Massor av härlig utsikt. Massor av fin insikt blir det också. Maria Ekberg Brännström är säker. Sara blir ett härligt hus.
Maria Ekberg Brännström pekar och berättar att där ska den stora teatersalongen vara och där är foajén och nu lyfts den sektion på där hon själv ska ha sitt kontor.
- Jag tror i alla fall att det är den, säger Maria som inte kommer att vara där särskilt ofta, på kontoret alltså.
- Jag ska vara överallt i huset och ta del av vad som händer och vad folk gör. Och så kommer jag att sitta mycket i den stora kulturtrappan.
Den som strosar förbi byggplatsen ser hur Sara blir allt större för var dag som går. Alla som är inblandade i projektet har mycket att göra i dessa dagar, även inredningsarkitekterna.
Till Marias jobb hör att hålla koll på kostnaderna, men att inte lägga sig i beslut som fattats tidigare. Fast en gång satte hon faktiskt ner foten. Arkitekten ville att artistfoajén skulle gå i italiensk stil: ”Nej”, sa vd-Maria, ”alla som kommer hit ska se att de är i Skellefteå och ingen annanstans."
Faktum är att arbetet med det inre redan nu befinner sig nere på stol-, bord- och tygvalsnivå. Dessutom gäller det att ta beslut om kundvägledningen, det vill säga hur besökarna ska hitta rätt i huset.
Hon ska sätta sig in i precis allt som har, och har haft, med huset att göra. Samt göra sig bekant med en massa människor och vad de håller på med.
"Det finns massor av duktiga slöjdare och hantverkare här. Tänk om de skulle gå ihop så att varje by och varje samhälle tillverkade sin egen kudde, det skulle vara fantastiskt."
Sara ska bli allas hus och det ska synas, inte bara i antalet besökare och utövare utan också i själva utseendet.
Maria har idéer. En av hennes älsklingsditon handlar om kulturtrappan som det både ska gås och sittas i.
- Därför behövs det sköna kuddar att sitta på. Det finns massor av duktiga slöjdare och hantverkare här. Tänk om de kunde gå ihop så att varje by och varje samhälle tillverkade sin egen kudde, det skulle vara fantastiskt.
Hon har bott på ett antal platser, senast i Helsingborg. Men rötterna är djupt förankrade i den västerbottniska jorden, ända upp mot Fällforstrakten. En gång för mycket länge sedan cyklade en treårig flicka, döpt till Maria, omkring på sin trehjuling på Torsgatan i Skellefteå. Det finns det säkra bildbevis på. Därför är det inte ett dugg konstigt att Maria tycker att teaterns ridå också bör utstråla äkta lokalkänsla med rejäla inslag av hembygd.
- Tänk om en massa vävare i trakten bestämde sig för att väva en bit var och att bitarna sedan syddes ihop. Det skulle bli en härlig ridå.
Tillträdde tjänsten den 15 september och sitt arbetsrum har hon i Brinken.