och Leila 10 år gamla och går skola i Skellefteå. Paul jobbar på Norran och Donna är porträttfotograf och fotar människor, bland annat bröllop. Hon skulle kunna jobba hur mycket som helst.
– Jag ser det knappt som ett jobb för det är så roligt och jag älskar det, säger hon.
De är också grundare av gratistidningen Norrland Living.
– Vi startade den för att vi träffade många nyanlända som inte kände sig som en del av Skellefteå. Vårt mål är att hjälpa dem med integration, för att de ska vilja bosätta sig i norra Sverige och göra den gröna omställningen framgångsrik. Norran English har ett liknande motiv – att förse nykomlingar med engelska nyheter och inslag om livet i Skellefteå. Norran English är på så sätt viktig för framtidens demokrati i Skellefteå.
Donna Richmond och Paul Connolly har skapat Norrland Living, månadsmagasinet som delas ut gratis på Citykompaniet, Campus och Northvolt.
Det tog lite tid, men de känner sig hemma nu. De har fått vänner och Donnas syster med barn har flyttat hit. Vintrarna har varit tuffa för Donna men förra året provade hon att åka längdskidor på Vitberget.
– Fantastiskt. Nu känner jag nästan en längtan efter snö, säger hon.
De beskriver tillvaron i Västanträsk som enkel och stillsam. Den förändring de sökte har de fått och även om de kan sakna utbudet som finns i en storstad kommer de inte att återvända.
– Det som hände Donna skrämde oss tillräckligt. Jag tror att flytten hit räddade våra liv, säger Paul.