Catrin Marklund, 53 år, har bestämt sig för att byta karriär. Nu pluggar hon till präst.
Catrin Marklund sitter på en stol längst fram i den mäktiga Landskyrkan, eller som den egentligen heter Skellefteå landsförsamlings kyrka. Det är tyst och en avslappnad stämning i det stora kyrkorummet. Catrin har släppt taget och lämnat sitt trygga jobb bakom sig, hon är på väg att omskola sig till präst. Att vara 53 år och student är en perfekt kombination, menar Skelleftebon Catrin.
– När man är lite äldre så har man skaffat sig erfarenheter som kunskapen kan hängas upp på. Det är en gåva att som 53-åring få lära sig nya saker, säger Catrin Marklund.
Det var för två år sedan tankarna på att göra något annat väcktes till liv. Att förkovra sig och att börja studera kändes lockande. Från början var inte präststudier något självklart, men så småningom växte övertygelsen.
– Jag tror att det var Gud som gav mig längtan och lusten att börja studera. Det var en del av min kallelse, men det förstod jag inte just då. Kallelsen har nog funnits där i ett tiotal år, men det är något jag har tryckt undan, säger hon.
Kallelsen blev starkare och tydligare när hon väl började på prästutbildningen. I dag vet hon att prästyrket är hennes mening. Gud har funnits länge i Catrins liv, ända sedan hon som ung konfirmerade sig.
– Då kom jag i kontakt med kyrkans ungdomsgrupp. Där fick jag växa och bli respekterad, det var en väldig bra gemenskap för mig som tonåring.
En del i omgivningen kan undra om inte Catrin känner sig för gammal att studera.
– Många frågar om det inte är dags för mig att gå ner för landning och börja tänka på pension istället. Det finns någon mental föreställning om att man inte ska plugga i den här åldern.
Dessutom finns det enligt Catrin en föreställning om att när man väl pluggar så ska man hela tiden räkna ner. Det vill säga att målet är viktigare än vägen, men så är det inte för Catrin. Visserligen är prästyrket målet för hennes studier, men att ta tillvara på studietiden är minst lika viktigt.
Prästutbildningen är fyra och ett halvt år och det kan verka som en lång tid när man har passerat 50-års strecket, men Catrin menar att tiden är lika lång oavsett om hon pluggar eller inte. Just nu är studierna Catrins liv och vardag, då är faktiskt tidsperspektivet oväsentligt.
– Varför räknar man tid och varför kan man vara för gammal för att gå i skolan? Oavsett om jag studerar som 24- eller 53-åring, så fyller jag mitt liv med innehåll. Det är inte bara när jag är färdig som det gett något, utan det ger mig något varje dag.
Prästutbildningen påbörjade hon hösten 2016 och hon räknar med att vara färdig med Studierna våren 2020. utbildningen finansieras framför allt med studiebidrag och extrajobb, men till viss del även av studielån.
– Det går bra, men det är inte fett. Jag får vända och vrida på varenda krona, säger hon och skrattar.
Omskolning och flera års studier är en sak, men för många människor som Catrin mött i sitt tidigare jobb som studieyrkesvägledare har det funnits en önskan om att få ta en paus mitt i livet.
– Jag utbildar mig till ett yrke, men studierna behöver inte leda till något utan kan vara något man gör för sin egen utvecklings skull. Alla kanske inte vet det, men man har rätt att vara tjänstledig för studier.
Catrin påpekar att hon inte lämnade ett arbete som hon vantrivdes med. Det behöver inte vara så att man är less på sitt jobb bara för att man söker en annan mening och ett nytt mål, förklarar hon.
– Jag hade ett bra jobb, men samtidigt hade jag en längtan efter något annat. För många kan det vara svårt eller till och med omöjligt, men jag hade möjligheten. Det känns som en gåva. Dessutom är jag glad över att jag vågade, säger studenten Catrin.