Malin Lindahl på jakt efter bomullsplagg.
”Jag har haft den där blusen en enda gång. Titta så stor jag ser ut i den!”
Maria Huuska får, trots att hon är lite sen, ändå lämna in sin blus. Knappt har den hunnit hängas upp på klädställningen förrän den har fått en ny ägare. Lika snabbt går det för Maria att hitta tre andra blusar och en väska.
I lördags var det klädbytardag för vuxna på Magasinsgränd 3 och tråkigt nog var det ett strålande vårväder. Dessutom pågick det en hel del annat kul i stan, Berättarfestival med mera, så antalet bytare blev bara 30.
- I fjol var det betydligt fler, men så var det sämre väder också. Snöglopp är bästa vädret på klädbytardagar.
Detta torra konstaterande levererades av Marie-Therese ”Mimmi” Edman vars uppgift det var att ta emot inlämnade plagg, sortera i dam- respektive herrhögar samt skriva siffror på små papperslappar.
Snöglopp är bästa vädret på klädbytardagar.
Den som lämnat in maxantal, det vill säga fem plagg, fick en lapp som det stod fem på. Fem in - fem ut, så löd den enkla bytesprincipen och ingen betalade ett öre för någonting.
En klädbytardag arrangerar man inte sådär utan vidare. Den frivilligarbetande personalstyrkan samlades redan på torsdagskvällen för att diskutera de praktiska detaljerna, till exempel kakorna som skulle serveras till fikat. Detta ledde till att Barbro Viklunds inköpsrunda resulterade i flera olika sorter, samtliga palmoljefria.
Shirly Holmberg har jobbat på samtliga klädbytardagar, det här var den tredje i ordningen.
Flaggan måste synas, inte hänga rakt ner som en tarm. Till slut levererades två säkerhetsnålar så att Ayna Rönnblom kunde spänna ut tyget med hjälp av snören.
Viktigast av allt är galgarna. Hellre för många än för få.
Varje plagg måste granskas innan det hängs upp. Mimmi Edman har stora kunskaper om både kläder och tygkvalitéer.
På fredagen plockades bord och stolar undan, klädställningar sattes upp och Mimmi och Barbro levererade sitt samlade förråd av galgar. Mimmis enbart i trä för hon har plastbantat de senaste åren.
- Förra året hade jag med mig 200. Det var för lite så då fick jag åka hem och hämta fler. I år tar vi hit tre-fyrahundra på en gång.
De första inlämnarna dyker upp redan vid tiotiden, bland annat Malin Lindahl iförd solglasögon och roströd mockakappa (snyggt begagnatfynd). Hon har med sig några tröjor och en klänning som ska bytas mot något annat, helst i bomull. Med sig har hon också kompisen Teresa Stenberg, hundraprocentigt secondhandekiperad, minus skorna. Teresa, som alltid är så frusen av sig på vintern, vill ha ylle i allting som är vintrigt.
- Jag har hittat ett par mörkgröna byxor så nu hoppas jag på att hitta en svart tröja också. Det skulle passa så bra till byxorna.
Det är ju sjukt att skicka en tröja med flyg.
Naturskyddsföreningens årligen återkommande klädbytardag är inte bara till för att människor ska kunna klä sig billigt. Det handlar också om att göra ännu fler medvetna om de enorma mängder råmaterial, vatten, kemikalier, färg och energi som används i textilindustrin och det slöseri det innebär om vi fortsätter att köpa nytt-nytt-nytt hela tiden.
För att inte tala om alla transporter som krävs för att de där superfina superbilliga T-shirtarna som du beställt på nätet från Kina ska landa framför just din ytterdörr.
- Det är ju sjukt att skicka en tröja med flyg, säger Barbro, sekreterare i Skellefteå Naturskyddsförening som, tillsammans med Studiefrämjandet, svarade för arrangemanget för tredje året i rad.
- Någonstans måste vi börja när det gäller miljö och klimat. En gång i tiden var de här frågorna mer påtagliga, till exempel freon i kylskåp. Nu är det inte lika tydligt längre. Vad kan jag som privatperson göra? Koldioxiden syns ju inte.
Då är det annorlunda med kläder: De inte bara syns. Man kan ta på dem också. Påtagligare än så kan det inte bli.
Lika påtaglig och lätt att förstå sig på är principen om återbruk, som ju är detsamma som att hushålla med det vi redan äger. Därför är en klädbytardag också en guldgruva av praktiska tips för den som har sina vidöppna öron med sig och lyssnar noga. Personalen, de som hänger upp inlämnade klänningar på galgar och ser till att tröjan med två små hål plockas bort direkt (allt som byts ska vara helt, rent och fräscht), de pratar kläder, modehistoria och praktiska sömnadstips mest hela tiden. Bland annat berättar Mimmi om den svarta 80-talsklänningen i sammet med små axelvaddar och blå puffärmar. När ärmar och axelvaddar sprättats loss och klänningen kortats av och sytts in, då var den plötsligt ett helt nytt plagg.
- Den blev så snygg, funkar närsomhelst. Fast det är inte jag som syr, det är mamma.