För Maria Andersson är tron helt central i livet och det andra kommer efter.
I samband med flytten till den nya lokalen på Kanalgatan besöker Norran Jehovas vittnens församling i Skellefteå. Där möter vi paret Maria, 45, och Samuel Andersson, 49. De berättar om sin tro, hur den påverkar vardagen och varför den för den inte handlar om känslor – utan om övertygelse, fakta och ett livsval grundat på bibelns principer.
Samuel och Maria Andersson är båda uppvuxna med föräldrar som också varit Jehovas vittnen. Inom rörelsen döps man inte som barn utan som ung vuxen får man själv välja om man vill gå med. Maria beskriver tron som nummer ett i livet och att det andra kommer på plats efteråt.
– Jag tyckte jag visste när jag var yngre att bibeln var sann. Det finns bevis arkeologiskt och vetenskapligt men det var när jag fick ett personligt förhållande med Jehova som jag kände att det är detta jag vill, säger Maria Andersson.
– Vi upplever att folk vi pratar med generellt sett är mer öppna för kristen tro och att omvärldsläget har gjort att folk tänker mer på tron. Vi ser inte minst att det är fler unga män än tidigare som är intresserade, säger Samuel Andersson, äldste vid Jehovas vittnen i Skellefteå.
Jehovas vittnen har flyttat till centrala Skellefteå i väntan på att deras nya lokal på Industrivägen ska byggas. Den tidigare lokalen låg vid älven nedanför Östra leden och kommer att rivas för att göra plats åt Norrbotniabanan. Nu huserar Jehovas vittnen på Kanalgatan i Centrala Skellefteå.
– Vi bygger egna lokaler med professionella volontärarbetare. Det är en stor organisation som hjälps åt. Det blir folk från hela Sverige som bygger, säger Samuel Andersson.
Både Samuel och Maria beskriver att deras tro inte nödvändigtvis är något som man kommer in på via någon särskild religiös upplevelse. I stället handlar mycket om bevis.
Maria och Samuel Andersson från Jehovas vittnen i Skellefteå.
– För mig är det viktigt att ställa frågor, jag vill veta. Det finns faktiska bevis för bibeln, arkeologiska och andra. Att det är en helig ande som uppenbarar sig har jag aldrig förstått. Vi vill förstå saker och studerar bibeln, säger Samuel.
Paret bor i Gärdsmark och har tre barn. På gården finns även getter, höns och katter. Även familjelivet är något som guidas av bibeln.
– När vi talar om en positiv framtid är det inte positivt tänkande utan bibeln berättar precis hur det ska bli och när det ska bli. Därför kan vi känna ett lugn. Även till vardags har bibeln jättefina principer, exempelvis hur man ska leva med sin familj och älska varandra. Bibeln säger att man ska vara ärlig och arbetsam, säger Maria.
Jehovas vittnens lokal på Kanalgatan i Skellefteå.
Jehovas vittnen är kända för sin uppsökande verksamhet där man knackar dörr. De lokala organisationerna finns inte på några sociala medier och är relativt anonyma på internet.
– En del andra kristna samfund fokuserar mycket på sociala medier, men vi fokuserar på det personliga mötet. Det är därför vi knackar dörr, det var så Jesus gjorde. Det är effektivast när människor får tala med oss. När vi nu finns i stan kan vi enklare synas med våra vagnar och säga att vi finns runt hörnet, säger Maria.
På frågan om församlingen är en sekt så skrattar Samuel och Maria.
– Det låter inte trevligt med ordet sekt, säger Maria.
– Vi tycker inte att vi passar in i definitionen för en sekt. Det är inte ett slutet sällskap, våra möten och all verksamhet är öppna för alla. Vi möter inte sektstämpeln när vi talar med folk i verkligheten, säger Samuel.
Maria och Samuel Andersson från Jehovas vittnen i Skellefteå tror på att möta människor i verkligheten och att det är det bästa sättet att prata om deras tro. Man fortsätter att knacka dörr när andra församlingar försöker synas i fler forum.
Vad är det mest utmanande med att vara med i Jehovas vittnen?
– Att vara annorlunda, vi väljer att leva efter principer som inte andra lever efter. Särskilt som ung är det svårare och innan man hade bestämt sig för att vara ett Jehovas vittne, säger Maria.
Tvivel på tron då?
– Det är vi inte främmande för, vi vill ju ha svar. Men att tvivla på att Gud existerar, det finns inte. För mig är det inte en flummig tro utan det man tror på har man bevis för. En del man pratar med säger att religionen är något man sysslar med då och då men för oss är det centralt, säger Samuel.
– Det är ingen söndagsgrej, konstaterar Maria.