Boliden hade på tisdagen kallat Walter Shields från Seattle som vittne. Han arbetar som konsult i miljöfrågor där han utvärderar källor vid föroreningar via vind och vatten och kemisk exponering hos människor. Walter Shields gick igenom flera undersökningar som gjorts i Arica åren 2004 till 2012 av jord och damm för att kartlägga miljöproblemen i Arica.
– Av 517 prover som tagits var det ett snittvärde på 23 microgram arsenik per kilo, där gränsvärdet är 20. De högsta värdena påträffades främst vid hamnen i Arica, påpekade Walter Shields, vilket han tillskrev 100 års hantering av gruvmaterial från främst Bolivia.
Robin Oldenstam, Bolidens jurist, hur ser du på uppgifter som han presenterade?
– Det visade att han varit väldigt noggrann och gått på djupet, likaså att mängden arsenik har varit framförallt i medvindsriktningen från lagringsplatsen på Promels område och snabbt avtar under tid.
– När man gör nya undersökningar så har arseniken blåst iväg och är uppblandat med ren sand och grus, man ser avtagande nivåer under tid. Sedan kommer vi fram till 2010, som är den mest relevanta mätningen då de här urinproverna tas på de som Arica Victims företrädare, som man försöker koppla ihop med de här markproverna.
Hur ser ni på urinproverna som togs?
– Mätningar som gjordes 2010 gav beskedet att det inte längre fanns några hälsofarliga arseniknivåer. Vår uppfattning är att de nivåer som kan finnas kvar i marken dels är så små att de inte kan påverka arseniknivåer i urin, dels att det som kommer från våtverksslammet är en väldigt begränsad yta. 88 procent av de här individerna som påstås ha blivit drabbade kan inte ha nåtts av det här dammet överhuvudtaget med tanke på vindriktningen.
Vad visar Walter Shields vindtunnelexperiment, finns det inte risk för felkällor?
– Det visar hur man kan förvänta sig att våtverksslammet skulle bete sig när det låg på den här högen, hur den utsattes för väder och vind från 1985 och 1998 då den togs bort. Testerna visar att det blev lite, lite kvar precis i vindriktningen som kan ha påverkat marken där ungefär tolv procent av de boende bor, men på marginella nivåer som inte kan leda till någon hälsofara.
– Han prövade våtverksslammet i olika förhållanden, han låter torka det så det motsvarade liknande yta som fanns i Arica, han trampade och krattade. Sedan mäter man vad som händer under olika förhållanden, det här är vedertagna modeller som används väldigt mycket av amerikanska myndigheterna, avslutar Robin Oldenstam.