Sedan det misslyckade försöket att slå världsrekord han byggt många drönare, och flera av dem har han skickat iväg till Ukraina. "Jag flyger väldigt lite men jag tycker som sagt om att rita", säger Håkan Pettersson.
– Samhället kommer att behöva ställa om. Alla behöver inte flyga drönare men de kommer att göra saker åt oss som underlättar våra liv och gör våra liv säkrare. Ju fortare vi kan göra den här förflyttningen, desto bättre kommer Sverige att bli, säger Håkan.
För honom väcktes intresset redan för fjorton år sedan. Då, efter att ha köpt en liten drönare och sålt den, fick han för sig att han skulle bygga en egen, men inte vilken liten drönare som helst, förklarar han.
– Jag hade kommit på att jag skulle bygga en drönare som skulle slå världsrekord i hur länge den kunde flyga. Och världsrekordet var över två timmar. Jag ritade och byggde den själv – och misslyckades med att slå världsrekordet.
Men det var rätt nära. Den flygande farkosten som Håkan hade byggt klarade av att hålla sig i luften i strax under två timmar.
– Just då kände jag, "fan". Men sen efter hand tänkte jag, "fan vad coolt, det gick ju ganska bra det där".
Han går före in till garaget på Morö Backe. På en arbetsbänk ligger delarna till ett pågående projekt. Det ser inte mycket ut för världen nu, men de ska sättas ihop till en drönare med vingar. Den ska sedan användas i ett projekt som precis beviljats finansiering, men exakt vad det handlar om vill Håkan inte gå in på i detalj. Men han säger att det är ett användningsområde som kan gynna Sverige i förlängningen.
Det kan låta motsägelsefullt, men även om Håkan har ägnat sig åt den här tekniken i flera års tid så använder han dem sällan i praktiken.
– Jag tycker inte ens om att flyga dem, det roliga är att bygga dem.
När han pratar om drönare gör han det med en stor entusiasm, ämnet ligger honom varmt om hjärtat.
– När min dotter är arton vill jag att det ska vara en självklarhet vad man kan använda drönare till. Hon ska tycka att det är roligt och intressant. Jag vill att hon ska tänka "vilken häftig teknik, det här skapar möjligheter för mig", säger han.
Riktigt där är vi inte i Sverige idag, menar Håkan. Attityderna mot de flygande maskinerna påminner om attityderna kring AI i dag eller hur man såg på Internet på 80-talet. Då fanns ingen standardisering, alla gjorde sin egen grej innan marknaden till slut strömlinjeformade internet. Det fanns också många fördomar och en hel del okunskap om potentialen med tekniken.
Vilken är den gängse bilden av drönare?
– Innan Ukrainakriget så tänkte man nog att någon flyger över huset och tar kort i smyg. Alltså det är mycket negativt. Men efter Ukrainakriget är det att man ser drönare ur ett krigiskt perspektiv. Även om jag är militär och det här är ett intresse jag har, så tycker jag det är olyckligt. För de är så mycket mer. Drönare kan ändå göra otroligt mycket i samhällets tjänst.
Han tror att Sverige kommer att ställa om, och hoppas själv få vara en del i förändringen. Håkan nämner att han redan hållit i en studiecirkel där han lärt tio noviser i Umeå att bygga ihop drönare från grunden. I framtiden skulle han bland annat vilja utveckla tekniken för räddningstjänsten.
– Jag är ingen ingenjör. Men en av mina styrkor i livet är att jag inte har några skygglappar. Det finns ingenting som inte är möjligt.
På golvet inne i garaget ligger den stora drönaren som ska användas vid den kommande sökinsatsen efter försvunne Elliott. Genom att fästa en markradarutrusning på drönaren och flyga över vattenytan hoppas Missing people och övriga inblandade att man ska kunna upptäcka Elliotts bil.
Hur bra är drönarna idag?
– De är mycket bra. De tekniska utmaningarna med dem beror i första hand på att de inte är massproducerade, utan det är någon som har byggt dem för hand.
De kan nyttjas till mer an vad vi tror, det är egentligen bara fantasin som sätter gränserna för hur en drönare kan användas, menar Håkan.
Ett bra exempel är den kommande sökinsatsen efter den försvunne Skelleftebon Elliott och hans grå Volvo. Han har varit försvunnen i över ett och ett halvt år och sökinsatserna har varit många. När luften nästan gått ur alla inblandade fick Martin Persson, insatsledare vid Missing people, en idé. Han ville använda en markradar för att kunna hitta bilen om den finns under vattnet. Ett tag var tanken att dra radarutrustningen bakom en skoter, ett tag var organisationen inne på att använda en båt.
Till slut kom de på att det bästa vore att använda en drönare, men den behövde vara kraftig då utrustningen är tung. En efterlysning lades ut på Facebook och det blev jackpot.
– När det löste sig med drönaren, bara en sådan sak gör att man får mer glöd i sig, sa Martin Persson till Norran i april.
De flesta privatpersoner har för klena varianter men Håkans starka drönare stod bara där i garaget och kunde passa perfekt för uppdraget.
– Jag kände att det är väl det minsta jag kan göra om det skulle ge släkt och familj en känsla av att vi faktiskt försöker. Och det är precis det vi gör – vi försöker, säger Håkan.
"Jag är ingen ingenjör. Men en av mina styrkor i livet är att jag inte har några skygglappar. Det finns ingenting som inte är möjligt", säger Håkan.
På sätt och vis är den kommande sökinsatsen ett perfekt exempel på Håkans tes, att drönare går att använda till mycket mer än man först kan tro.
I garaget på Morö Backe pekar Håkan mot drönaren på golvet.
– Just nu är min drönare byggd för att flyga långdistansflygningar med IR-kamera. Men det är en enda liten plåt som måste modifieras. Jag ritade hur jag ville ha den och Skellefteå Rostfria sponsrade med materialet. Plötsligt var min drönare redo att göra ett helt annat uppdrag som den aldrig gjort förut.
Elliott och hans grå Volvo har varit försvunna sedan slutet av november 2023.
Den 22 juli i fjol genomfördes en sökinsats efter Elliotts bil i vattnet utanför Jävre. Det är bland annat här drönaren ska flyga under kommande sökinsats.
Sökinsatsen har bokats in och skjutits fram ett par gånger, operationen är väderkänslig eftersom utrusningen är dyr. Men när den till slut går av stapeln kommer det inte att vara några bekymmer för Håkan Petterssons drönare.
– Hade jag inte varit säker på att den skulle funka hade jag aldrig anmält mig.