Den 10 april 1912 lämnar båten Titanic hamnen i Southampton. Efter att ha gjort ytterligare två stopp i Frankrike och Irland har båten 2 207 människor ombord innan den sätter kurs mot New York. Fyra dagar senare, klockan 23.40, kolliderar Titanic med ett isberg. En reva på 90 meter fläks upp längs sidan och båten börjar ta in vatten. Denna katastrof följs av nästa katastrof: livbåtarna rymmer endast 1 178 passagerare. Knappt tre timmar efter kollisionen sjunker passagerarfartyget ner i det kalla och mörka havet, tillsammans med drygt 1 000 människor (Sjöhistoriska museet).
”Han ökade farten fast det fanns isvarningar, bara för att han ville ha rubriker i tidningarna.”
Nästan hundra år efter den tragiska förlisningen köper Marina Lindgren i Bureå en bok om Titanic till sin då sexåriga dotter Emma Lindgren. En bok som sedan kommer att följa Emma genom livet.
– Boken startade mitt nörderi. Den var väldigt skrämmande och mystisk, historien väckte något i mig, säger Emma Lindgren och skrattar.
I dag är Emma 21 år, men fortfarande lika fascinerad av Titanic. Under 15 års tid har hon tagit reda på så mycket som möjligt om båten och alla dess historier. Hela hennes lägenheten pryds av prylar som anspelar på Titanic och dess öde, men det är inte bara lägenheten som skvallrar om båtintresset. På Emma Lindgrens vänsterarm, från axeln och ända ner till handen, är historien tatuerad.
– Här är början, med klockslag och datum, säger hon och låter fingret svepa längs med armen.
”Den var väldigt skrämmande och mystisk, historien väckte något i mig.”
Tatueringen visar upp de olika delarna i Titanic-historien och avslutas med en blid på en överlevare som står på en gata i New York.
Under skoltiden avspeglades intresset i skolarbetet. De gånger Emma själv fick välja ämne att jobba med var valet lätt.
– Alla mina redovisningar handlade på något sätt om Titanic.
När Emma gick i femte klass såg hon filmen Titanic för första gången. En film som hon ger både ris och ros. Hon menar att den skulle ha vunnit på att fokusera mer på fakta och om vad som hände med båten, kanske lite mindre på de påhittade karaktärerna.
– Men jag har sett den väldigt många gånger, så jag tycker den är jättebra. Jag har till och med skrivit ner alla repliker i filmen, säger hon och skrattar.
Ingen kan med säkerhet veta vad som hände ombord på Titanic och varför det gick som det gick, förklarar Emma.
– Det finns så många teorier. Det gäller att dra sina egna slutsatser och försöka att hitta något som man själv tror på.
En relativ ny teori är att det brann på båten redan innan den lämnade hamnen i Southampton. En brand som pyrde i hela fem dygn och försvagade skrovet, berättar Emma.
– Det kan ha haft en liten inverkan, men ingen båt håller om man krockar med ett isberg.
Emma tror att kaptens agerande till stor del var orsaken till katastrofen. Han hade bråttom och vill anlända till New York på rekordtid.
– Han ökade farten fast det fanns isvarningar, bara för att han ville ha rubriker i tidningarna.
Rubriker blev det visserligen, men kanske inte på det sättet kapten hade tänkt sig.
Av alla passageraröden så är det framför allt ett som har berört Emma allra mest. På båten fanns en fransman som hade övergett sin fru och tagit med sig sina två barn på båten, utan mammans vetskap. Pappan överlevde inte förlisningen utan följde med båten ner i djupet, men barnen lyckades klara sig med livet i behåll. När de så småningom kom fram till Amerika trodde alla att barnen var föräldralösa, ingen hade vetskap om att mamman fortfarande levde och fanns i Frankrike. Tack vare tidningsartiklar som berättade om barnens öde kunde sedan mamman och barnen återförenas.
– Det är en fin berättelse som berör.
Enligt Emma så har mycket av dagens sjösäkerhet sitt ursprung i den över hundra år gamla katastrofen, allt från regler om livbåtar till säkerhetsövningar. Med andra ord så har Titanic inte bara påverkat Emma utan hela sjöfarten.
– Jag kommer aldrig att ledsna på Titanic. Mitt stora mål i livet är att bli historiker och författare.
Men författarskapet får vänta, för i sommar ska Emma köra lastbil.
– Jag gillar stora och mäktiga maskiner, säger hon glatt.