Barbro Sundström önskar att någon ville ta över företaget. ”Det skulle vara någon inom arbetarrörelsen eller facken som tar det här vidare”, säger hon.
I lägenheten på Anderstorp ligger den sista fanan utsträckt över vardagsrumsbordet. Den är något större är det normala, som är 170x130 cm, och ska snart skickas till Pappers avdelning nummer 3 i Karskär, Gävle, som firar 100 år.
– Jag hade slutat egentligen, men de övertalade mig efter ett antal påtryckningar. De hade jobbat över hela landet för att få tag på någon som kunde måla för de ville ha ett äldre motiv och det fanns ingen som kunde göra det där, säger Barbro Sundström.
Genom åren har hon målat flera hundratals fanor och det hela började på allvar när hon i början av 70-talet gick med i S-föreningen på Sörböle.
– De hade just beställt en ny fana. Men det fanns inget vackert på den, inte ett enda blad, säger Barbro Sundström, som då erbjöd sig att själv utsmycka fanan.
Teckning och måleri har liksom politiken varit ett intresse sedan barndomen och i sitt fanmåleri har hon fått ge uttryck för båda. I ungefär 20 år var det mest en hobby, men 1996 tog hon steget och startade ett företag i Bastuträsk.
– Jag hade först tänkt att företaget skulle heta ”Fanstyget”, men det namnet var upptaget och de ville ha 20 000 kronor för att släppa det och det hade vi ju inte råd med. Det fick bli Barbros fanor istället.
Varierat
Fanor, standar och föreningsflaggor är bara något av det Barbro Sundström hunnit med under åren. Att komma överens med beställaren om motiv har ibland tagit upp till ett år och sedan tar målningen allt från en till flera veckor.
Barbro Sundströms handmålade emblem prydde örlogsflaggorna på Vasaorden efter kronprinsessparets vigsel 2010.
Många uppdrag har varit speciella, men som särskilt minnesvärda nämner hon fanan till LO:s hundraårsjubileum och när hon målade flaggorna som prydde båten ”Vasaorden” efter kronprinsessan Victorias och prins Daniels vigsel.
– Jag målade tronföljarvapnet och det är det värsta jobb jag gjort. De flesta fanor och flaggor har varit röda, men här skulle det målas på vitt siden och om jag gjorde minsta fel var det bara att börja om, säger Barbro Sundström, som har hur många minnen som helst.
– Det finns verkligen väldigt mycket att berätta. Egentligen skulle man ha skrivit en ordentlig dokumentation, men det har jag inte tid med.