Frida Malmén delar sin syn på vårdyrket.
Fyra medarbetare i Skellefteå kommun delar i fotoutställningen med sig av hur det är att arbeta inom omsorg. Från det lätta och vardagliga, möten med brukare eller stöttande kollegor – till det utmanande, som livets slutskede.
Frida Malmén, 45, jobbar som undersköterska på Skellefteå korttidscentra. Där man gör bedömningar av vårdbehovet för personer som kommer från sjukhuset. Hon har jobbat i vården ända sedan hon var 18 år. Hon beskriver hur det kan komma patienter som är i olika tillstånd, en del är i livets slutskede. Andra personer kan vara mycket sjuka men sedan återhämta sig. En av bilderna visar hur Frida gör i ordning ett sängbord med rosor vid ett dödsfall.
– Den bilden är stark. Vi gör i ordning kroppen och gör fint på bordet för de anhöriga så att de kan komma och säga hej då. Är det en person som är i slutskedet, inte lider och somnar in så är det fridfullt och fint. Men om de lider är det såklart svårt, säger Frida.
Frida Malmén tycker att fotot som visar hur hon jobbar efter ett dödsfall ger ett extra starkt intryck.
Hur hanterar man en situation med dödsfall?
– Vi vet ju att det händer eftersom vi hanterar palliativa patienter, men även patienter som inte är palliativa kan gå bort. Det hände när jag var ny på jobbet och jobbade helg tillsammans med några vikarier. Det var någon som jag tyckte mycket om som gick bort. Då gick man hem och grät och sedan pratade jag med kollegorna på måndagen och grät igen, sedan fick det vara bra, säger Frida.
Även om det ibland finns en frustration i jobbet ser Frida att hon aldrig skulle kunna ställa sig i en fabrik eller arbeta med saker – hon måste jobba med människor.
– Ibland är man frustrerad över yrkets låga status. Det är så många situationer vi ställs inför. Ibland kan man tycka att folk i allmänhet eller politiker ska prova jobba för att se om man tycker lönen är rimlig, säger Frida.
För att ställa om efter jobbet springer Frida – och utöver det är kollegorna det som gör att jobbet går ihop.
– För mig är löpningen en ventil. Sedan är arbetslaget allt. Har man bra kollegor, vilket jag har, så klarar man nästan allt, säger Frida.
Hannele Kohkoinen berättade intimt och känslosamt om hur hon brinner för att jobba inom vården och hur viktig den personliga kontakten är.
Hannele Kohkoinen, 45, är specialistundersköterka i hemtjänsten i Lövånger och berättar om vikten av det lilla vardagliga mötet med hennes brukare. De små ögonblicken. Även Hannele har arbetat mer eller mindre hela livet i vården.
– Ögonblicken när vi inte ens behöver säga några ord till varandra är magiska. Att se om personen är ledsen eller har ångest och lägga en hand på ryggen till exempel. Jag jobbar i Lövånger och bor där själv och har en bra kännedom om människorna. För mig säger bilden med kramen allt, säger Hennele.
Undersköterskan Hannele Kohkoinen säger att bilden med kramen "fångar allt" med vårdyrket.
Har du aldrig tänkt att "nu skiter jag i det här"?
– Herregud, nog har man det. Jag har under min karriär sökt andra jobb och kommit vidare på intervju. Men när jag rannsakade mig själv kände jag ändå att jag vet vad jag har, jag är trygg i det här. Med åren har jag blivit sjukt yrkesstolt. Jag klappar mig själv på axeln och säger att jag är undersköterska i äldrevården och trivs, säger Hennele med emfas.
Hennele tycker att den mediala bilden av vårdyrket ofta handlar om dåliga arbetsförhållanden och löner. Men hon tycker det är viktigt att lyfta även de fina bitarna.
– Jag ville vara med i utställningen för att lyfta det som är bra med yrket. Man hör mycket om resurseffektiva scheman och uteblivna sommarbonusar men det negativa är ändå inte mitt jobb, det handlar om de äldre. Även om jag har en tung dag så måste jag ändå tänka att de äldre ska få en bra dag.Om man inte hade brunnit för det här jobbet hade man inte varit kvar.
Hur gör man för att orka med vårdjobbet?
– Jag behöver reflektera, ofta i omklädningsrummet tillsammans med en kollega. Sedan är min återhämtning den där powerwalken med musik eller en bra ljudbok och bara gå för att nollställa, säger Hannele.