En person i Skellefteå kommun beviljades sysselsättning inom daglig verksamhet i november 2022. Beslutet verkställdes i februari 2024.
Beslut om insats enligt LSS gäller omedelbart, vilket innebär att insatsen i princip ska tillhandahållas utan dröjsmål.
I det aktuella fallet har personen tvingats avsluta en pågående sysselsättning på grund av brist på arbetsuppgifter. Det skapade känslor av obegriplighet och oro hos den enskilde. Det har inte framkommit att den enskilde haft särskilda krav som försvårat kommunens arbete med att verkställa insatsen.
Från beslut till verkställd insats har det gått 15 månader. Det långa dröjsmålet har i första hand berott på brist på platser vilket av rätten inte ses som ett godtagbart skäl. Rätten skriver att kommunen har ett långtgående ansvar att verkställa beviljade insatser och att det saknas underlag som beskriver hur kommunen arbetat med att verkställa beslutet.
Det noteras också att det under väntetiden gick lång tid mellan kommunens kontakt med den enskilde. Ansvariga borde ha varit aktiva i sina kontaktförsök i ett tidigare skede för att ta reda på den enskildes situation och behov under väntetiden, och för att hålla den enskilde underrättad om det pågående arbetet med att verkställa beslutet.
Rätten skriver vidare att det är positivt att kommunen har utökat platser inom daglig verksamhet, men att detta inte varit tillräckligt för att tillgodose den enskildes behov i det aktuella ärendet.
Rätten dömer Skellefteå kommun att betala en särskild avgift på över 250 000 kronor.
IVO yrkar också på att kommunen ska betala 143 200 kronor i avgift i ett annat liknande fall. I det ärendet ansökte en person i februari 2023 om daglig verksamhet, i april samma år blev ansökan beviljad för två dagar i veckan. Det ska däremot tagit fram till mars 2024 innan beslutet verkställdes.
Kommunen uppger i en handling att dröjsmålet i det fallet främst grundar sig i en kö som uppstått i och med pandemin och som kommunen haft begränsade möjligheter att påverka.
IVO anser dock att kommunen har ett långtgående planeringsansvar för att personer som omfattas av LSS får sina behov tillgodosedda. ”Platsbrist och kö till daglig verksamhet är därför inte ett godtagbart skäl till det långa dröjsmålet”, skriver myndigheten.
Om Förvaltningsrätten beslutar i enighet med IVO:s yrkande i det senare fallet återstår att se.