Ahmad Aljamal jobbar tillsammans med sina föräldrar på pizzerian. De är anställda i hans bolag. "Jag är chefen här och de är chefen där hemma", säger Ahmad.
Veden knastrar i pizzaugnen och lokalen är tom sånär som på ett par män som väntar på sina beställningar. Pizzerian är inte ny, men den är i nya händer sedan februari då 25-årige Ahmad Aljamal tog över verksamheten.
Men även om han driver företaget i Skellefteå så bor han fortfarande på deltid i Arvidsjaur, dit han kom från Jordanien för fem år sedan.
– Jag bodde i huvudstaden i Jordanien och jag kom till en... Vi säger en "village", säger han och skrattar.
– Nu känner jag nästan alla som bor där.
Det är svårt att föreställa sig en större kontrast än den Ahmad upplevde när han kom till Sverige. Det var mitt i sommaren, under en global pandemi, och i Arvidsjaur gick solen aldrig ned.
– Det var ljust till klockan elva eller tolv. Jag bara, nej men... Man vet aldrig vad klockan är!
Han avbröt sina universitetsstudier för att bege sig till Sverige. Flytten handlade om att få bättre möjligheter, förklarar han. Men att arbeta med mat var aldrig någon dröm eller ens ett intresse.
– Det fanns inte mycket jobb så jag var tvungen att jobba med mat. Men jag tyckte faktiskt att det var kul för jag lärde mig jättesnabbt. Och sen blev det naturligt. Man kan ju göra bra pengar i den här branschen har jag upptäckt, säger Ahmad.
Kan man det?
– Ja, om man inte skaffar någon anställd och man jobbar hårt.
Ahmad Aljamal säger att tomatsåsen och degen är vikigast för att få till en bra pizza.
"Det var ju speciellt med Norrlandsdialekt, det var jättesvårt i början", säger Ahmad Aljamal som idag pratar flytande svenska och dessutom lärt sig en del bondska uttryck.
Andra månaden på pizzerian i Arvidsjaur kunde Ahmad arbeta ensam, och efter ett par år tog han över verksamheten. Han sökte samtidigt tillstånd för sina föräldrar att få komma till Sverige och jobba. Idag är de anställda i sin sons bolag.
Hur är det då att jobba med mamma och pappa?
– Ja, ibland är det inte så roligt, säger Ahmad skämtsamt.
Men de jobbar för dig?
– Precis. Jag är chefen här och de är chefen där hemma. Jag bestämmer här, de bestämmer hemma.
Den vedeldade ugnen tog någon vecka att lära sig, och det krävdes tre försök innan Ahmad Aljamal hittade ett recept på en deg som fungerade bra, berättar han.
På pizzerian finns även en kolgrill.
Ahmad Aljamal pratar flytande svenska med en jordansk brytning och dialektala uttryck från Arvidsjaur. Han har till och med lärt sig lite bondska. Men i början var språket en utmaning, berättar han.
– Jag kunde bara engelska och min modersmål är arabiska. Men vad jag tror är att om man flyttar till något annat land, då måste man ha språket. För det är nyckeln för allt.
Särskilt de äldre Arvidsjaursborna var svåra att förstå, speciellt när de pratade med bred dialekt eller på bondska. Men Ahmad hade bestämt sig, han skulle lära sig att förstå dem. Så han bad sina kompisar i Arvidsjaur att bara prata med honom på svenska och efter fyra månader hade han lärt sig.
– Jag frågade om allt och i början hade jag en bok med mig och skrev ned vad de sa. Nu kan jag klara mig utan tolk överallt.
På fritiden mekar Ahmad Aljamal med bilar. Utanför pizzerian står en vit bil som han lagat, och som ska bli utkörningsbil.
Runt 6 000 personer bor i Arvidsjaur, och de har många matställen att välja på. Ahmad Aljamal ville driva sin verksamhet på ett ställe med fler potentiella kunder och därmed mindre konkurrens. Han hittade Firewood pizzeria på Blocket och slog till.
Vad tar du med dig från din tidigare pizzeria?
– Jag tar med mig det jag lärt mig om branschen.
Tomatsåsen och pizzadegen är viktiga, det blir tydligt när Ahmad berättar att han gjorde tre försök innan han kom fram till ett recept på en deg som fungerade i vedugnen. Han hade nämligen aldrig använt en vedeldad ugn tidigare, men han har förstått att det är den som gör hans nya restaurang speciell.
– Jag frågade folket och de känner att det är mysigt att sitta här inne och titta på ugnen. Många sa att det är jättemysigt på kvällen, och därför håller jag på att söka alkoholtillstånd, det blir fullständiga rättigheter.
Men även om Ahmad Aljamal lärt sig att uppskatta restaurangbranschen så kommer han inte att jobba på Firewood för evigt. Egentligen vill han köra lastbil.
– Vi kommer jobba här tills vi får permanent uppehållstillstånd sedan ska jag starta mitt eget åkeri.
Vad är det som är lockande med åkeribranschen?
– Det är min hobby faktiskt, bilar och sånt. Jag kan skruva på bilar, och köra bilar. Det är min dröm att köra stora bilar.
Ahmad har väntat i över tre år på ett beslut från Migrationsverket. Hans föräldrar väntar sig ett svar om ett och ett halvt år, men det kan alltså dröja.
Ahmad Aljamal säger att hans föräldrar hjälpte mycket medan han tog lastbilskortet för en tid sedan. Han har hunnit köra timmerbil sedan dess och hoppas få köra mer i framtiden.
Då och då under vårt samtal läggs en ny beställning och en ny pizza skjutsas in i ugnen. Ahmad Aljamal har många strängar på sin lyra, även när han är ledig från sitt primära jobb.
– Jag jobbar också på fritiden, som bilmekaniker. Det är min hobby och jag har nästan alla verktyg som man behöver i garaget. Jag brukar köpa repobjekt och fixa och sälja. Det är roligt tycker jag. Jag har ett projekt redan, här ute, säger han och gestikulerar ut genom fönstret.
Framför pizzerian står en vit bil parkerad. Den hade stått orörd i två år hos den tidigare ägaren men nu har Ahmad fixat till den, berättar han glatt.
– Den ska bli en utkörningsbil. Jag har bokat tid för besiktning idag.
Kommer den gå igenom?
– Ja, alla lampor lyser, hjulen rullar och växellådan är ny, säger han.