Knarket, 250 gram hasch, hade virats in i munskydd och silvertejp. Ett ”typiskt sätt att paketera narkotika”, konstaterar polisen i sitt avrapporterings-PM.
Fredag den 23 augusti 2024.
En polispatrull befinner sig på Umeå busstation när de får syn på två unga män som de tycker beter sig lite konstigt. Männen står vid en kvinna och intill dem ligger en väska. När poliserna pratar med männen vill de varken kännas vid kvinnan eller väskan.
Men det ska visa sig att de ljuger. Männen vet mycket väl vem kvinnan är – hon är syster till en av dem. Alla tre har tillsammans rest upp med nattåget från Uppsala. Väskan innehåller narkotika som har virats in i munskydd och gömts bland kläder.
Syftet är att sälja knarket – och den tänkta slutdestinationen är Skellefteå. Där har ungdomarna en kontakt, en 17-årig kille som kallar sig ”Alvedonen”. Tanken är enligt åklagaren att de ska langa narkotikan vidare till Alvedonen, som sedan ska bjuda ut den till försäljning.
Resan föregås av att en av ungdomarna skriver till Alvedonen på en krypterad app. Han skriver att han har fått tag på ”det bästa haschet, nummer fyra i världen”. Alvedonen svarar att de ska sälja det dyrt.
”Det blir bra. Den se stabil ut”, skriver han bland annat.
Maria Hedman, lokalområdespolis i Skellefteå, säger att detta bara är ett i raden av exempel på hur det kan gå till när narkotikan tas till Skellefteå.
– Personer som fraktar narkotika använder alla slags transportmedel. Vi ser exempel på just detta, att man har med väskor med narkotika på tåg. Det är inte ovanligt att de här personerna använder transportmedel för att undvika kontroller, så det är klart att det är ett tillvägagångssätt vi känner igen, säger hon.
Maria Hedman, lokalområdespolis Skellefteå
Maria Hedman berättar att polisen har upparbetade samarbeten med tågbolagen och kontrollerar personer såväl riktat som slumpmässigt vid avgång och ankomst.
I det aktuella fallet rörde det sig om 189 gram cannabis, vilket är en relativt liten mängd. Ungdomarna var vid tillfället mellan 17 och 18 år gamla och i domstolens handlingar framgår ingen självklar koppling till något kriminellt nätverk.
Men enligt Maria Hedman hänger hela den kriminella ekonomin ihop – och när det gäller droghandel leder pengarna alltid tillbaka till gängen, oavsett vilken mängd narkotika det handlar om.
– Säljer man droger så säljer man åt det ena eller det andra nätverket. Man är inte helt frikopplad från någonting. Ibland är det så många led att man inte själv vet vilket gängs ärenden man går, men till syvende och sist går man ett gängs ärenden, säger Maria Hedman.
Hon understryker att hon inte har någon kännedom om det specifika fallet, men tillägger att den som fraktar narkotika ofta redan har utfört flera mindre uppdrag:
– Det kan börja tidigt med att man till exempel själv blir bjuden på narkotika och så sätt blir skuldsatt. Till slut kan det leda till att man får ett uppdrag som man har svårt att tacka nej till.
De fyra ungdomarna har hela tiden förnekat brott. De har varit fåordiga kring utredningen och har genomgående bestridit, eller inte velat kommentera, det som åklagaren har påstått. När de konfronterats med chatthistoriken i deras mobiler har de förklarat att de inte minns något av det. De har inte heller velat kännas vid smeknamnen i de olika apparna – till exempel ”Alvedonen”.
Arkivbild.
De tre ungdomarna som greps på busstationen i Umeå har även gett olika förklaringar till vad de gjorde där.
För en tid sedan föll domen i Skellefteå tingsrätt. De två 18-åringarna dömdes till fyra månaders fängelse för narkotikabrott – deras unga ålder togs i beaktande när straffet bestämdes.
17-åringarna dömdes till vardera 60 timmars ungdomstjänst. Den ena ungdomen ska även genomgå ungdomsvård, efter önskemål från socialtjänsten i hans hemkommun.