Eleverna som speglar unionens baksida

Amanda Lindmark och Lova Björnberg har besökt Rumänien och träffat EU-medborgare som tvingas tigga för att överleva. Nu blir besöket film.

Amanda Lindmark och Lova Björnberg visar bilder på de boende på soptippen utanför Oradea som ligger i nordvästra Rumänien.

Amanda Lindmark och Lova Björnberg visar bilder på de boende på soptippen utanför Oradea som ligger i nordvästra Rumänien.

Foto: Lars Eriksson

Skellefteå2018-04-12 15:00
undefined
Amanda Lindmark och Lova Björnberg visar bilder på de boende på soptippen utanför Oradea som ligger i nordvästra Rumänien.

Vi har alla sett dem, tiggarna som sitter utanför Skellefteås butiker. De är fattiga EU-medborgare som har rest genom halva Europa för att försörja sig på tiggeri. Amanda Lindmark och Lova Björnberg, på Anderstorpsgymnasiet, har under hösten och vintern samlat in pengar. I början av mars reste de till Rumänien och överlämnat gåvorna. Hjälpsändningen, som är ett skolarbete, har nu utmynnat i en dokumentärfilm.

– Vi trodde nog att skulle vara uppgivna och inte känna något hopp, men många var trots allt glada, säger Lova och får medhåll av Amanda.

Romerna de besökte var alla fattiga, men vissa hade det betydligt svårare än andra. Svårast hade familjerna som bodde på soptippen utanför Oradea i nordvästra Rumänien. Besöket på soptippen blev en omskakande upplevelse.

– Det var väldigt kallt den dagen och många var berusade för att slippa känna kylan, berättar Amanda.

Från början gick allt bra och de flesta ville bli fotograferade, men snart förändrades stämningen. När Amanda och Lova skulle börja dela ut matkassar och kläder blev vissa av de som bodde där väldigt upprörda. Hela situationen urartade och blev till slut så hotfull att de var tvungna att ge sig av därifrån.

– De missförstod oss och trodde att vi var där för att tjäna pengar på dem, säger Amanda.

Skelleftetjejerna hann aldrig bli rädda eftersom allt gick så fort.

– Det var jobbigt att behöva lämna barnen i den där situationen, säger Amanda.

Att hjälpa människorna som bor på soptippen är en svår uppgift, menar de båda.

– Det här är människor som varken har någon adress eller är registrerade hos myndigheterna. Utbildning för barnen är nog den enda långsiktiga lösningen, säger Amanda.

”Jag tror ingenting är hopplöst, det finns alltid en lösning.”

Besöket i den romska bosättningen utanför byn Dicanesti blev betydligt stillsammare. Där hade människorna det lite bättre än på soptippen.

– Vi har skänk pengar till en ”after school-verksamhet” där skolbarnen ska kunna läsa läxor, äta och tvätta sig, säger Lova.

Trots att tjejerna mött människor som till synes befinner sig i en hopplös situation så har de inte gett upp.

– Jag tror ingenting är hopplöst, det finns alltid en lösning. Alla måste engagera sig, säger Amanda.

Projektet att lyfta frågan om tiggarnas situation fortsätter terminen ut. Att de sedan bara skulle glömma och gå vidare i livet kommer inte att ske, försäkrar de båda.

– Vi kommer att åka tillbaka och se hur det går för människorna, säger Lova.

Ålder: Båda 19 år.

Skola: Anderstorpagymnasiet.

Framtidsplaner: Amanda har tänkt att utbilda sig till något inom media. Lova vill bli samhällsvetare.

Följ deras arbete på Instagramkontot rontau.uf

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!