Den ostressade affischören

Innan Anders Wiklund kliver in i sin mörkgråa EU-mopedbil så är allt förberett in i minsta detalj. I höger jackficka har han häftapparaten, i den vänstra finns askarna med extra häftklamrar i och ryggsäcken är full av affischrullar. En rulle för varje affischtavla - och de är många - 45 stycken.

Foto: Foto: Jeanette Lövgren

Skellefteå2020-01-03 09:00
Den står på torget, kallas tornet och ingår självklart i Anders Wiklunds runda. Här rivs de gamla affischerna bort varje måndag innan de nya sätts upp.
Den står på torget, kallas tornet och ingår självklart i Anders Wiklunds runda. Här rivs de gamla affischerna bort varje måndag innan de nya sätts upp.

Detta är hans jobb: Att varje måndags- och tisdagsförmiddag åka runt med sin mopedbil och sätta upp affischer som hittills hämtats på Nordanå, men som snart ska hämtas på Stadsbiblioteket istället.

- Det är affischer för Västerbottensteatern och för olika kulturarrangemang. Var tavlorna sitter någonstans, det har jag i hårddisken, förklarar Anders och knackar sig på pannan.

"Jag är nog stans meste affischör."

Anders har delat in sitt arbete i två rundor, den norra på måndagar och den södra på tisdagar. Totalt ägnar han fyra timmar i veckan åt affischerandet och den körda sträckan ligger på 3,5 mil per vecka. Detta vet han med säkerhet, för i början klockade han sig själv. Sedan dess struntar han i både klocka och kilometerräknare.

- Det här är ett ostressigt jobb och jag gör det av sociala skäl, för att få träffa folk. Dessutom är det viktigt att ha något nyttigt att göra.

Ingen hets och inget jäkt. Det är själva grundförutsättningen för att just Anders ska kunna ägna sig åt detta arbete.

Före den 13 juni 2006 var han chaufför och körde lätt lastbil. Sedan hände motorcykelolyckan som orsakade en kraftig hjärnskakning.

Sedan dess har hjärnan inte varit sig lik. Anders, som är pensionär till 75 procent numera, blir väldigt lätt trött.

- Mitt på dagen måste jag alltid ta en siesta och koppla bort alla intryck.

MC kör han aldrig mer, inte lastbil eller vanlig bil heller. Men mopedbil går bra och Anders väljer att se det som hänt från den ljusa sidan. En sådan finns det nästan alltid.

Det kunde ju ha blivit så mycket värre. Och faktum är att det finns något som faktiskt har blivit bättre också.

- Före olyckan var jag pollenallergiker. Efter olyckan försvann allergin. Kanske har det att göra med att smak- och luktsinnet blev sämre, funderar Anders.

Affischeringsdistriktet sträcker sig från Campus i söder till Ishallen i norr. På vissa ställen finns det flera affischtavlor att hålla reda på. Bara på Campus finns det tio stycken.

- Jag är nog stans meste affischör, konstaterar Anders som vet att affischer som ska sitta utomhus måste sättas fast med sex häftklamrar så att de inte börjar fladdra i vinden. Vid inomhusaffischering används oftast nålar.

Även i affischernas värld förekommer sådant som kallas hög- och lågsäsong. Just nu är det lågsäsong, då ska bara 3 av de 45 tavlorna förses med nya affischer. De tre är det så kallade tornet på torget samt tavlorna vid lasarettet och på Erikslid. På just dessa ställen rivs de gamla affischerna bort varje måndag.

- Högsäsong infaller inför jul, inför påsk och inför sommaren till exempel, när det händer mycket. Då kan det vara uppåt fem affischer som ska upp på varje tavla.

Anders Wiklund

Ålder: 59.

Bor: Lägenhet på Getberget.

Familj: Två vuxna barn.

Husdjur: Akvariefiskar fördelade på fem akvarier.

Är: Engagerad i föreningarna Hjärnkraft och Personskadeförbundet RTP samt Missionskyrkan.

Tränar: Luftpistol- och pilbågsskytte.

Har: Sedan ett år tillbaka köpstopp för större grejer på loppis.

Äter till frukost: Slarvar ofta, för det mesta blir det bara en kopp kaffe och kanske en bulle.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!