Louise Björkås började jobba extra på Sko-Centrum i början av 90-talet och tog över som ägare ett decennium senare.
Hon hade inte kunnat tänka sig att hon skulle bli kvar så länge när hon tog över affären år 2001.
– Ingrid Jonsson, som jag tog över butiken ifrån, hade haft den i 24 år. Jag minns att jag tänkte ”jäsiken, det är länge”. Hon var in nyligen för att gratulera mig och påpekade att jag bara har fyra år kvar innan jag slår henne. Jag tycker det är jätteroligt och har aldrig ångrat mig. Jag brinner verkligen för det här, säger Louise Björkås.
Hon började som extrajobbare vid butiken redan som 18-åring och fick fast anställning i mitten av 90-talet. Efter det dröjde det inte många år innan hon fick en förfrågan om att ta över.
– Ingrid började fundera på att avveckla och kastade ut frågan. Den gången sa jag nej, men efter några år hade jag övervägt frågan och var mogen. Då tog jag chansen och testade.
Det bästa hon vet är stamkunderna. Att få se dem komma tillbaka, att höra att de var nöjda med det senaste inköpet och att lära sig vad de är ute efter härnäst.
– Att hitta den perfekta bekväma skon till kunden är hela grejen. Sen har vi allt runtomkring, till exempel leverantörer som man känt i 20 år. Det har man verkligen börjat förstå värdet av under det senaste året. Men gud, tänk om det blir en konkurs, då tar allt det här slut. Alla relationer och kontakter.
Sko-Centrum startades i slutet av 1920-talet under namnet Jakob Ohlssons skor och drevs av Eric Palmheden fram till 1970-talet då Ingrid Jonsson tog över verksamheten.
Butiken låg på Stationsgatan fram till 1990 då huset brann ned. Då flyttades verksamheten till den nuvarande lokalen på Trädgårdsgatan.
– Vi har blivit kvar här sedan dess. Jag har tänkt att kommer det en lokal med ett plan i ett bra läge, då flyttar vi. Men så har det inte blivit. Det är inte optimalt med alla trappor här, men vi hjälps åt att få det att fungera.
En nostalgi med gamla Norran-urklipp sattes upp när butiken hade jubileum senast.
Trots många försök har hon lyckats undvika att gå upp i en kedja.
– Direkt jag tog över butiken blev jag uppringd av en del inköpsgrupper som frågade om jag inte skulle gå med i det här eller det där. Jag hade olika agenter som jag tydde mig till. De rådde mig att akta mig för det så länge jag kunde, annars skulle jag bli bunden och behöva ta in grejer jag inte vill ha.
De senaste åren, med ökad e-handel och global pandemi, har varit de mest utmanande.
– Pandemin har varit fruktansvärt jobbig. Kunderna och försäljningen försvann. Hur ska man klara sig då? Jag fick dra ner på personal, permittera, få lite hyresreducering i ett par månader, skjuta på skatten. Annars har jag ringt leverantörer och skjutit på fakturor, jag tror det är det som har varit viktigast för att överleva.
”Skellefteborna är ganska glada i färg när det kommer till skor”, säger Louise Björkås.
Men Skellefteborna har varit stöttande för den lokala handeln, menar hon, och påpekar att butikerna i stan har klarat sig relativt bra.
– Jämfört med andra städer som Umeå och Luleå har vi det. Att Skellefteå har varit på tillväxt har varit en drivkraft det senaste året.
Trots den växande e-handeln har hon valt att inte starta en egen webbshopp.
– Jag vill ha den fysiska kontakten med kunderna, det är det jag drivs utav.
Nu blickar hon framåt efter en stark och stabil sommar.
– Har man klarat sig hittills så känner jag att man har det värsta bakom sig. Jag har lärt mig en hel del under det senaste året. På sistone har det varit ett gladare tonläge hos kunderna, man känner att de vill och kan handla. För ett år sedan började jag tänka att man nog får se sig om efter ett nytt jobb. Det var tungt, men nu känns det som att vi ror hem det här.
Sko-Centrum Louise Björkås
För 20 år sedan var det inte ovanligt att det fanns fyra anställda som arbetade i butiken under en dag. Nu har Louise Björkås bara en anställd, parhästen Susanne Ask som arbetat på Sko-Centrum sedan 1980-talet.
– Hon är min högra hand, den bästa. Vi funkar så himla bra ihop och det är det som har gjort att båda har velat fortsätta hänga här och sälja skor tillsammans. Vi klarar det med två personer, men det är klart att det är fullt upp på dagarna. Sen tar vi in extra personal någon dag per vecka och vid helger, säger Louise Björkås och fortsätter:
– Nu känns det som att vi tar nya tag. Det är lite som att börja om efter pandemin, inte från början men, jag ser positivt på framtiden. Vi får se hur länge det blir, men jag vill fortsätta sälja skor i 20 år till.
1990 brann Sko-Centrums gamla lokal på Stationsgatan ner.