Barnfamiljen byggde för mormor pÄ gÄrden

Ensamhet. Ordet Ă€r kanske alltför bekant för mĂ„nga Ă€ldre i dag. För Karin Persson Ă€r det inte ensamt lĂ€ngre. Efter nĂ€stan 90 Ă„r som Skelleftebo flyttade hon till ett nybyggt gĂ„rdshus utanför Bjurholm, hem till barnbarnet Frida Karlsson. Varje dag Ă€ter hon middag med familjen och vissa dagar Ă€r hon mellisansvarig för barnbarnsbarnen nĂ€r de kommer frĂ„n skolan. ”Hon har ett stort och varmt hjĂ€rta, det Ă€r beundransvĂ€rt”, sĂ€ger Karin om barnbarnet Frida.

Frida och Karin trivs i varandras sÀllskap.

Frida och Karin trivs i varandras sÀllskap.

Foto: Hanna Eriksson

SkellefteÄ2023-08-25 08:00

NĂ€r Frida och hennes man Urban Karlsson köpte huset utanför Bjurholm var det verkligen ett spontanköp. Urban var egentligen ute efter jaktmarker, men stötte dĂ„ pĂ„ huset. Utan nĂ„gra större funderingar flyttade hela familjen frĂ„n Stöcke till Pettersborg utanför Bjurholm för tre Ă„r sedan. De lĂ€ngtade till ett lite mer avskilt boende, vilket de ocksĂ„ fick och har inte Ă„ngrat sig en sekund. 

– Vi Ă€lskar att bo hĂ€r, sĂ€ger Frida till VK

undefined
Frida Karlsson och dottern Astrid, 6 Är. Astrid kör gÀrna runt med mormor Karins rullator under tiden som vi Àr pÄ besök.

UngefÀr i samma veva som de köpte huset blev Fridas mormor Karin sjuk. Tanken pÄ att hon bodde ensam i SkellefteÄ, dÀr besöken inte intrÀffade sÄ ofta, fick Frida att fundera pÄ en lösning. Ganska snabbt vÀcktes tanken pÄ att de skulle bygga om ett gammalt bageri och dansbana, som fanns pÄ den nyköpta gÄrden, till ett hus som passade mormor Karin.

– NĂ€r jag fyllde 90 sa Frida att hon inte hade en present för att den inte var klar. Jag tĂ€nkte att Frida Ă€r sĂ„ hĂ€ndig sĂ„ hon hĂ„ller pĂ„ att göra nĂ„got Ă„t mig, men dĂ„ var det den hĂ€r lĂ€genheten, sĂ€ger Karin som blivit mormor Karin för hela familjen. Hon förklarar att det blev sĂ„ lĂ„ngt om de lade till ”gammelmormor”. 

undefined
Just nedanför familjens egna hus bor nu mormor Karin. Det Àr enkelt för barnbarnsbarnen att springa över och hÀlsa pÄ.

Barnfamiljens egna renoveringar fick stÄ pÄ paus. I ungefÀr sex mÄnader bodde hela familjen i en sovstuga pÄ 35 kvadratmeter, tvÄ vuxna och tre barn. I stÀllet började de med gÄrdshuset och nÀr det tagit form ringde Frida till mormor Karin och sa att det var dags att börja packa.

Men det var ÀndÄ en viss övertalning av mormor Karin. Vid första tanken ville hon inte flytta för att hon sett sig som SkellefteÄbo för resten av livet.

– Jag protesterade lĂ€nge. Men jag blev övertalad. Frida sa ”jag vill ju ta hand om dig och det Ă€r sĂ„ fint hĂ€r”. Min dotter sa ocksĂ„ att det var fint. DĂ„ tĂ€nkte jag att om tvĂ„ sĂ€ger sĂ„ mĂ„ste det vara fint, sĂ€ger Karin som inte hade sett huset hon skulle bo i innan hon flyttade in.

undefined
”Jag har gratis sjuksköterska och gratis frisör”, sĂ€ger mormor Karin om barnbarnet Frida.

Flytten har hon inte Ängrat en dag. Flera gÄnger Äterkommer Karin till att hon inte Àr lika ensam.

– Jag fĂ„r gĂ„ upp och Ă€ta middag varje dag. Barnbarnsbarnen kommer förbi. Det hĂ€nder att de bara kommer förbi och sĂ€ger ”vi vill bara höra hur du mĂ„r” och sĂ„ kramas vi. Jag har ocksĂ„ rĂ„kat ut för lite sjukdomar och dĂ„ Ă€r det skönt att vara nĂ€ra. Hade jag bott kvar pĂ„ Moröhöjden hade jag varit vĂ€ldigt ensam.

Relationen mellan Frida och Karin har alltid varit stark. De har ocksÄ samma jargong; skÀmtsam, hjÀrtlig och Àrlig, med inslag av lite mörk humor.

– Jag trodde du skulle komma hit och sĂ„ skulle du dö, sĂ€ger Frida lĂ€ttsamt till mormor Karin som svarar med ett ”nĂ€hĂ€â€ och ett skratt.

– Jo, det trodde jag!, svarar Frida.

undefined
Barnbarnsbarnen Ă€lskar mormor Karins fika. ”Kan man glĂ€dja dem med sĂ„ lite sĂ„â€, sĂ€ger Karin som blivit mormor Karin för hela familjen.

FrÄn att ha varit ganska sjuk repade sig mormor Karin efter flytten till Bjurholm. Kanske var det luften, eller sÄ var det hennes positiva anda.

– Man mĂ„ste vara positiv, för eljest orkar man inte. Om jag bara skulle klaga skulle jag bli deprimerad. Det Ă€r klart att man kan ha sina nergĂ„ngar Ă€ndĂ„, man Ă€r inte mer Ă€n mĂ€nniska. Men jag vĂ€xte upp under andra vĂ€rldskriget, och inte var det nĂ„gra sötebrödsdagar, sĂ€ger Karin.

NÄgot som kanske kan ses som en fördel i deras boendelösning Àr att Frida Àr sjuksköterska. Hennes kunskaper inom yrket tillsammans med hennes driv att hjÀlpa och stötta Àr kanske anledningen till att de alla faktiskt bor pÄ samma gÄrd. Omsorgen om andra mÀnniskor ligger Frida varmt om hjÀrtat. NÀr Fridas pappa var sjuk tog Frida hem honom till huset i Stöcke. Han fick dö omgiven av nÀrmaste familjen.

– Det blev jĂ€ttebra för oss alla. Jag har nog ett kontrollbehov nĂ€r det kommer till att sköta om. Nu kan jag ha koll pĂ„ mormor och hjĂ€lpa henne, det ger mig ett inre lugn. Jag mĂ„r bĂ€ttre av att ha dig nĂ€ra, sĂ€ger Frida och tittar pĂ„ mormor.

undefined
”Folk överlag blir mer och mer ensamma och sĂ€rskilt Ă€ldre”, sĂ€ger Urban Karlsson som tycker det kĂ€nns bra att kunna göra nĂ„got för mormor Karin.

För Frida och Urban Àr det sÄ klart lite annorlunda att ha mormor Karin pÄ gÄrden. Men de ser frÀmst fördelarna. Urban berÀttar att det har varit betydelsefullt för barnen att fÄ trÀffa och lÀra kÀnna en Àldre person. Barnen fÄr lÀra sig respektera Àldre. Men han tycker ocksÄ det kÀnns roligt att fÄ göra nÄgot för nÄgon annan.

– Vi fĂ„r ta hand om henne mer och mer, men Frida Ă€r sjuksköterska ocksĂ„ sĂ„ hon Ă€lskar ju det. PĂ„ det stora hela Ă€r det jĂ€ttetrevligt, sĂ€ger Urban.

Och att ha mormor Karin pÄ gÄrden Àr ocksÄ nÄgot som barnen uppskattar. De tvÄ Àldre barnen, Ruth och Helmer, brukar fÄ mellis hos mormor Karin nÄgra dagar i veckan.

– Det Ă€r kul och jĂ€ttetrevligt att bo bredvid mormor Karin. Jag och Helmer fĂ„r komma pĂ„ gofika, sĂ€ger Ruth, 11 Ă„r.

Även för ministingen, Astrid, 6 Ă„r, Ă€r det fikat som lockar hemma hos Karin.

– Det bĂ€sta Ă€r att hon ger oss krĂ€m efter middagen och en sockerbit, sĂ€ger Astrid.

Barnen har ocksÄ gjort en deal med mormor Karin att skotta hennes bro och tjÀna en liten slant.

Förutom lite barnvakt och hundvakt fÄr mormor Karin bidra med lite hyra.

– Jag höjde hyran sjĂ€lv. Jag kan inte bo hĂ€r pĂ„ snĂ„lskjuts, det kostar ju och jag Ă€ter ju varje dag ocksĂ„, sĂ€ger Karin.

PÄ frÄgan hur det Àr att bo pÄ gÄrden svarar Karin helt enkelt:

– Det Ă€r ju jĂ€ttebra.

Solen har precis börjat spricka upp nÀr vi lÀmnar Karin och Frida sittande i hammocken. Karin har aldrig varit med i tidningen och hade pratat skÀmtsamt om att hon nu skulle bli som en filmstjÀrna.

– Nu har du fĂ„tt bli det, sĂ€ger Frida till mormor och ler.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                

Mormor Karin

Ålder: 92

Född: Lycksele

Uppvuxen: SkellefteÄ, flyttade dit som fyraÄring.

Bor: Pettersborg, Bjurholm

Familj: TvĂ„ barn, sex barnbarn och 13 barnbarnsbarn – ”TĂ€nk att frĂ„n tvĂ„ blev det sĂ„ mĂ„nga”

Frida och Urban

Ålder: Frida 39, Urban 43

Familj: Tre barn; Astrid 6 Är, Ruth 11 Är och Helmer 13 Är.

Uppvuxen: Frida – Vilhelmina, Urban – Kalix

Gör: Frida – sjuksköterska, Urban – redovisnings- och hĂ„llbarhetskonsult 

Intressen: Jakt och friluftsliv 

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!