Torget var halvfullt med engagerade Skelleftebor och Northvoltarbetare.
Förhoppningen att torget skulle fyllas lika mycket som när AIK firade guldet i våras infriades inte, men halva torget var fullt av kampvilja.
Både Skelleftebor och många Northvoltarbetare från andra länder deltog i manifestationen. Flera talare stod på scenen, bland annat från fackföreningarna. De pratade om de svåra konsekvenserna för de utländska arbetare som lämnat allt i hemlandet för en framtid i Skellefteå.
Per Lindbäck, arrangör, höll det inledande talet inför folksamlingen.
De kritiserade framför allt tremåndersregeln för arbetskraftsinvandrare utanför i Europa samt kravet på 28 480 kronor i månadslön. Reglerna beskrevs inte vara till för att hjälpa arbetarna utan för att underlätta för att skicka iväg dem.
"Vilket land vill vi vara? Ett som tittar på statistik eller ser dem som försöker ge sitt bästa till samhället", sa Victora Hart en av talarna på.
– De som håller igång våra industrier behandlas som slit-och-släng. Vilket samhälle vill vi vara? frågade Victoria Hart.
Malin Berglund från IF Metall tryckte på att Sverige måste tillvarata batterikompetensen, bland annat för att säkerhetsläget i omvärlden är så skakigt.
Talarna tryckte på att krisen inte bara drabbar enskilda Northvoltarbetare utan även deras familjer.
Men mest känslosamt blev det när Gizem Metin ställde sig på scenen.
– Vi betalar priset för det här. Jag vill inte ha ord, jag vill ha handling. Jag vill att ni får de rika att betala för det här, för jag kan inte betala för det.
Gizem Metin drabbas som anhörig och tyckte att Northvolt borde förstatligas.
När hon sa det utbröt jubel i publiken.
– Det här är inte de rikas lekplats. Det är väl den största katastrofen i Sverige, eller hur? Ni betalar skatt och de leker med era pengar.
Många hade gjort skyltar för att demonstrera sina krav, känslor och önskemål.
Många Northvoltarbetare hade kommit för att manifestera.
Många hade gjort skyltar för att demonstrera sina krav, känslor och önskemål.
Många hade gjort skyltar för att demonstrera sina krav, känslor och önskemål.
Många hade gjort skyltar för att demonstrera sina krav, känslor och önskemål.
Ezazul Haque från Bangladesh var på torget med sin familj. Han jobbar på Revolt, hans fru inom kommunen och han håller med om att reglerna för de som bidrar till svensk ekonomi måste ändras. Som situationen är nu har han svårt att veta vad han ska ta sig till.
– Vi vet inte vad som händer. Ska man försöka söka ett nytt jobb eller vänta – och hur länge? Jag har vaknat upp ur en dröm. Det är som en mardröm.
Ezazul Haque hoppades att manifestationen skulle ge en förändring av regler för arbetskraftsinvandring.
Archa Asha Harikumar, tekniker på Northvolt, kommer från Indien. Hon oroar sig över om hon ska kunna skaffa jobb inom tre månader vid uppsägning.
– Jag känner dem från den förra uppsägningen som inte har lyckats få jobb. Jag har en examen, men jag tänker också på de andra som inte har det – för dem är det riktigt svårt, säger hon.
Archa Asha Harikumar och Natalie Sundkvist, jobbar med samma sak men efter krisen så har det helt olika förutsättningar att klara sig.
Väninnan Natalie Sundkvist har samma jobb och började samtidigt på Northvolt.
– Jag har mitt svenska skyddsnät, men jag mår så dåligt för min nya familj, säger hon.
Vad är era förhoppningar i dag?
– Vi hoppas alla hör oss. Att företag hör oss och kan hjälpa oss hitta jobb, säger Archa Asha Harikumar.