Ann-Katrin Berglund är glad att få återse Bertil Karlsson igen.
Det var en blåsig morgon och snöade lite grann, söndagen den 3 mars. För Bertil Karlsson, 79 år i Stämningsgården, började dagen som vilken som helst. Han hade gått upp vid 4–5-tiden på morgonen för att ploga med traktorn. Men han skulle först kolla oljan och använde en stege för att ta sig upp.
På något sätt gav ena benet vika och han föll och bröt lårbenshalsen.
– Jag ramlade bakåt och föll till marken. Jag låg där och ropade på hjälp, men ingen hörde mig. Jag visste att en av grannarna brukade vara ute och rasta hundarna på morgonen, men visste inte vad klockan var då.
Vad tänkte du när du låg där? Var du rädd?
– Det enda jag tänkte på var att jag inte skulle ligga stilla. Sen upptäckte jag att foten satt fel väg, och då insåg jag att något var trasigt. Och då tänkte jag att jag ska försöka få tillbaka den i rätt riktning, men det tog så ont, berättar han.
Här, vid garaget, hittades Bertil Karlsson av grannarna Ann-Katrin och Kenneth Berglund.
Mobilen låg för långt bort så han kom inte åt att ringa någon och kalla på hjälp.
Ungefär fem timmar senare, klockan 09.30, stod Ann-Katrin Berglund, en granne som bor två hus bort från Bertil, ute och sopade bron och hörde ett konstigt ljud.
– Det kom två skotrar så jag trodde att en skoter hade kört fast, men jag stod kvar och skotrarna försvann och så hörde jag ljudet igen, berättar hon.
Aldrig sprungit så fort
Hon trodde att ljudet kanske var från något bygge, för det lät lite som en cirkelsåg.
– Men jag stod kvar och tänkte att jag måste lyssna på vad det är, och då hörde jag ett ”hjäälp, hjäälp”, och då skrek jag åt Kenneth att ”nu har det hänt något med Bertil, nu springer vi dit”. Och fort gick det, jag har nog aldrig sprungit 60 meter så fort någon gång, säger Ann-Katrin.
Bertils spår fram till traktorn hade så gott som snöat igen på grund av snöfallet. Han låg på marken, lite översnöad och iskall. Det första Ann-Katrin kollade på Bertil när hon och maken Kenneth kom fram var händerna.
Ann-Katrin och Kenneth Berglund.
– Då brukar man se direkt om någon har förfrusit sig. Du var iskall om händerna, sen hittade jag vantar som jag tog på dig, och en overall och en mindre filt som jag la över dig och så gnuggade jag dig, berättar hon, vänd mot Bertil, när de sitter tillsammans vid köksbordet i hans hus.
Hon berättar att snön under Bertil hade tinat upp och att den låg som en isform efter hans kropp. Operatören på SOS instruerade Ann-Katrin och Kenneth att lägga något varmt under Bertil.
– Men det gick inte att lyfta på honom för han hade för ont, säger hon.
Kenneth berömmer ambulanspersonalen som kom till platsen.
– De var så snabba och det var inga tveksamheter kring vad de skulle göra. De kom ut med grejer och var otroligt proffsiga.
Änglar
Ambulansen konstaterade att Bertil hade en kroppstemperatur på ynka 30 grader. De berömde honom för att han hade rört på sig under tiden han hade legat där.
– Ambulansen sa att två timmar till ute så hade jag inte överlevt. Men det kom ju två änglar och hjälpte mig, berättar Bertil.
Bertil Karlsson är tacksam över grannarnas insats och kallar dem för två änglar.
– Och så fick de ju avlösning av de andra änglarna på ambulansen, tillägger Kenneth.
Ann-Katrin säger att hon tror på ödet.
– Jag tror att allt är menat. Det var ju meningen att vi skulle fara till stugan på lördag, dagen innan, och vi var som i valet och kvalet. Men det var för dåligt väder, så vi stannade hemma.
Fortfarande ont
Kenneth är glad att det var just Ann-Katrin som var ute och sopade bron morgonen efter.
– Hade det varit jag, då hade jag aldrig hört dig. Men hon hör ju allt, säger han till Bertil.
Kenneth Berglund, Bertil Karlsson och Ann-Katrin Berglund sitter samlade vid Bertils köksbord och pratar om söndagen då de hittade honom ute i kylan. I bakgrunden syns Bertils särbo, Elwy Söderström.
Ambulansen förde Bertil till akuten och senare samma dag fick han lårbenshalsen opererad. I tisdags, efter att ha legat inlagd på lasarettet i drygt två veckor, blev han utskriven.
– Jag har fortfarande ont och de räknar med att det kommer att göra ont i tre, fyra veckor, säger Bertil.
Han lyfter fram särbon Elwy Söderström som har hjälpt honom mycket den senaste tiden.
– Hon är min andra ängel, säger han.